Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

 
 
 
 
 
 
 
Bästa studentpresenten från syster: Noah and the Whale <3
 
Mitt nya gangsteralias killen i kassan ofrivilligt gav mig.
 
Kanske försökte han lite diskret säga mig något, men jag hoppas på felhörning.
 
VÄRLDENS godaste cupcake utan att överdriva ens
 
 

Sjukt fin och lyckad resa!

Igår på bussen så ursäktade sig busschauffören för att han tittade så mycket på mig. Han sa att det var bara för att jag var så söt.
Vad ska man säga liksom?
Krullet brings all the boys to the yard.

Nu är jag hemkommen och trött.
Kom hem imorse och har bara sovit några enstaka timmar och känner mig lite omtumlad. Kände mig inte redo att åka ifrån New York, de gjorde ingen i familjen. Det är i såna lägen som man önskar att man var sådär farligt impulsiv och avbokar flygbiljetten och tar in på något sjabbigt vandrarhem och börjar leta jobb som journalist/författare. När man sen fått ett jobb så flyttar man in i en hyresrätt i the Upper East Side med en trappa upp till porten och börjar köpa kläder som det egentligen är omöjligt att man skulle kunna ha råd med och skaffar sig en blond, en brunhårig och en rödhårig kompis tills man tillslut BLIR Carrie.
Eller så bosätter man sig i West Village och satsar stenhårt på att skapa ett Little Sweden. Där finns nämligen redan en Lösgodisaffär som heter Sockerbit och säljer svenskt godis. Halva jobbet är ju redan gjort!
Eller så, ni vet, skapar man sig bara en vardag i dess enklaste form: jobb, vänner, lägenhet. En vardag fylld med egna intressen och boendet får gärna ligga i en mysig stadsdel, t.ex. West Village. Gärna i närheten av affären Sockerbit, så att Sverige inte alltid behöver kännas så långt borta när man får hemlängtan.
Eller så börjar man plugga på New York University för att sedan skaffa jobb där och vardag och blablabla.

Jag vill tillbaka.

Rubriken säger egentligen allt som behöver sägas kanske... Men bara kanske.

Igår var det studenten. ASSÅ AAAH! Sjukt bra dag! Allt folk sagt om flaket stämde, det var så himla kul!
Nu känns allting jätteknäppt! Känns verkligen som att jag kommer gå tillbaka till skolan efter sommaren. Känns inte som ett avsked på något vis. Askonstiggggt.

Och imorn så flyger jag till New York med familjen i en vecka! Också sjukt kul! Har upptäckt att jag inte sagt det till så många bara för att jag har varit helt insnöad på studenten och inte kunnat tänka på något framför den. Men det är redan imorn. Gaaalet.

PUSS nu ska jag börja packa. Hehe.

 
 
 
 

Iaf kanske.
Kommer ju sticka ut som bara den men det har ju aldrig direkt varit något negativt.
PLUS att klänningen ju är så hiiimlaaa söööt.
Får klura vidare på klädmysteriet medan jag träffar Tove för en matbit.

Ps. Har vant mig vid håret nu. Det är ganska najs jö. Ds.

Precis före:


Direkt efter:


Nuläge:

Crazy-trekantsfluff-lady.
STORT var ordet.

Vet inte riktigt vad jag känner. Men jag upprepar min frisörs ord i mitt huvud som ett mantra: "Var inte orolig. I början kommer lockarna vara väldigt extrema men de lägger sig. Så ta det lugnt!"

Så det kommer att lägga sig det kommer att lägga sig det kommer att lägga sig!
Ser ju ut som en tok för tillfället.

Hoppas det tappar lite volym bara genom att jag sover på det.

Så godnatt.

Jag vill bara kunna säga som det är men jag vill inte göra en självuppfyllande profetia. Att jag genom mina känslor som säger att det är på detta vis och att jag faktiskt säger känslorna rakt ut också, att det kommer göra det till sanning. För att jag då skulle plantera ett frö i din hjärna om det som oroar mig. Ett frö som tillslut kommer få dig att tro på min oro. Eller att du reagerar på min oro på det viset som jag mest av allt oroar mig för. Att jag eggar upp tankarna så att de typ blir sanning tillslut. Vet inte om det ens är möjligt att skapa sin egen självuppfyllande destruktiva profetia men det känns som så. Allt jag vet är att det är enklare att tänka som jag redan gör och alltid gjort än att våga tro annorlunda. Det där med att våga tro är ju en riktig knepig en. Genom att tro så kan man ju både vinna massa fint och samtidigt så gör det att man också kan förlora allt det fina som man fått. Sånt är läskigt. Att förlora något fint, ni vet. Så då kan det kännas lättare att liksom bara inte tro. Inget vunnet inget förlorat. Men med inget vunnet så känns det ju inte bra heller. Nu är jag för trött för att reda ut dessa tankar. Men det kanske vore något det där med att faktiskt våga tro för en gångs skull.

Lets låta bilderna berätta:

Onsdag på Sommar:



Torsdag vill ni inte ha någon bild ifrån. Äcklig, sovande och bakis. Inte kul. Ni missar inget, tro mig.

Fredag i solen:



Och senare mysmiddag hemma hos Kalle med hans gulliga farmor på besök.

Lördag vid vattnet:


Och kvällen:


Och det var allt för tillfället.
HAJDÅ!

Har duschat men mitt hår luktar fortfarande lite rök. Och jag röker inte ens! Börjar känna att Sommar är lite överskattat... Bara det att eftersom man är ute hela tiden så kan man inte fly undan röken.
Hela förra sommaren önskade jag så att jag kunde få komma in med en djup avundsjuka till alla som var över 18. Och jag kommer ihåg när min födelsedag äntligen kom och att jag faktiskt hann gå sista gången innan de stängde för säsongen. Ojojoj vad kul det var då! Levde upp till alla mina förväntningar!
Men igår kändes stället ganska pretantiöst, man fick ingen sittplats osv osv, om jag får vara den som är den. Med rätt sällskap så hade jag kul ändå tills lite hetsvinande, men stället bidrog inte till det skojiga. Är besviken för sommar är ett awesome ställe i mina drömmar! Eller något mindre dramatiskt.
Och nu lär det dröja innan jag dricker igen... Blääää vad uschlig sprit kan få en att må ibland. Speciellt när det går ut över andra snälla stackare som måste ta hand om en i det tillståndet. Nä fy.
Man borde bara köra en Tove - Alkoholfria drinkar ftw!

PUSS typ från en nybliven nykterist (Iaf för ett litet tag. Tills studenten. Kanske)