Jag lever igen!
Det är otroligt hur levande man känner sig utan plugg!
Känns som att jag denna helg har fått mitt liv tillbaka tyyyyp. Har gjort saker med fina människor hela tiden, kallemys, med mamma på crazy skorea, siris pjäs, spontan promenix med frida och alice, musikalutetjohej, loppis med agnes och matilda, göra finmiddag till mor på morsdag, och det fortsatte ända in idag då jag inte har några måsten utan bara kan klippa matildas lugg och sen springa med lollo och tove (ja, jag tränade. Jag är fett duktig.) och sen bara mysa med te hos Tove till typ kl. 00:00.
Inga kraaav. Bara avslappnaaaat!
Och har ni förresten tänkt på blogg-paradoxen som ofta infinner sig: bloggar känns ibland som en bevisplats för bloggaren att visa upp att den har ett spännande och innehållsrikt liv, men när bloggaren egentligen har ett spännande och roligt liv är inte när den sitter och bloggar om det, utan faktiskt är ute och lever det. Att när den mår som bäst och gör som mest saker, är också då det i bloggen ser ut som den dött typ.
Som sagt, en riktig paradox det där. Vad är viktigast? Att folk ska tycka att man har ett liv eller att man faktiskt ser till att vara ute och leva sitt liv? Prioriteringen på den frågan kan tyckas vara självklar, men inte alltid i bloggarnas värld konstigt nog.
Aja.
Puss och godnatt med er!
Känns som att jag denna helg har fått mitt liv tillbaka tyyyyp. Har gjort saker med fina människor hela tiden, kallemys, med mamma på crazy skorea, siris pjäs, spontan promenix med frida och alice, musikalutetjohej, loppis med agnes och matilda, göra finmiddag till mor på morsdag, och det fortsatte ända in idag då jag inte har några måsten utan bara kan klippa matildas lugg och sen springa med lollo och tove (ja, jag tränade. Jag är fett duktig.) och sen bara mysa med te hos Tove till typ kl. 00:00.
Inga kraaav. Bara avslappnaaaat!
Och har ni förresten tänkt på blogg-paradoxen som ofta infinner sig: bloggar känns ibland som en bevisplats för bloggaren att visa upp att den har ett spännande och innehållsrikt liv, men när bloggaren egentligen har ett spännande och roligt liv är inte när den sitter och bloggar om det, utan faktiskt är ute och lever det. Att när den mår som bäst och gör som mest saker, är också då det i bloggen ser ut som den dött typ.
Som sagt, en riktig paradox det där. Vad är viktigast? Att folk ska tycka att man har ett liv eller att man faktiskt ser till att vara ute och leva sitt liv? Prioriteringen på den frågan kan tyckas vara självklar, men inte alltid i bloggarnas värld konstigt nog.
Aja.
Puss och godnatt med er!
Kommentarer
Trackback
