Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Jag kom nästan precis hem från att ha sett på Sex and the city 2 med Nora.
Eftersom den började klockan tolv vandrade vi omkring och åt glass och såg på massa coola hotrod retro bilar. Dock var det mest Nora som njöt av att se på bilarna, den biltokiga jäntan.
Men tillbaka till filmen: Jag tycker den var skitbra! Fattar inte varför den har fått så dålig kritik... Den var mycket bättre än första filmen. Första filmen kändes så fejk. Eller karaktärerna kändes helt annorlunda och fejk. Dessutom var allting så dramatiskt och stort och helt annorlunda från seriens känsla. Den nya filmen var dock mycket roligare och mycket mer lik serien, dels karaktärernas roller och dels känslan. Här var draman inte lika storartad, den var faktiskt mänsklig och igenkännbar. Filmen kändes som ett till låååångt avsnitt av serien. Typ.
Och jag gillar't!

Nu måste jag sova för att gå upp klockan 11 imornbitti för att se på Indras pjäääs. Det ska bli naaajs!
TAGGA PÅ SOVA TAGGA PÅ SOVA i max sju timmar.
Oh happy days.

...gav Joel mig ett hedrande uppdrag!
Jag skulle få följa med honom och shoppa och jag fick välja nästan helt fritt vad han skulle köpa för han visste inte vad han ville ha.
HELLO drömtillfälle!
Hur det nu kan vara så kul att styla folk vet jag inte, men KUL ÄRE, så min sjukdom fick slänga sig ur vägen för stylisten Josses framfart!

Saker jag behövde göra idag:
- Vila mig frisk
- Kolla upp jobb
- Skriva en engelskauppgift som skulle vart inne för en månad sen
- Vila ännu mer

Saker jag faktiskt gjorde idag:
- Läste Harry Potter (SISTA BOKEN NU!!)
- Lekte stylist
- Gick i rask takt i stan
- Blev snurrig och kände mig ännu mer sjuk av att gå i rask takt
- Smittade säkert ner oskyldiga människor med min hosta
- Fick Joel att köpa kläder för 900 spänn

Allt som allt, en mycket produktiv dag!

Jag är sjuk och har sett på Scrubs hela dagen.
NAJS!

HIHI, vad som är ganska coolt angående den här bilden (som jag hittade nuu) är att jag tog den i början av nian då jag var sjuk och satt och tittade på säsong fyra av scrubs hela dagen.
Tänk att jag två och ett halvt år senare sitter och tittar på säsong fyra av scrubs en hel sjukdag också.

Jag känner att jag har ändrats på många aspekter på dessa år, men min humor och mina vanor är tydligen fortfarande desamma!

Idag är det grått och regnigt.
Då passar det med fina bilder från soliga torsdag:

Bara för att vi är söta, för att blommorna är fina och för att våren inte känns som vår utan sommar och för att mitt hjärta bara myser pga allt det.

Och för att jag försöker hitta en ursäkt för att inte plugga.

Men vi skiter i den sista ursäkten och fokuserar på de fina istället för de var mycket finare.
Lite finare lite bättre, helt enkelt!

Jag är för upptagen med vietnamkriget för tillfället så jag kan inte tänka på något annat. Jag antar att ni inte vill höra mina geniala formuleringar kring detta sjuka krig som jag skriver till historian och som sagt är det bara det som snurrar runt i mitt huvud. Så läs den lilla serien istället, tyck den är rolig och we can call it a day.
Konstigt uttryck egentligen, kalla det en dag.
Skitsamma. Jag måste plugga.

BYEBYE

/megastressad_tjej_92

Varför använda ett pennskrin när man kan använda mitt ansikte?

HAHAHAHAHAHAHAHA!
Detta får mig alltid på bra humör!

Jag har fått höra att jag är en väldigt levande person, och det känns bra.
För jag menar, jag vill ju inte vara död.

Det är jobbigt när man känner sig jobbig för att man känner sig jobbig.
Eller när man är ledsen över att man är ledsen.
Eller får ångest över att man har ångest.
För man vill liksom inte känna någon av de känslorna, vilket gör så att känslorna speglar sig och skapar samma känsla emot känslan. Invecklat det blev.
Kort och gott är det som att man mår dåligt över att man mår dåligt. Vilket man nog oftast gör för att man inte tillåter sig att känna som man gör.
Men att må dåligt över att man mår dåligt är som att dricka mjölk när man bara är lite laktosintolerant; det gör enbart saken värre.

