Lägesrapport!

Jag ville egentligen inte skriva något nu. Jag ville bara lägga upp massa bilder. Men jag håller på och lägger upp massa bilder på facebook just nu och det skulle ta 41 minuter att ladda upp 14 bilder... Såatteeh. Det brukar vara omständigt och ta lång tid att lägga upp bilder på min blogg i vanliga fall med mitt dåliga internet. Så när mitt internet är såhär supersegt känns ju det inte som en lockande förteelse att försöka ens.
Sen har jag och Tove filmat fint också... hehehhee. Men som sagt. Jag kommer NOG kunna lägga upp videoklipp om bilder tar så här lång tid. Kommer ju inte alls ta dagar. Typ.
Så... Tjena allihopa! Alla 34891 besökare som jag har om dagen! Eller vänta nu. Det kanske var Kissie. Jag blandar ALLTID ihop oss. Like two peas in a pie, som man brukar säga lite snitsigt på engelska.

...men iaf.

Fredag: plugghets sedan en myskväll med sång och te och piano och prat och allt sånt med Tove och sen kom Emil också. Men han fick inte vara med och sjunga.
Lördag: mys på dagen och på kvällen drog jag, tove, lollo och agnes till Nu! Yay!
Söndag: till moster på dagen för att fira min kusin, mormor och lillebror. Sedan raskt iväg till söder för att äta middag med pappa, kerstin, kristin, daniel och rickard. Gött och kul och mys med släkten hela dagen lång!

Nu ligger jag här och försöker ta igen allt jag missat på facebook under helgen. OMFG.
Och sedär. Nu var bilderna färdiguppladdade på fejjan.
Måste lägga all min uppmärksamhet på dom nu.
Tjarrrååååå!

Och.... DÄR! gick det äntligen in i lillhjärnan

Okey. Jag lyckades få mig själv att få skuldkänslor och allt vad de kommer med pga att jag inte kan plugga. Så nu sitter jag bara och mår dåligt samt inte pluggar istället för bara det sistnämnda. Vet inte riktigt hur stolt jag ska vara på mig själv för att jag lyckades få mig att inse lite isf. Och nu ska jag inte fika och äta. För jag måste plugga. Jag SKA plugga.
Skitsamma.
Här kommer istället lite bilder från... i.. tisdags. Tror jag att det var. Ja. I tisdags. Då jag, tove, emil och jacob skulle se på film i gårdshuset men ljudet funkade inte så vi åt popcorn och myste istället. Typ.




jag måste sluta skriva om plugg

Jag bara känner hur hela jag fylls upp med olust av tanken på vad jag måste göra: plugga.
Usch. Vill inte skriva mer om detta här egentligen för jag skriver typ bara om det. Men asså, ja, va ska man göra åt saken likssssom. Har suttit och försökt skriva min dumma natur i över en timme nu men jag kan inte göra något annat än trycka upp dokumentet. Jag vill inte ens titta på det. Kan inte. Tar. Emot. Som. Fan.
Men jag måste.
Vilket gör det värre.
Jag ska alldeles strax iväg och fika med Jojo och några. Fast jag borde inte åka dit. Jag borde plugga. Men jag vill åka och fika.
Och sen ska jag kanske äta med Siri, Linnéa och Samuel. Men jag borde plugga istället. Men jag vill äta med dom.
Och sen så ska jag ut med Tove och Louise. Men... ja, jag tror ni börjar se mönstret här. Jag borde inte men jag vill vill vill.
Jag borde verkligen bara stanna hemma och plugga. Men jag kan inte. Jag känner mig knappt ens dålig pga av det, för det går liksom inte in i mitt huvud hur dålig jag har blivit på att plugga. Jag vet att det inte är bra, men jag får inga ordentliga skuldkänslor. Därför upprepar jag det högt hela tiden. Jag är så sjukt himla bajsdålig på att plugga. DÅLIG måste bli BÄTTRE. Men det går inte in ändå. Lalala. Känner mig ganska lost. Kom på mig själv med att logga in på fronter och såg då en inlämningsmapp till mediakommunikationen och innan jag hann kolla vad det var man skulle lämna in så hade min ena hand flugit upp och lagt sig över mina ögon. Av sig själv. Så ja. Jag bara blundar för alla läxor jag inte gör. Bokstavligt talat.
Nä nu får det räcka.
Jag ska fan i mig fika.

