Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Har lite olika idéer...

• Åka på folkhögskola och plugga någon sorts musiklinje med sång som huvudinstrument.

Men problemet med den idén är att jag samtidigt vill resa. Då skulle idén till exempel kunna se ut såhär:

• Åka och hälsa på Elli i Australien i en månad på hösten. Sen jobba ihop massa pengar så att jag kan flytta till New York eller London i några månader.

Ett annat alternativ är att kombinera de två. Men tror inte att det skulle fungera om jag skulle gå på folkhögskola först. Folkisar kostar massa pengar om man ska bo på internat, vilket är det jag vill, och jag kommer behöva ta lån. Men när jag då igen börjar jobba så kommer ju mitt lån börja avbetalas. Och hur ska jag kunna spara ihop till resor då? Men ett annat krux är att jag veeeeerkligen vill bo i New York ett tag, men då inte förrän jag har fyllt 21... Och London har jag ju aldrig varit i men ska dit i tre dagar i mars med mamma så kan ju känna då ifall det är en stad för mig. Jag hoppas på att jag kommer älska den så att jag kan flytta dit istället för New York och så kan jag åka på långsemester i New York senare i livet. Typ. Så aa. En kombination av idéerna skulle alltså kunna se ut såhär:

• Hälsa på Elli i Australien några veckor på hösten. Jobba ihop pengar och samtidigt söka in på folkis i februari-maj år 2013 med provintagning och sånt. Efter sista provsökningen flytta till London över sommaren. Börja på folkis på hösten 2013. FYLLA 21 PÅ FOLKIS!! Sedan, när folkisen tar slut, så skrapar jag ihop mina sista pengar och flyttar till New York i några månader eller typ ett år. Där jobbar jag eller så pluggar jag engelska. Eller både och. Sen flyttar jag till Sverige igen och antingen börjar jag plugga typ juridik, media eller psykologi eller så börjar jag jobba ihop mitt lån. Då lär jag vara typ 22-23 så lär väl flytta hemifrån också. Kanske pluggar och jobbar jag i någon annan stad där det är billigare att bo än i Stockholm.

Eller typ.

• Australien nån månad. Jobba ihop mer pengar. Flytta till London på våren och stanna hela sommaren. Komma hem. Jobba ihop pengar. Fylla 21. Spara mer pengar. Flytta till New York så fort jag har råd och bo där i typ ett halvår-ett år. Söka in på folkisar där man inte behöver göra provspelningar ända bortifrån New York. Komma hem på sommaren någon gång och börja på folkis på hösten 2014. Fast då kanske jag inte ens vill börja på folkis längre.

Äsch. Jag vet inte vad jag vill. Känner mig delad. Vet ju inte ens vad jag ska göra i New York eller London. Vill typ resa själv men vill ju få massa nya kompizar när jag kommer fram men vet liksom inte hur man får det lättast. Plugga? Jobba? I dunno. På folkis så känns det ganska givet att man kommer få fett mycket nya bekantskaper och det är väl det som lockar mest med det. Men så kanske det kommer en dos av prestationsångest över hur duktig jag är på att sjunga etc. Och jag vill ju till en storstad för Stockholm känns så litet, och folkis i Sverige betyder ju att jag flyttar till en betydligt mindre stad än Stockholm. Men jag vill också ha ett år i mitt liv där jag fokuserar helt på musik eftersom jag inte planerar på att bli musiker. Äsch det är svårt. Man kanske kan plugga musik utomlands iofs. Mååååste kolla upp det. Slå två flugor i en smäll typ. Om inte så får jag grubbla vidare. Får kolla upp också hur det egentligen står till med lån och sånt. Vem vet. Jag kanske har råd med att åka folkis till nu i höst och sen jobba i Sverige och fylla 21 och fira jul hemma och jobba jobba spara spara och till våren så drar jag till New York. Men gaah. För många idéer i mitt huvud. Hejdå.

Den är bra. Har den typ på repeat.

