Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

nu är det mitt i natten och det håller på att börja ljusna och jag känner mig inte riktigt redo för att sova. läste massor om massakern på utöya. fast det var för över en timme sen nu men det där är tunga grejor. har liksom inte vågat läsa något om det innan, bara tittat på nyheter och läst rubriker och pratat med folk som läst om det. har inte vågat läsa artiklar själv bara för att ja, det är så hemskt. är sjukt att läsa och verkligen försöka få en riktig insikt om vad som hände. uuuuschaaa känner jag bara. är grovt äcklad nu.
jag läste om en 11-årig pojke på utöya som stod öga mot öga mot breivik och bad om att han inte skulle skjuta honom, att han hade dödat hans pappa och han hade skjutit nog nu och att han var för ung för att dö. och så hade breivik gått därifrån. att han skonade en pojkes liv. att han hade liksom känslor ändå. det är svårt att förstå hur någon kan känna empati, eller nåt, samtidigt som den skjuter ihjäl människor och skrattar och jublar samtidigt. dom beteendena går ju inte ihop någonstans.
det finaste jag läste om var ändå om de människorna som hade lyckats hjälpa andra och sig själva och överlevt, att godhet fanns ändå liksom. och det är sjukt hur många vars historier man inte hört. dels historierna som de döda kunnat berätta och dessutom från många som var på utöya som sett fruktansvärda saker men som inte gått ut i media.
bläbläbläbläbläblä.
får en att inse litegrann hur onödiga ens ego-draman är egentligen när man bara borde ta vara på att man har det bra ändå.
klyschigt.
men sant.
så som det ska va.

nu vet jag ingenting längre. all logik borta. det bara snurrar runt i huvudet. jag saknar någon eller något. kanske är det mer en känsla jag saknar. en värme. eller gamla tider för att låta cheezy. folk som gradvis försvunnit så att man knappt märkt det. men nu märker man, för nu är de nästan helt borta. jag vet inte. kan inte riktigt se vart eller från vem det kommer från. eller jo, lite kanske. det kommer från flera riktningar. för många känns det som just nu. jag vet inte helt. men saknar, det gör jag. 



och mitt gamla hår. miss it. allt fluff är galet.

Nu har jag tagit en runda på facebook och min dator har hunnit dö en gång.
Känner mig ganska så klar med att sitta vid datorn nu.

Ibland känns det seriöst som att jag bara loggar in på min dator för att jag måste kolla facebook. Inte för att jag vill. Utan för att tänk om det hänt något, något evemenang som man inte vill missa, någon som har lagt upp en bild på en, eller det mest angelägna: någon som har skrivit något i ens logg och så vill man inte att den ska känna sig dissad för att man inte svarar på några dagar bara för att man inte är inne på datorn. Så man loggar in. För att man verkligen känner ett socialt handikapp om man inte har åtminstone lite koll på sin facebook. Som vid halv tolv som jag kom hem ikväll, då kände jag att "nu vill jag bara läsa min bok och sooova så jag är pigg imorn på jobbet" men så tänkte jag sen att "men imorn kommer jag antagligen inte hinna gå in på datorn och då har det gått för lång tid sen jag var inne på facebook..." Så jag loggade in och nu kommer jag vara trött... Och ofta så har ju ändå inget superviktigt hänt. Men ändå känner man ett tvång att logga in. Usch egentligen. Att det kan ha en så stor påverkan fastän det inte ens är en rolig sida.

NU ska jag iaf logga ut från fb, fejjan, ansiktsboken och allt vad det kallas och göra något värt: läsa och sova.

HEJDÅ DATORN!

assow yo breee jag har typ feber. men vad gör det om hundra år. orkar inte göra stora bokstäver i början av meningarna. men vad gör det om hundra år det heller. men imorn ska väl jag och min lilla feber jobba ändå. första dagen. på nypan. som iofs just nu är stängt för sanering av bassäng då något smartskaft slängt i färgburkar och massa. kul grej liksom. men tror det är redo för att användas igen imorn. är lite nervös. tycker inte om att göra grejer under press, dvs jobba och behöva göra ett bra intryck så att man inte får sparken. eller så är det febern som talar... men skulle seriöst känts bättre ifall jag kände mig superkry och pigg och redo för vad dagen och för jobbet. är bara yr och vimmelkantig nu. speciellt vid snabba rörelser. ja ni vet hur feber funkar liksom. men ipren. eller alvedon. ni får bli min räddning.

peace out.

SÅ. JÄVLA. FET. FILM.

Har gått omkring och sagt innan jag ens sett filmen att det känns som att den kommer vara så himla FET och folk har inte riktigt fattat vad jag menade. Jojo trodde jag kallade någon för fet när jag sa det och så gick det massa personer runt omkring oss och hon bah "Men vem tyckte du var fet?" jättehögt flera gånger och så kändes det som att folk trodde jag pratade om någon runtomkring oss och så blev det jobbigt. Speciellt eftersom en ganska mycket överviktig man gick framför oss...
Men fet = storartad, episk, grym, awesome osv.

Och den var så jävla fet. Så jävla epic. Grym. Bäst.
Så sjukt bra slut på det hela bara.

Betyg: 5/5 yo-so-phat's

Så har man skrivit en låt nu också!
Och hunnit med att gå ut med cili, hedvig, nevena och hanna, gå på Jakobs festilito med Tove och massa folk, fira pappsen på hans födelsedag, träffa matilda, träffa frida, träffa tove och ragnar, träffa lollo och tove och ja, där tog det slut. Det har varit finfina dagar.

Frida gav mig förresten en jättefin påse med tre kristaller (hon jobbar med kristaller och sånt vettni) i som skulle förmedla tillit om att jag alltid är älskad precis som jag är och att det ät tillit i allt jag gör och är, med motiveringen "jag kände att du behövde bli lite påmind". Sånt gör en glad! Fina frida!

Och fina tove! Och fina matilda! Och fina familj och vänner överallt! Känner att jag måste få utlopp för alla fina bara. Men nu är jag klar, mina finisar.

Godnatt hejdåååå.

Och så sitter jag här med mitt lilla krull igen. Eller litet är det ju verkligen inte. Stora krull. Känner att det har blivit en del av mig nu. Äntligen har jag blivit en krulltott! Har kommit in i rollen liksom.
Iaf.
Nu är jag hemma efter rehab känns det som. Så skönt att bara vara en vecka omringad av skog och ingen täckning på mobilen och fina vänner.
Känner mig så himla sugen på spänning nu dock. Vill typ tågluffa i Europa. Eller genom Storbrittanien. Eller åka till Australien. Eller jag vet inte. Jag och lollo pratade om det på vägen hem nu och vi båda var på att åka på tågluff nästa sommar, men jag vill ju åka nu också! Typ inte förbereda något. Bara köpa ett 30-dagarstågkort och packa väskan och sen hoppa på tåget och se vart fan man hamnar. Vill göra något galet. Crazygirl_92 vill jag känna mig som. Inte behöva tänka på något annat än nuet och känna mig friiii!
Enda problemet är att jag börjar jobba om typ en vecka. Så nu måste jag alltså dra nytta av denna veckan och vara så wild and crazy som jag bara kan på denna korta tid.
Frågan är bara... Hur jag lyckas jag med det på bästa möjliga sätt?

Börjar med en utgång ikväll iaf. Kan ju inte sitta fel liksom.