Livet är hårt för en känslomänniska (med livlig fantasi dessutom)
Jag hade precis en liten depp-session här hemma in mah bed.
Tänkte plugga psykologi och läsa om sociala beteenden men av någon outgrundlig anledning (för att jag trodde att det jag skulle plugga in stod där kanske) började jag läsa om massa psykiska sjukdomar och då vaknade min hypokondriska sida till liv och jag blev orolig, rädd och ledsen av allt. Då var jag för orolig för att kunna somna. Sen kom jag att tänka på min syster som är i Australien och har varit bortrest i flera månader nu och att hon många gånger brukade få stå för den kritiskt tänkande när jag hade för livlig fantasi kring såna här saker och då blev jag ännu mer ledsen för att hon inte var här. För jag saaaaknaaar henne! Då var jag tvungen att skriva ett meddelande till henne på facebook och när jag skrev ut orden att jag saknade henne blev jag ännu mer ledsen för då tänkte jag ännu mer på det! Men efter att ha skrivit lite mer till Elli och fällt nån tår kändes det måttligt bättre. Men sen kom jag då i samma veva att tänka på min favvo-väska som bara föll isär i axelbandet idag och då blev jag ännu ledsnare, för vad ska jag då ha för väska imorn?! Sen satt jag och var ledsen ett bra tag. Det hjälpte inte heller att Per idag berättade om en tjej som hade tagit självmord plus att jag dessutom har ångest över läxor. Det gjorde liksom så att jag redan var lite nedstämd innan depp-sessionen för att jag tänkte på dessa saker också.
Nu känns det bättre dock (efter att ha kollat in mitt album på facebook och blivit påmind om alla finisar som inte är i Australien). Fast inte helt bra än.
Ska titta lite på Ensam mamma söker och Sex and the city för att göra mig ännu gladare och sovsugen.
Buhuuuuuuuuu min fina fina fina väskaaaaa! ;____; <--- gråtande gubbe.
Tänkte plugga psykologi och läsa om sociala beteenden men av någon outgrundlig anledning (för att jag trodde att det jag skulle plugga in stod där kanske) började jag läsa om massa psykiska sjukdomar och då vaknade min hypokondriska sida till liv och jag blev orolig, rädd och ledsen av allt. Då var jag för orolig för att kunna somna. Sen kom jag att tänka på min syster som är i Australien och har varit bortrest i flera månader nu och att hon många gånger brukade få stå för den kritiskt tänkande när jag hade för livlig fantasi kring såna här saker och då blev jag ännu mer ledsen för att hon inte var här. För jag saaaaknaaar henne! Då var jag tvungen att skriva ett meddelande till henne på facebook och när jag skrev ut orden att jag saknade henne blev jag ännu mer ledsen för då tänkte jag ännu mer på det! Men efter att ha skrivit lite mer till Elli och fällt nån tår kändes det måttligt bättre. Men sen kom jag då i samma veva att tänka på min favvo-väska som bara föll isär i axelbandet idag och då blev jag ännu ledsnare, för vad ska jag då ha för väska imorn?! Sen satt jag och var ledsen ett bra tag. Det hjälpte inte heller att Per idag berättade om en tjej som hade tagit självmord plus att jag dessutom har ångest över läxor. Det gjorde liksom så att jag redan var lite nedstämd innan depp-sessionen för att jag tänkte på dessa saker också.
Nu känns det bättre dock (efter att ha kollat in mitt album på facebook och blivit påmind om alla finisar som inte är i Australien). Fast inte helt bra än.
Ska titta lite på Ensam mamma söker och Sex and the city för att göra mig ännu gladare och sovsugen.
Buhuuuuuuuuu min fina fina fina väskaaaaa! ;____; <--- gråtande gubbe.
Kommentarer
Trackback