Frikort från att göra natur? Bara idag? Ja? Snälla?



Nu är det seriös pluggstund som gäller. Samt fingerdansande. Samt att plocka upp glassplitter från några tavlor som min lillebror på något skillat vis lyckades välta och crasha. Yay. Glassplitter överallt. Inklusive i mitt rum. Ye ye ye yeah.
Nämen juste.
Plugga var det ju seriöst här hemma nu.
Men jag har på mig min hängeslbyx-bus-dräkt. Känner mig alltid så busig i den. TIHI.
Men jajaja plugga. Natur. Genteknik. Reservdelssyskon. Ja. Juste.
Sen så har jag ju musikal snart också. Måste ju gå på den! Och då äre ju inte mitt fel att jag inte kan plugga! Faktiskt.
Inget är mitt fel. Liksom. Tavlor som går sönder, busiga kläder, musikal (facebooka, blogga och andra livsnödvändigheter). Ni ser ju själva. Alla väldigt rättfärdiga ursäkter!
HeheheheHEhwehheekjlefanbvkj


Varför plugga när man kan mysa?

Det känns så fel att se Jim Carrey i Dum, Dummare efter man har sett honom spela så bra i Eternal sunshine of the spotless mind.
Känns bara... fel.

Känns även fel att Anna Anka är med i den som en av de "snygga" tjejerna...

Varför tittar jag ens på den? Kan man fråga sig.
Jo. Mitt internet är cp. Igen. Förstår att ni blir förvånade. Så jag har inte kunnat få tag i information till min tilltänkta pluggstund. Och tidigare idag har jag faktiskt varit superupptagen med mys. Viktigt viktigt. Och imorn kommer jag nog inte hinna plugga för då har jag musikal och projekttid och sånt. Så... jag hoppas att min text till naturen på något vis ska skriva sig själv. Eller att någon liten pyssling kan skriva den åt mig. Eller att den bara ska flyga ut på pappret. Eller att någon av er vill skriva den åt mig. Va? Vad säger ni? Ni vill INTE göra mitt plugg? Och jag borde skaffa mig en bättre pluggteknik? Nä fy farao! Jag har då aldrig hört på maken till fräckhet.

Fläng

Känns som att detta är första gången på länge som jag är ensam.
Idag till exempel. Jag vaknade inte ensam, jag var inte ensam i skolan (logiskt nog), jag fikade sedan och var då alltså inte ensam efter skolan, sen så myste jag i gårdshuset på kvällen då inte heller ensam.
OmkringflängARN. Det är jag det. Eller det har typ blivit jag. Känns som att jag ofta har dagar nuförtiden där jag inte är ensam en endaste sekund. Söndag till exempel. Var med Emil, åkte direkt och fikade med Lollo, Agnes och Jojo, åkte därifrån direkt till bio med Tove och Louise och åkte därefter hem till Tove och drack te och sedan var jag med Emil igen. Josefine OmkringflängARN Pedersen.

Jag hade egentligen skrivit mer i detta inlägg om detta ämne. Men jag råkade trycka på något så att allt bara försvann, t.o.m det jag skrivit innan (tacka vet jag självsparsfunktionen som bloggen tar till ibland dock). Och då brast det. Jag brukar vara förhållandevis lugn (hehe) till mina internetproblem när man tänker på hur uppfuckat mitt internet faktiskt är. Men detta är fan inte okey. Jag slängde (okey, ställde) datorn ifrån mig och fick tårar i ögonen och skrek av frustration till det här jävla skitskitäckelsjävlapisskuksfulabläbläblä-modemet som 3 kallar "sveriges snabbaste"... Jag hatar det. Det förtjänar inte att leva. Jag skulle mycket gärna döda det själv. Jag skulle bara skratta. *moahahaha* *MOAHAHAHAHAHAHAHAHA* DIE MOTHERFUCKER DIE MOTHERFUCKER DIE!
Eller nåt sånt.