(Lollos bild)

Det var LÅNGT och jag hade koll på det! Det var inte så krångligt som mitt nya är, bara långt och fint.
Min nya frisyr blev liksom inte som jag ville. Plus att jag inte vet riktigt hur jag ska styla det.
Ja, egentligen vill jag ha kortare, så det kanske är konstigt att jag saknar mitt långa hår. Men jag vill antingen ha megalångt eller megakort, typ.

Kanske ska jag klippa kortare eller skitsamma. Jag kommer säkert tycka om det jag har nu imorn igen ändå. Det går upp och ner från dag till dag (eller från en timme till en annan) som jag alltid känner i alla aspekter. Bergochdalbanan är jag. Japp.

Så jag kanske inte saknar mitt gamla hår så mycket?
Bra slutsats. Den gör detta inlägg väldigt givande...



Peace out, homies!

Min resa hem från Siri tidigare idag:

Direkt när jag kliver utanför dörren känner jag kylan krypa in under min hud och regndropparna falla ner på mitt huvud. Jag går lite fortare för att bli varm och komma fram fortare, men inte behöver jag väl stressa till bussen egentligen? Precis då skymtar jag en buss runt kröken, så jag börjar springa för att se om det var den bussen jag skulle hinna med. Bussen är (chockerande nog) snabbare än mig, så jag hinner inte se vilken buss det var, men det är lugnt, tänker jag. Det var säkert inte min! Mitt armbandsur (vars modell är känd för att inte funka som de ska) säger att den inte ska komma förrän om tre minuter! Det går tre minuter, fem minuter, sju minuter, men fortfarande ingen buss. Nähepp. Vad ska jag göra nu då? Det är försent för att gå tillbaka till Siri och vänta där, för då kommer jag missa nästa buss. Så jag får gott ta och stanna här ute i regnet. Bussen kommer säkert snart! 
Bussen kom efter 20 minuter. Jag kliver tacksamt på bussen och när jag sätter mig ned börjar ett barn som sitter i sätet snett framför mig att gråta och skrika. Jag har ju dock min mp3 som kan dränka ut ljudet ,så jag höjer bara volymen lite. Men tydligen klarar inte min mp3 av kraftansträngningen från höjningen, utan bestämmer sig för att dö. Bara poff sådär.
Jag försöker hålla mig lugn, trots att min reseunderhållning har gett upp. Det finns ju andra reseunderhållningar! Jag kan ju ringa någon, till exempel! Nä, juste. Det kan jag inte alls. Ända sedan min mobil tog ett dopp i toan så lever den bara mellan 8-12 timmar innan den behöver laddas igen. Så, ja. Den är död.
Jag sitter nu alltså blöt, utan mobil, utan någon klocka som går rätt, utan mp3 och lyssnar på ett skrikande barn.

Ibland är livet allt bra ödmjukt.

Varför måste alla tjejer vara kära i honom?
Och varför måste han bo i england när han kan bo här? I min säng?

Det är frågorna det.

Tänk om alla personer man pratade om skulle veta att man pratade om just den.
Jag menar, man pratar ju om ganska random personer ibland. Typ personer man har sett bara någon enstaka gång som man tyckte var snygg. Eller bara personer man är lite bekant med som man efter att ha träffat den sitter och diskuterar. Eller typ om någon har varit extra snäll eller något just den dagen och så sitter man och prisar lille plutten. NI FATTAR.
Tänk om man liksom visste på något vis om någon pratade om en. Typ att om det kittlade till i högra örsnibben, sen vänstra och sen högra igen, då skulle det betyda att någon sa något snällt om en. Motsatt riktning skulle vara något dåligt. Eller att man kanske helt enkelt hörde allt vad alla sa så fort de syftade på en själv. Det skulle vara något det! Dock inte alltid så kul om det var negativt.
Men iaf, det var inte det jag tänkte på först och ville sägaaa.
Tänk bara på hur många personer som du pratar om, vare sig det är positivt eller negativt, vare sig du känner dom superväl eller inte alls. Det är ändå jäkligt många det, kan jag tänka mig!
Tänk då bara på hur många personer som måste prata om dig! Och nu tycker inte jag att vi fokuserar på att folk pratar dåligt, för varför skulle dom göra det? Vi är ju awesome! Så tänk på hur många som pratar gott om just dig. Tänk på hur mångas liv du är med i, om än dock en liten roll som hetingen de såg på tunnelbanan.
Man existerar i så mycket större utsträckning än vad man oftast tänker på.

Sånt där är kul, tycker jag.

