Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

ojojoj nu tittas det på ally mcbeal igen. det äger. men iaf. det pratas så himla mycket om äktenskap i denna serie. om hur ally verkligen vill gifta sig och hon säger det så självklart. att det är något hon vill och jag antar att hon kan se det framför sig att hon en dag ska stå där framme vid altaret med sin man och bli gift, så att säga. och så råkade jag trycka in på en bild på fejjan på ett gift par. och där stod dom helt kära och nygifta. inte i någon amerikansk grande bröllop och smörighet, utan bara svensk anda i enkelhet. kan jag iofs bara gissa, men det var den känslan bilden gav. och hon hade en jättefin klänning och han en jättesöt fluga. och då slog det mig: jag har aldrig föreställt mig mitt eget bröllop eller att jag ens en dag kommer gifta mig. kanske inte jättechockerande nuförtiden. men det kändes ändå jättekonstigt att se det där paret och känna att det där aldrig kommer hända mig och att jag aldrig ens föreställt mig det. inte som en sorglig sak, utan bara som en självklar tanke. för äktenskap är inget jag drömmer om. jag kan verkligen inte se mig själv på mitt eget bröllop med en vit klänning och en bukett i handen och fixat hår och nä. jag hade ju inte ens vit klänning på studenten. kanske är det hela tanken på att man ska spendera resten av sitt liv med en och samma person. eller så är det att jag inte tror att jag någonsin kommer hitta någon att vilja göra det med. och någon som kommer vilja göra det med mig. eller så är det hela bröllopsgrejen. att göra kärleken officiell via staten. eller formaliteten i det hela. jag kanske bättre skulle passa som en sambo. eller så klarar jag mig själv ifall jag inte finner någon, för jag tycker inte att man är en halva tills man hittar en andra halva att bli hel med. jag tycker man kan vara hel med bara sig själv också. fast de såg väldigt glada ut det nygifta paret, hoppas det går bra för dom. vill skriva mazel tov, men tror det är judiskt. äsch då. mazel tov, till dom! och alla andra kära!