Äsch godnatt nu. Jag är förbajsigt trött för att fortsätta mer. Jävla internet.

Jag är förövrigt väldigt trött

Tänk om jag är hatad nu.
Tänk om jag väljer fel.
Tänk om jag redan valt fel.
Tänk om allt jag gör bara blir fel.
Tänk om allt redan blivit fel.
Tänk om hela jag är fel.
Tänk om allt kommer fuckas upp.
Tänk om jag kommer fucka upp allt.
Tänk om allt redan är försent.
Tänk om jag inte räcker till.
Tänk om allt bara är fejk.
Tänk om tänk om tänk om tänk om tänk om.
För hur kan det vara såhär... bra? Varför? Hur?
Jag vill inte bli konstig.
Jag vill inte bli tyst.
Jag vill inte att det ska bli som det blivit förut.
Jag vill inte vara sån här. En orolig, osäker typ.

Tänk om man var en katt. Då skulle man bara ligga och kurra och kurra och mysa hela dagen.
Det skulle vara något det.

fredag lördag söndag bilder jihooo









... och som vanligt avslutas det hela med en ledsen_josse för att lollo vägrar synas på kort.

Mys, utgång, fika, bio, mys, kaos och mys.
Det får summera min helg.

Pusshaj!

Karl Sune Rudolf Andersson

Fick ett plötsligt och extremt sug efter att läsa Sune-böcker. Eller nä. Jag fick ett megasug efter att lyssna på Sune-band.
När jag var liten gick det inte en dag utan att jag och min syster låg i vår lilla våningsäng och lyssnade oss till sömns på Sune. Han var min godnattsagoberättare. Anders Jacobsson som pratade på bandet alltså.
Så mitt mysdrömscenario just nu vore att ha Anders Jacobssons röst natta mig till sömns med fraser som "Karl Sune Rudolf Andersson, kommer ni ihåg honom? Nähe. Men någon som inte har glömt bort honom är iaf Sofie, Sunes fru..." Eller "Då kanske Jocke skulle missa munnen och pussa Miriam på näsan istället!" Eller historian om Sune och svartamannen (inte så rasistiskt som det låter), eller när han var superdetektiv, eller om "mörka minuten". ÅÅH! Mörka minuten, som gick ut på att man skulle släcka ljuset i EN HEL MINUT i ett rum och så fick man göra vad som helst under den mörka mystiska minuten, var förövrigt mitt drömscenario som liten. Att jag, precis som Sune, skulle köra den leken och samtidigt vara i samma rum som den jag var "kär" i och att vi under den mörka minuten skulle pussas. Preciiiis som Sune. Eller Sune misslyckas ju precis med själva pussen, men ni fattar galoppen. (åhnej avslöjar ju slutet här nu åååååh dålig stiiil)
Kommer ihåg att Jessie också älskade Sune-böckerna. Så pass mycket att vi gjorde ett avtal om att vi skulle döpa våra söner till det i andranamn. Är nästan lite taggad på att ta upp det avtalet igen.
Iiiih! NOSTALGIII!

Såååå nu ska jag nog läsa lite Sune och låta mina tankar spolas bort till mer okaosiga miljöer.
WEEEEEEEI!


Nu blev jag glaaa

Låten som jag letat efter fram och tillbaka i typ två år har uppenbarats sig på både spotify och youtube helt plötsligt. Känns som att jag har bevisat något stort: tålamod lönar sig. Typ.
Känner mig mysglad och nöjd. Mys. Iiiih!
Vill göra en smiley... men jag kämpar emot trycket. Fast så glad är jag! En gladsmiley-glad.