 

Och har nu typ ett jobb. YAY!

Och Elli åkte till Australien idag för obestämd tid framåt. Men typ ett år kanske... BUHU på riktigt.
Fast jättekul för henne såklart. Men aa. Ändå sorgligt.

Asså. Jag låter lite doucshig ibland. Men får inte använda det uttrycket för duocsh (stavning?) betyder typ "vaginasack". Men vet inte exakt vad det är heller..? Aja. Nu lät jag puckad istället. Men asså åååh. Blir så trött på att jag är så medveten om allt jag gör. Nä. Just nu är ett sånt ögonblick där jag bara vill säga åt alla att sluta läsa den här bloggen. Skriver bara så mycket skit. Men kommer väl ångra mig om jag skulle säga det. Så det gör jag inte. Bara lite. I wanna push you away för jag är en damaged girl. Jag använde det uttrycket om mig själv en gång irl lolz. Cool tjej bah. Ååaahh svammel svammel. Borde bara gå och lägga mig istället. Ska upp ganska tidigt för att följa med och droppa av elli på flygplatsen och sen så ska jag gå på arbetsintervju och sen extra tidigt till musikalen så borde se till att få min vila. Men det är tråkigt att sova. Tråkigt att gå och lägga sig. Nä. Ska gå och dra en kiss nu istället. Byebye.

Jag skriver så många utkast till bloggen nuförtin'.
En liten sammanfattning av dom:
Det är jobbigt med känslor. Fri tolkning på det.

Förövrigt så har jag tänkt och kommit på en sak:
Det töntigaste som finns är att tycka saker är töntiga.
Exempel: folk som tycker det är så töntigt att vara mainstream att de fördömmer allt som är mainstream. Folk som tycker det är så töntigt att vara hipster att de fördömmer alla hipsters. Folk som tycker det är töntigt att vara gulliga mot varandra. Folk som tycker det är töntigt att vara känslosam. Aa, ni fattar. Folk som tycker andra människor är töntiga för att de är eller gör på ett visst sätt. ÅÅH vad det är töntigt. Kan inte alla bara få vara och göra det som gör dom glada (så länge det inte går ut över någon annan)?! Asså tycker verkligen det är sjukt töntigt, omoget och nedlåtande. Blir helt frustrerad i hela kroppen.

Förövrigt 2:
JAG SKA PÅ ARBETSINTERVJU PÅ MAX PÅ TORSDAG!
YAY!

