Men olika bara

Jag hänger inte med i dina tankegångar alltid, vi försvinner ofta iväg från varandra.
Och jag vet att du känner detsamma.
Ibland står jag bara och tittar på dig medan du pratar utan att förstå vad det handlar om exakt.
Och jag vet att du känner detsamma.
Du förvirrar mig nog mest av alla just nu och du säger att vi bara är annorlunda.
Vi känns på vissa sätt som varandras motpoler.
Min motpol som jag, trots misslyckade kommunikationsförsök, blir så glad av och är så kär i.
Och jag vet att du känner detsamma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0