Loney, dear - And I won't cause anything at all

Trutt trutt och TRUTT

Hmm... tror jag allt som allt fick lite mer än en timmes sömn igårkväll.
Note to self: att sova i sjukligt låga mängder gör inte underverk för ens humör. Snarare tvärtom.
Jag är så pigg, ye ye yeeeah!
Hoho, varje gång jag säger eller skriver "ye ye yeeeaah" så tänker jag bara på en liten pojke från det där programmet föräldrafritt där de låtit 8-11-åringar leva utan vuxna för att se hur länge de klarar sig typ. Bilden av honom där han säger "ye ye ye ye yeeah" samtidigt som han gör rock-tecknet (okey det finns säkert någon bättre förklaring på det där) med fingrarna och drar armarna fram och tillbaka i takt med hans små "yea":n är så himla underbar. Hihi
Åh så roligt det är att återberätta sånt här för det är ju aldrig som att folk inte fattar någonting och man ser ut som ett fån för att allt bara blir så förvirrande om man inte har sett det med egna ögon.
Eller vänta nu...



Ps. Lillebror fyler 16 idag. STORlillebror! Knaz.igt.


Deep blogg-shit.

Ibland kan det kännas som om jag inte finns om jag inte bloggar.
Och jag vill inte bara blogga om vad jag gör, och gör då inte så, men jag känner ibland att det jag gör inte räknas om jag inte skriver det i bloggen. Att om jag inte bloggar om vad jag har gjort så har det inte hänt... för då är det inte dokumenterat och då kan inte folk veta. Och om folk inte vet om vad man gör, har man då gjort något? Om folk inte vet att man finns, finns man då?
Så enligt bloggen har jag inte gjort något igår och i förrigår för jag har inte skrivit något om det. Fast jag har ju gjort saker. Men räknas det fastän det inte sätts på kartan (läs:bloggen)? Räknas det fastän alla inte vet?
Jag blir snurrig av mig själv.
Känns som det där "Om ett träd faller i skogen men ingen finns där för att höra det falla. Har det låtit något då?" fast med bloggar...
Skadad_bloggchey_92...

FIXARDAGEN!

Att göra lista 17/1-11

  • Städa undan klädbergs-stol-kaoset (för jag tror mig ändå bestämt komma ihåg att det en gång har funnits en stol under berget. Jag får bara känslan av att någonting obestämbart döljer den...
    )
  • Köpa studentmössa
  • Köpa Friskis & Svettis-kort
  • Träna på Friskis & Svettis
  • DUSCHA
  • Städa ännu lite mer in da ruum.
  • Hitta bättre plats för keyboard in mah ruum.
  • Kolla upp information om att permanenta håret.

Denna listan skrev jag igårkväll precis innan jag skulle somna. Antal saker jag gjort på listan....... Noll!
Ye ye yeee yeaaaah!
Eller jag har iofs duschat. Eller nä. Jag ett tog sjukt långt bad. Hänger kanske inte riktigt samman med att jag skulle träna och vara duktig och sedan duscha. Men som enväldig bedömare i denna lista ger jag mig själv ett halvt poäng för det.
Så wohoooO! 0,5/8 sysslor utförda...

Jabadabadooooooooooooooooooooo......... osv.


"Det är nästan... nästan som ett tecken liksom"

Aaaah hahahaha! ASSÅ nu känner jag mig lite fånig men skitsamma för jag tycker detta är jättecooolt!
KOLLA de två senaste inläggen jag gjort!!
Jag har av en slump lyckats lägga upp dom kl. 18:18 och 16:16...!!!
Två på raken!!
Åh jag som alltid har kört med det där "klockan är 14:14, NÅGON TÄNKER PÅ MIG!!!"
ÅÅÅÅÅÅH! Så HIMLA SJUKT OCH BALLT!
Hihihihihihihi känner mig busig!
Okey.
Detta är inte något att få fnatt över.
Ska lugna ned mig nu...
Men det är ju JÄTTECOOLT! AAAHHAHAHHAA!