Asså. Har ni tänkt på att många har så mycket principer hit och dit hela tiden? Och nu menar jag inte basic-principen som jag tror och hoppas att alla har: att inte skada någon medvetet. Eller typ "alla får göra som dom vill så länge dom inte skadar någon". Nä jag menar typ att folk har så bestämda principer på livet. På vad de tycker om människor. Hur man ska bete sig som människa. På vilka och vad som är bra och vilka och vad som är dåliga. Det behöver inte heller vara uppenbara saker som iaf jag direkt kopplar till. Typ rasism. Utan jag tänker mer på när folk liksom har bestämt sig för hur ett perfekt liv ser ut. Typ skaffa ett jobb, skaffa körkort, skaffa bil, skaffa en utbildning, skaffa lägenhet, skaffa partner, ha rätt stil. Osv. Med enda förklaringen till varför dom gör sådär är för att man ska göra så. Och när någon avviker eller inte följer alla kriterier så är det dåligt. Då är den inte smart. Och då känner vissa personer att de bara måste uttrycka sig om att den gör fel. Typ. Asså åh, jag har haft svårt att uttrycka mig hela dagen idag pga alkohol igår, men hoppas ni förstår hur jag menar.
Jag är också dömande på många sätt och det är vi ju alla som människor. Men just detta är en grej som verkligen stör mig. Just för att jag tycker att det är ett sån brist i vilja till att förstå andra människor och snabbt dömande. Liksom på hur man lever sitt liv och vad folk väljer att göra av sin tid osv.
Sen ska inte jag gå och fördömma folk som ser ned lätt på andra människor för antagligen så har de sina anledningar att tycka som dom gör på samma sätt som jag har mina anledningar till varför jag lätt kan leva mig in i en situation där man inte följer den här livs-mallen. Men jag får alltid lite ont i hjärtat när folk säger saker som "men varför skaffar hen sig inte bara ett jobb?!" till typ tonåringar som sitter hemma och spelar CoD eller tittar på serier osv. För jag tycker att man måste komma ihåg att tänka på bakomliggande orsaker till varför människor är som dom är. Tonåringen som sitter hemma och spelar CoD kanske inte mår bra och att spela är det enda hen får någon glädje utav. Eller så har hen sökt massa jobb men inte fått något och alltså tappat självförtroendet och gett upp. Osv. Så då kanske inte det mest produktiva är att slänga ur sig en halvdryg kommentar som fördömmer dess livsval. Istället borde vi bara vara snälla mot varandra. Och lyssna. Och FRÅGA. Att fråga är ju det bästa sättet att undvika missförstånd. Och sen så bara försöka acceptera, kanske hjälpa och inte fördömma. Vilket ju kan vara sjukt svårt ibland.
Typ när folk är emot feminism och är homofober och rasister... MEN även där så kan man alltid fråga exakt vad någon menar innan man börjar predika typ. För ofta så uttryckte de sig bara lite slarvligt och då kan man ju disskutera utan att fördömma och istället bara försöka förstå, för jag tror de flesta menar väl i det dom säger och tycker. Sen ska man ju inte bara hålla med i det folk säger om man inte tycker likadant, utan mer att man hör de dom säger och man förstår det dom menar, men man håller inte med.
Men om det verkligen skulle knalla upp någon till mig som börjar slänga ur sig massa sexistiska, homofobiska och rasistiska kommentarer och den verkligen menar exakt det den säger ja, då skulle jag bli arg och antagligen döma. Men även där måste man nog ha en sorts förståelse för att folk är födda i olika tidseror osv osv. Så det är ju liksom en sorts vägning av att inte generalisera och döma alla lika men ändå ifrågasätta dumma kommentarer. Dock tycker jag att sexism, homofobi och rasism skadar människor och därför så bryter ju det mot den policyn jag skrev i början av texten och då är det väl mer okej att döma, för då handlar det inte bara om deras egna livsval.
Så. Aa. Det gör mig lite ledsen när folk bara fördömmer andra som inte lever efter samma mall utan att försöka förstå andra människor.
Bara det jag ville säga. Jag tror vi måste försöka förstå mer!
Godnatt!

