Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Ibland sägs ord som sårar och förstör en.
Speciellt när det kommer från någon vars åsikt man värderar.
Och även om orden tas halvt tillbaka eller förklaras så att de inte är lika hårda längre kan man inte släppa den där första smärtan av sorg i bröstet och tårarna på kinderna torkar inte.
Det är svårt att tro på någons ord när den några minuter innan sa tvärtom.
Eller när de första, sårande orden bekräftar vad man har trott sedan länge.
Man sitter bara där med ett värkande bröst, vetandes att det inte finns så mycket man kan göra.
Man kan inte ändra någons åsikt bara för att den sårar en.
Och man kan inte ändra på sig själv.
Men just detta, att någon har en sårande åsikt, känns inte som något det bara är att acceptera.
Det är deffinitivt inte något jag vill acceptera i alla fall.
Och jag vet ens inte om jag kan acceptera det.
Men det kanske (bara kanske) är något som man måste acceptera.
Försöka acceptera åtminstonde.
Hur ont det än må göra.

Fast vad vet jag.