Ps. Kände att Adams citat passade in bra här! "Tänk att vi hamnade i samma lag. EN chans på FYRA och ändå gjorde vi det. Det är nästan... nästan som ett tecken liksom" Åh, hahah lilla Adam! Eva och Adam kärlek! Ds.


Minisar och finisar




Mys med fridis igår gjorde mig glaa!

Pratade precis med min mormor i telefon också och hon gjorde mig glaa hon med. Hon kan verkligen välla ur sig små kärleksförklaringar!
"Ha det så bra nu min älskade, älskade, älskade Josefine. Jo se FIN. Josefine."
Fina mormor och fina frida!


Det är okey. Okey?

Jag har bestämt mig för att acceptera att jag är komplicerad.
Dvs. sluta vara rädd för att vara ledsen och då bli ledsen pga att jag är rädd och då bli mer ledsen/må dåligt över jag mår dåligt/känna mig ledsen över att jag tänker så mycket och är komplicerad och då känna mig mer komplicerad och då ledsen/känna mig stressad över att jag är stressad/vara rädd för att jag ska bli osäker och då bli osäker och då bli ledsen osv osv osv.
Genom att acceptera att jag är komplicerad kommer jag bli mindre ledsen. Måste dock komma ihåg att detta inte betyder att jag ska sluta vara ledsen helt och såna saker, utan bara att jag inte ska vara rädd för känslan. För det är ju för att jag är rädd för de negativa känslorna som jag får de negativa känslorna. Men måste komma ihåg att jag får vara ledsen/må dåligt/vara stressad/vara osäker/komplicerad osv. MEN att jag verkligen inte behöver ha någon av de känslorna. Det är okey om jag skulle bli det för det är inget farligt eller så, men jag behöver inte bli det bara för att jag är rädd för att bli det. Men det är ju ingenting att vara rädd för! Så då kommer jag inte bli det. Måste också komma ihåg att det är fullt möjligt att vara nöjd och inte känna oro över något utan man på en gång måste hitta fel. Det är okey att må bra och inte ha några problem! Man behöver inte skapa dom! Det är inte naivt att vara glad, så som jag så ofta känner när jag är det. Jag får vara glad. Jag får vara ledsen. Jag behöver inte vara något av det, men jag får vara både och. Och jag har mycket tankar och är kanske något komplicerad, men det är okey det med. Det var sammanfattningen.
Känner mig inte bara som komplicerad_tjej_92 just nu.
Jag är glad_stolt_komplicerad_"det-är-okey"_tjej_92.
Och det är okey det med.


Mindblown x2

  1. "Det tar ca. 8 minuter för solljuset att nå jorden. Solens närmaste stjärngranne ligger ca. 4 ljusår längre bort. Det vi upplever av den stjärnan idag är hur den var för fyra år sedan. När du vänder blicken mot stjärnorna betraktar du en svunnen tid."
  2. "Vi har sett hur rester från döende stjärnor sprids i rymden och blandas med materian mellan himlakropparna. Därmed kan materia från gamla stjärnor bygga upp nya stjärnor och stjärnsystem. Därför innehåller även du atomer som har ingått i tidigare existerande stjärnor.

Såna här saker får mig bara att rysa och få gåshud och inte riktigt veta vart jag ska ta vägen eftersom det känns så sjukt och galet och fantastiskt och awesome och bäst och aah.
Mindblown är verkligen det rätta ordet jag söker.

Vem anade att det kunde vara KUL att plugga?
Vad säger ni? Ingen? Eller va? Alla? Är det bara jag som är för skoltrött för att förstå? Eller är ni alla skoltrötta så ni förstår mig? Vava? Ni förvirrar mig.

...RREAT!
Hö. Hö.