Jag är så sjuuukt trött. Kan typ inte hålla uppe mina ögon.
Och idag har jag haft den värsta träningsvärken i hela mitt liv. Och jag vet inte varför jag säger "haft" som i dåtid när jag ligger i raklång i stel position pga att det gör så jävulskt ont när jag rör mig.
Och jaaaa, jag förstår om det är många som tvivlar på mig och tror att jag bara tycker det är kul att vara en martyr genom att säga att min träningsvärk är helt sjuk. Så jag önskar att ni var i min kropp just nu så att ni verkligen kände det jag kände, för då skulle ni tro mig på sekunden.
Men nu kan ni ju inte det.
Och jag är för trött för övertalning.
Så.
Jag väljer att tro att ni tror mig, för ni är snälla små tossar.
Hejdå.

Jag är trött och detta har varit en ganska så sorgsen dag.
Och mina ben är helt konstiga från fyspasset vi hade på gympan.
"Vi ska jobba mest med bålen" my ass!
Seriöst!!! Mina ben är typ förstörda. Kan inte gå utan att de darrar eller att de viker sig. De gör fortfarande ont fastän det var länge sedan vi tränade nu. Mina ögon fylldes med tårar (och jag var då nära att bli den 7:e personen i klassen som grät under dagen) under gympalektionen av smärtan.
Usch.
Det är nästan värt att inte ha så mycket muskler om priset man får betala är denna outhärdliga smärta!
Ack och ve.
Jag bävar djupt inför träningsverken.

Godernacht.

ÅÅÅH, jag känner mig så full av kärlek!
Men jag är rädd för det. Det tar i att känna mig lycklig, typ. "För ingen lycka varar förevigt."
Jag har svårt med att känna känslor fullt ut. Vågar typ inte känna, varken sorg eller lycka. Det är på något sätt skönare och mindre smärtsamt att bara simma runt i något mellanting hela tiden. Att aldrig vara helt och fullkomligt lycklig och aldrig fullkomligt ledsen.
Men jag vill kunna känna fullt ut. Och det är det jag gör just nu.
Jag är så GLAAAD bara. Jag känner mig så stark och glad och jag tror på att allting kommer bli bra, vad det än handlar om.
Jag orkar inte vara efterklok i förväg. Jag vill vara naiv, även om det innebär missöden också. Känslor är bra, vare sig de är negativa eller positiva. De är underbara och fina.
Och jag är bara så glaaaad för att du finns JOJO! Du gjorde mig så sjukt stark och glad idag, min älskade vän!
Jag inser nu att jag är puttinuttig och sånt som du ibland har svårt för att man är, men jag bryr mig inte om det för jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill inte hålla tillbaka några känslor längre. Jag kan inte heller hålla tillbaka några just nu.
De bara svämmar över, så att säga.
Jag är glad för att alla ni därute finns! Jag är bara så glad! Och jag vill bara att ni ska vara så glada!
Jag vill bara att vi alla ska springa genom blommiga sommarängar i lätta sommartyger och bara vara så underbart glada. Fast om någon vill gråta så får den det. Bara den känner det den känner fullt ut. Det är det allra viktigaste: att vi inte har några små känslor i oss. Att ALLTING är stort stort STORT! Sorg och smärta och glädje och lycka och skratt och allt. Så länge allting är stort klarar vi oss fantastiskt!

Fan vad det känns gött i magen just nu.
Livsomvändande insikter när man egentligen borde sova är NAJS!!!

Det är lite knäppt hur man kan älska en låt som man inte förstod sig på alls i början.

Man tänker att den är konstig. Man förstår inte beatet, melodin, ingenting.
Låten är inte någonting man tänker bry sig om. Den är ju inte bra.
Sen hör man den någon mer gång av en slump och känner fortfarande starkt att den inte är någonting i ens smak.
Och sen ännu en gång.
Och en gång till och den är alltid lika konstig.

Det går några dagar eller veckor kanske.

Sen helt plötsligt kommer man på sig själv med att nynna på den, så lite trallvänlig var den kanske ändå.
Eller? Bäst att lyssna på den en gång till för att testa.
Och den där gången, ja, då är det som att det är en helt annan låt.
Bra, fin, mysig. Nice, helt enkelt.

Jag tycker det är fint att man kan ändra sig helt och hållet om vad man tycker om låtar.
Och om saker och personer. Sånt är fint det. Och storsint. Och mysigt.
Det är verkligen fint att kunna ändra åsikter om folk, speciellt.

FIIIIIIIIIIIIIIINT var ordet.