Blir så trött på att det är så mycket dudes överallt i medier.
Efter att ha tittat på alla avsnitt av en jätterolig serieföljd på youtube som hette "That's gay" och faktiskt tyckt att det är bra att frontkillen har lyft upp homosexuellas röster och ibland har han varit sjukt klockren i hur media framställer homosexuella. Men en grej som stör mig dock är att den heter "That's gay" när det seriöst typ bara handlade om bögar. Vissa grejer handlade om tjejer, visst, men det var bara ETT av ett 20-30-tal 3 minuters långa klipp som tog upp enbart den lesbiska rösten medan många enbart handlade om gay guys. Sånt gör mig irriterad.
Blir också trött på det faktum att det inom komedins värld är så sjukt mycket dudes. Och i alla serier överhuvudtaget. Och då räknas inte Sex and the city (alltså SATC) och dylika program som inte handlar om dudes för, jag älskar SATC, men hela dessa kvinnors tillvaro kretsar kring killar. Det är nästan uteslutande det dom pratar om. Därav så handlar ju den serien också om män. Och alla de serierna som bara har tjejer med som bifigurer relaterade till deras manliga huvudroller (*host*twoandahalfmen*host*) handlar inte heller om tjejer jö. De är bara med som en accessoar. Och aaajfhvja kan fortsätta massa men blir irriterad as I write.
Orkar inte att kvinnor inte är särkilt representerade i dagens samhälle. Men det märks inte så ofta, för mannen är ju normen och därför så kanske man inte tänker på att det ska komma en serie på ettan som heter "Riktiga män" med fyra manliga komiker i spetsen, när det aldrig förekommit någon liknande grej för kvinnliga komiker. Eller att Magnus Betnér kan komma undan med sarkistiska, dryga, högljudda och provocerande skämt om jämställdhet, men kvinnor som rör ämnet med inte ens en uns av hans otaktiska diskussionssätt blir kallade för trista, bittra, gnälliga feminister som bara inte kan nöja sig med det grymma jämställda samhälle som vi har. De blir inte heller tagna lika seriöst.
Eller i politiken. Asså. Det känns typ som ett skämt hur svårt det är för att kvinnor att få en seriös uppsyn i politiken. Men det är bara den bittra bajsiga sanningen. Och vi i Sverige som ändå vill kalla oss själva för ett öppet och jämställt land kan ju verkligen ställa oss frågan varför vi inte har fler öppet homo och fler kvinnor i makten? Trakasserierna av FI tycker jag visar på att politiken idag fortfarande inte pallar trycket av att starka, normbrytande kvinnor, varav åtminstone en var öppet homosexuell, ska kunna påverka hur vårt land styrs. Där kan man ju verkligen också fråga sig; vad är det som är skrämmande med fler kvinnor i makten?
"That's gay" tog också upp det faktum att USA hade en öppet homosexuell man som skulle "run for president" (oj vad jag inte kan översätta det) för rebulikanerna som i grund och botten står för konservatism och homofobi, emot abort osv osv. Hade ingen aning om det och det låter skitbra tycker jag att han kunde komma in och skaka om de gamla tankarna. Dock har han inte fått vara med i någon partidebatt... För att han var gay...?! Helt SERIÖST VA?!
SEN min sista grej jag har att säga här, när jag egentligen borde sova men whatever är man arbetslös så är man, är att: tänk om det hade varit en mörkhyad, muslimsk, lesbisk kvinna istället för en homosexuell vit medelåldersman. Går knappt och föreställa sig att det skulle kunna hända? Att bryta mot en norm i den heterosexuella, medelålders vita mannen-normen går väl an, men att bryta mot ALLA? Skulle inte tro det.
Och tänk i Sverige. Om vi för en gångs skull inte skulle tracka ner så jävla mycket på kvinnliga politiker. För tanken på att ens en kvinna kan bli statsminister känns inte stor. Ännu mindre en kvinna som dessutom tillhör en minoritet, såsom lesbisk, mörkhyad, muslim, handlikappad osv.
Sen önskar bara att lesbiska kvinnors kärlek (eller bis för den delen) skulle tas mer seriöst, för just nu så ses lesbiska antingen som sexobjekt och enbart för mannens njutning eller så ses dom som butchiga, okvinnliga bestar. Typ. Skulle vara trevligt att som bisexuell inte få kommentaren "vad hett" efter att man sagt det till någon dude. Liksom homosexualitet är okej så länge heterokillar tänder på det. Samt att bögar inte skulle ses som en fashion-guru-accessoar för tjejer, utan att de också faktiskt skulle respekteras. Och att inte ord som "gay", "bög", "pussy" osv skulle användas som skällsord. Och att folk skulle sluta säga "no homo". Usch på det. Dumma samhälle.

En gång sa en tjej i min genusklass att jag alltid verkade göra så mycket saker. Hon sa det nästan lite som att hon var avundsjuk och sen sa hon att hon inte brukade göra så värst mycket själv.

Jag kommer ihåg en gång för länge sen då Joel sa att han först trodde att mitt bloggnamn var josses tomtar.
Hehe.
Heheheheihihi.
Kom och tänka på det bara.
Lite kul om den hade hetat så hehe. Random much? Liksom.