Ute i god tid som vanligt

Herregud.
Jag skickade in min psykologi-uppgift två minuter innan mappen på fronter skulle stängas. Igen.
Mitt hjärta höll typ på att stanna... Men nu äre gjort!
Synd bara att det har tagit all min tid och att jag då inte kunnat plugga något till ekonomiprovet imorn som jag helt utan att överdriva skulle kunna säga att jag inte kan någonting i.
Men det är väl bara att sätta igång att börja läsa lite ekonomiboken då...
Hipp hipp hurra! för skolan.

Denna start på vårterminen har verkligen fått mig att inse hur jävla skoltrött jag är. Jag vill bara springa uuuuuuuut i liiiiiiiiivet NU!

Bilder som inte fått synas än








BTW!
Läste idag i tidningen där det var ett reportage om en kvinna som hade yrke som Kritiker. Känner två saker inför det:
1. Fett najs att ha som jobb att bli betald för att bara säga sin åsikt om någonting som kanske inte är viktigt alls - MEN ATT ENS ÅSIKT ÄR FETT VIKTIG ÄNDÅ! Fett soft. Vad avgör att ens åsikt är mycket mer important än alla andras? Så viktig att man får betalt. Betald för att tycka till!
2. Fyfan vilken tråkig yrkes-titel att ha. Den låter så deprimerande. Det inger ju inget hopp om att man faktiskt skulle ge något bra omdöme, utan bara kritik som ju oftas tänks som något negativt. Eller jag tänker iaf på något negativt över det ordet. Kritiker - kritisk - negativ. typ.
Ah, jag vet knappt vad jag skriver nu för jag är så trött och borta.
Nu måste jag ta mig själv i kragen och faktiskt sova (kan vi ju låtsas).
Godnatt!

Jag avlider...

Det är ett sjuhelsickes heltidsarbete att försöka lägga upp bilder på facebook om man har nordens sämsta internetuppkoppling.
Det är även en riktigt svår kamp att få tag på psykologiuppgiften som ligger på fronter när man har glömt bort sitt lösenord. Samt fortfarande har nordens sämsta internetuppkoppling.

Två små upptäckter jag gjort sådär på kvällskvisten.


Jag kan även avslöja en liten hemlis: upptäckterna gjorde mig ej glad. Nej, ack, nej.


Vad jag skulle vilja belöna min dator med.

and now my heart stumbles on things I don't know

Denna kändes väldigt mycket just nu.




Awake my soul.


Name that bitch!





Vilka är dessa snubbar som hoppar in i mina bilder här och var?

Speciellt han med mig och Agnes. Eller han som får en pöss och har öppen skjorta. Hahaha! Vilka och varför?!
WHY?!

Ingen som vet.


Full av ord

Ja, två timmar senare... och Ipoden är fortfarande fuckad.
Vad mer är fuckat nurå?
Jo, tiden. Klockan är typ halv 4 och jag ska upp typ... 7 imorn.
Men jag ska inte klaga så mycket. Jag är ändå glad faktiskt. Känner mig lite småmysig sådär. Får väl vara trött imorn då. Vad ska jag göra åt saken likkkkssssoom? Inget. För jag kan inte åka tillbaka i tiden. Och om jag kunde det skulle jag nog snarare åka till dinosaurietiden, eller kanske åka och se om jesus faktiskt fanns, eller kanske när de byggde pyramiderna, eller till antiken, eller vikingatiden, eller typ nåt sånt. Inte skulle jag åka tillbaka så att jag kunde gå och lägga mig någon timme tidigare den 10/1-11. Känns ju ganska... ovärt.
2011 förresten. Nu har det gått över en vecka på det nya året och jag har inte ens kommenterat något om det gamla. Vet aldrig vad jag ska säga när ett nytt år har kommit. Känner mest ett "Jahaja". Det är inte som om dessa dagar år 2011 har känts så annorlunda än de senaste dagarna år 2010. Kan inte heller skriva att jag varit gladare eller ledsnare eller nåt för det går ju så himla mycket upp och ned med sånt. Är det meningen att man ska räkna ut procentmässigt hur mycket glädje och ledsamhet man känt i jämförelse med andra år då eller? Jag kan knappt vara enbart glad/ledsen en dag utan att ha pendlat upp och ned en massa, ännu mindre då hålla mig till mer av det ena eller andra på ett år. Jag har mått rent utsagt piss på riktigt och jag har varit glad på riktigt. Det var najs att fylla 18 år 2010, det kan jag iaf säga. Känns som om det öppnade dörrar typ. (Trots att jag på min 18-års dag först var ledsen för att min syrra åkte, sen glad, sen ledsen igen, sen hade jag typ en av de bästa kvällarna någonsin.) Och jag utvidgade mitt musikaliska intresse ännu mer förra året och det gör mig väldigt glad. T.ex. med musikalen. Och det känns konstigt att tänka på vad jullovet för ett år sen bestod av för tankar och känslor. Det är så inte jag längre. Jag vet så mycket mer nu om hur jag fungerar. Självinsikter och sådant. Mognad. Ja ni vet, allt sånt där. Blir glad av att tänka på hur mycket mer positiva tankar jag har nu i jämfört med för bara typ ett halvår sen. Och blir stolt för att det är jag själv som gör mig själv gladare och mindre orolig. Och att jag trots allt känner mig betydligt mer trygg än förr. Jag klarar av mer saker nu typ. Hmm... Blir det inte lite väl mycket press att skriva att 2010 var "det bästa året evvah" eller typ att 2011 ska BLI "det bästa året evvah"? År känns ganska oviktigt för mig, vill jag gärna tro iaf. Dagar, veckor, månader, datum. De känns viktigare för de är kortare och lättare att tänka konkret på. Eller varför ska man tänka konkret? Det bästa är egentligen att bara helst inte tänka på någonting annat än nuet. Klyschigt ja, men så himla underbart skönt när man inser att det är det man gör. Bara är i stunden. Utan oro. Oro suger.

Oj vad orbajsning det blev när man är trött fast inte sovtrött.


Dumma pryl!



Jag plockade upp min lilla Ipod för att byta låt och såg då denna otäcka varning dyka upp på dess lilla skärm. Skärrad rusade jag allt vad jag hade och anslöt den fort fort fort till datorn, a.k.a. the strömkälla.
Men vad är nu detta?
En halvtimme senare och den verkar fortfarande inte ha fattat att den är ansluten till en strömkälla...? Det går inte att trycka någonstans på den och skärmen slocknar aldrig. Den har alltså bara fastnat i detta äckliga skede.
Vill bara att mina tekniska saker ska fungera. Är det för mycket begärt, tekniskapryl-guden? VAVA?
Kan den bara fatta att jag anslutit den till strömkälla?!
Orkar inte med dess nonchalanta attityd mot min snällhet.
VET HUT, DUMMA IPOD!


Jag är typ... pigg?

Den här var fin:


Operation "Vända tillbaka dygnet så att jag kommer upp ordentligt på måndag" failade totalt.
Kolla klockan. KOLLA!
FAIL.
Tänker framför mig att det är som i ett tv-spel och att det först kommer upp en stor text där det står "Mission status:" och sen kommer en stor fet text i rött som säger "FAILED"
Nästan så jag funtar på att dygna för att vända tillbaka dygnet nu, men jag suger på att dygna. Det slutar alltid på något vis att jag vänder på dygnet ännu mer. Att jag typ skulle somna imorn typ på eftermiddagen och då ändå inte kunna somna imorn natt i vettig tid heller. Så trots mina goda avsikter skulle det misslyckas. Då skulle texten säga "Mission status: SUCCESS... NOT! Moahaha! You have FAILED FAILED FAILED" och då skulle jag bli ännu mer ledsen för att den lurade mig.
Jag kanske borde köra på att sova typ bara tre timmar eller något så att jag iaf nästan dygnar. Inte får jag sova till typ 14 som jag gjort varje dag iaf. Det är ett big NO-NO.
No no noo, no me gusta!
Usch. Varför blir det alltid såhär på lov? kan man fråga sig. Och det gör man oftast. Och oftast är svaret väldigt luddigt och det är även så jag tänker lämna detta. Luddigt och oklart.