Fast okej.
Googlade "Josses tomtar" och detta var första bilden som kom upp:



... Så kanske lika bra att jag valde ett annorlunda bloggnamn.

Spelar för mycket Iphone spel. Fast jag tycker inte det är för mycket. Men den allmänna uppfattningen här hemma verkar vara så. *host*Elli*host*.
Annars då?
JO ska jag tipsa om mitt favvospel för tillfället?!?!?!! JA det ska jag!
Wail trail heter det:

Hur sött som helst. Ganska okomplicerat (håll in för att willow ska flyga och släpp för att falla lite), men ändå lite knepigt. Man är världens sötaste val som flyger ovan molnen för att komma undan från ondskan som tagit över på marken och i havet. För att fortsätta flyga måste man fånga upp regnbågsbränsle. Love it.

Och annars då igen?
Har varit hemma hela helgen pga sjukdom. Lite too much information-varning om jag går in på mer *handlar om magen*, så ska vara tyst nu. Ikväll var jag piggare dock så jag går mot friskare tider.
Förutom att sega mig har jag alltså tittat på Vampire diaries (är helt fast i det programmet igen), spelat sjukt mycket wail trail, tittat på Morden i Midsommer, myst med mamma, kollat upp musikfolkhögskolor och ikväll så satt jag och Elli uppe och letade lägenhet åt henne i Australien. Hon åker fan snart?! Buhu. Makin me sad. Men men, håll tummarna för att hon får bo hos Franny och Andy eller Artistic Drew och Fashion Savvy Leroy iaf.

Godernatt.

Nu är jag formellt sett arbetslös.
Hittills har mitt arbetslösa liv (inne på dag 3) bestått till stor del av öl.
Tentaölande i måndags i åtta timmar typ. Igår lite promenadande och umgåsande hos pappa och sen gå på en spelning och öla och sen gå till charlies och biljardbaren och fortsätta öla.
Men det är jag väärd efter en hel helg av innesittande och tentaskrivande.
Vi får se vart arbetslöshetens vindar för mig härnäst. Spännande värre.
Ikväll för de mig till middag med Cili i alla fall.


... och sen så ska jag väl söka jobb också någon dag framöver. Orkar. Inte. Men. Måste. Ha. Pengar. Hejdå.

Har haft två mardrömmar om myrorna i mitt rum nu...

I ena drömmen flög det in tre fåglar (fåglar skrämmer mig) i mitt rum genom en springa i fönstret, sen så fort jag lyckades få ut dom och täppte igen hålet med en tidning så strömmade det in massa spindlar i olika storlekar och andra kryp som inte gick att stoppa och som började krypa runt i hela rummet och de var för många för att kunna döda dom.

Den andra drömmen hade jag igår natt. Då var det som att det kröp ut massa småsmåsmågrodor som hoppade omkring och jag visste liksom inte vart dom kom ifrån (precis som i verkligheten). Men desto fler de blev så hoppa de högre och sen började de flyga i stora moln omkring i mitt rum och i hallen och då förstod jag att de var flygmyror. Som kan vara ännu äckligare version av vanliga myror. Kommer ihåg att vi hade problem med flygmyror och vanliga myror hemma för något år sen, fast i köket. VILL INTE HA DET I MITT RUM!!?

Vill bara att de ska försvinna nu. Men jag hittar inte vart de kommer. Var deras "stack" är, eller vad man ska säga. ÅÅåååh tycker verkligen det är jätteäckligt. Varje gång jag tittar på mitt nattduksbord så springer det omkring minst en skitmyra där. SNUSK. GÅ HÄRIFRÅN! GÅ OCH LÄGG ER! De har liksom imigrerat från köket (där vi har en dörr till uteplatsen, så det är ju mer logiskt att de bodde där förut) till mitt rum och jag hatar det. Hatahatahatahataaaaa.

Måste hitta källan.
Must. Kill. Ants.