forever is a long, long time when you've lost your way

Phoenix - Lasso








Idag: Fika med the old gang.
Säg det med en southern kind of american and I will be very happy yes.
Typ: Theii öould gaääng.
Det känns liksom mer rätt i mitt hjärtekno.


Några sena nyårsbilderrrr







De är sena.
Men de är HÄR!
Åh, jag blir så glad av att ha dom här, de små bilderna!
Det är ju faktiskt bara mitt fel att de inte kommit upp tidigare, inte deras fel. Bildernas fel alltså. Inte deras fel! De har bara legat och mognat och nu får de äntligen rum i rampljuset. Några av dom iaf... Bara de VÄRDGIA...
Ja.
Ehm... Hejdårå.

Eller vänta, jag kan ju skriva vad jag gjorde också kanske.
Jag åt middag med Linnéa och Siri, sen åkte vi in till söder på tolvslaget med Jessie, Samuel och Olivia också. Sen åkte jag vidare ut till Louise där jag drack och hade mig med fina musikalare och andra.
MYS!

Händerå?

Min lillebror sitter och spelar CoD samtidigt som han pratar med tre andra kompisar via skype. En av dom spelar CoD med honom via internet på ps3. De två andra kompisarna sitter och spelar WoW tillsammans. Samtidigt sitter de alltså alla fyra och pratar på skype. CoD-spelarna om CoD och WoW-spelarna om WoW.
Frågan är: varför pratar de då inte i två olika konversationer så att de inte blir förvirrade av varandra? Eller kan de fokusera på annat så pass mycket att det funkar?
Jag hänger fan inte med i tv-spels/data-spel (för man kan väl inte spela WoW på tv-spel?) svängarna.

Jag själv kom hem ifrån Siri för snart en timme sen och nu sitter jag här i mitt stökiga rum. Jag spelade nyss lite på min keyboard (YAY!) och tittade på när min katt slickade sig i rumpan. I kattens egen rumpa alltså. Ville bara klargöra det.

Snart måste jag gå och sova för jag ska försöka vända tillbaka dygnet något nu när skolan ändå närmar sig. Jag och frida ska liksom åka med tunnelbanan som går klockan TOLV imorn!!! Då måste jag typ upp TIO om jag ska duscha. Och det är ju JÄÄÄTTEEEtidigt!
Lovet går för fort. Det finns för lite tid.

Där fick ni en liten lägesrapport direkt från björkiz.



Peace out.


Lovets utgångar med BILDBOMB!















I valet och kvalet

Det var så praktiskt och bekvämt i stunden, men såhär i efterhand ångrar jag att jag slängt tusen olika saker i min säng.
Varför, åh, varför har jag satt mig själv i denna knipa?
Jo! För att jag är LAT.
Sååå... ska man liksom... plocka undan allt nu? När det ligger så fint i sängen? Borde jag seriöst fundera på att ta en jävla storstädning av mitt rum, som bara fylls på av saker, snart kanske? Eller äre inte bara bäst att knöla ihop allt skit i sängen mot ett hörn och ta tag i det imorn? Med risk då för att man inte kommer ta tag i det då heller. För att man är lat.

Liksom alltid med allting så vet jag inte hur jag vill eller kommer göra.
Jag vill bara få sova. Eller äta chevre med valnötter och honung.
Och så kanske jag borde uppmärksamma att det är ett nytt år för er som missat det!
Äsch, får uppmärksamma det mer imorn.


RSS 2.0