Älskare'
Mina favvolåtar just nu <3<3<3<3<3
Hahahah!!
Grät typ av skratt första gången jag såg dom!
Kolla orginal videosarna också om ni inte hänger med i svängarna:
JA wooohoo PUSS HEJ!
Skolkatalog-stalking vs. Internet-stalking
Ni vet. Efterträdaren till playahead-stalking och företrädaren till facebook-stalking.
Det var najs.
Annars så saknar jag den andra gamla hederliga stalkingen: SKOLKATALOGEN.
Den betyder idag inte samma sak som den gjorde för en innan hela detta internätet blommade upp. Om man ville titta på de jättesötaste i skolan så kunde man inte bara logga in på facebook och skriva in namnet. Nej! Detta krävde ansträngning och planering!
Det enklaste skolkatalog-stalkeriet gick till så att man tog reda på vilken klass han den supersöta gick i. Om det inte gick, då tog man reda på vilken årskurs han gick i iaf så att man kunde ögna igenom alla klasser i den årskullen tills man hittade honom. Annars var man tvungen att titta igenom hela skolkatalogen. Lusläsa den. Men det var oftast ingen större förlust, med tanke på att man ändå gjorde det för skoj skull. Sen kunde man sitta där och undra över vilka han var kompisar med i klassen osv. Annars fick man ju bara se dom i skolan. Och så hade vi en lek där vi pekade ut den sötaste killen respektive tjejen i varje klass. Sen satt man och önskade att man en dag skulle våga säga hej när man såg han den allra sötaste på skolgården. Eller iaf le lite.
Åh, jag kan verkligen se mig själv som typ 9-åring just nu. Nostalgiiii!!!!
Okey. Hoppas någon känner igen sig i detta så att jag inte precis har outat mig som ett besatt freak.
Godnatt!!!!!!
Kanske ska man ta upp trenden igen........?
Fräsch och pigg
Brukar bli ganska snygga bilder faktiskt.
Som dessa ganska snygga bilder från i Lördags:
Vaknade upp med alla kläderna på och hittade dessa bilder på kameran.
Första tanken: "Vafan? Har mamma fotat mig när jag sov?"
....... Nej.
Som sagt. Bara mina fina egofoton från precis innan jag somnade.
Kommer ihåg att jag jättegärna ville fota mig själv för att se hur jag såg ut. Dessutom hur onöjd jag blev med alla bilderna och då var tvungen att fortsätta fota. Därav den charmiga slutbilden. Den fick liksom den klangen jag i stunden letade efter...
Sen gav jag upp.
Darkness_girl
Orkarrr. Inteee. Tändaaa. Lampaaaan.
The Hills får lysa upp mig. Och datorn. Och duuu, blinkblinkblink heheh...
Igår mysdag med Indra.
Igår utgång med Emelie som fyllt 18.
Snart kanske pulka med musikalare.
Senare Ensam mamma söker final med Linnéa.
Najs.
Ha det mörkt!
/ Darkness_girl
En tjuga bara
Var på SNAP i fredags för att se på Urban Cone. Urban Cone ställde in. Vi krävde pengarna tillbaka och drog. Sen insåg vi att "vart ska vi annars gå?" så då gick vi tillbaka till SNAP och visade våra stämplar, så vi fick komma in gratis. Sen kände killen i garderoben igen mig så jag slapp betala för garderob en gång till.
VÄÄÄÄRT!!!!!!
Sen var det jättekul också! Så billigt + jättekul = Super VÄÄRT!
Yeyeyeyeyeyeeeaaaaah
Duuummaaaa
Datorn är dum. Bakisheten är dum. Spotify vill inte fungera och är dum. Min tjocka katt som bara äter är dum. Kvällen är dum. Beslutsångesten är dum. Att chilla är dumt. Att parta är dumt. Allt är dumt. DUUUUMT. DUmmaaaaaaaaaaaa.
(The Allt är bajs-face)
Ps. Men nu. Ja. Nu känns det lite bättre faktiskt. Fast bara lite.
Tjatter om noveller
Jag läste precis igenom några noveller jag har skrivit och insåg att de var jävligt bra! Åtminstone två av dom. Så tänkte jag att "JAAAG MÅÅÅSTE JU VISA DOM FÖR NÅGON SÅ ATT FOLK SER MIN TALANG!!?!" och så tänkte jag "varför inte lägga ut dom i bloggen?" sedan tänkte jag välja ut bara något litet utdrag från någon av dom, för de är ju långa texter och det är för långt för en blogg, sedan insåg jag att jag inte kunde välja ut bara ett utdrag för då hade ju meningen och historian i texten blivit helt fel. Så det blir inget. FAIL VA? Och extra fail att jag berättar det här nu. När jag lika gärna kunde få er att läsa en snutt ur en novell. Nu skall ni känna er blåsta med onödig information och tid. En tidstjyyv. Det är vad jag är.
Hehe, en grej som är lite kul är att jag beskriver personer på typ exakt samma sätt i flera av mina noveller. Både hur de ser ut och deras personlighetsdrag. Sååå, man skulle kanske kunna säga att jag typ skriver om samma personer hela tiden? Plus inledningen till kyssar i mina ack så (för) många kärleksnoveller är typ alltid den samma också. Kul.
Men... Variation är sååå överskattat...
(The Det-är-överskattat-Face)
Nya bekantskaper
Idag shoppade jag (byxdress, kofta, korta hängselbyxor, skjorta, FABULOUS) och Siri och fick en australiensk kompis på köpet!
På tal om nya kompisar så kom jag på att jag inte har nämnt här i bloggen att vi typ blev bästisar med Daniel Adams-Ray i fredags då han dj:ade på strand!!!! Det är sant.
Han tog Samuel på axeln och jag hade ett väldigt givande samtal med honom. Det är sant.
Eller ja, givande och givande. Var mer som en fråga från min sida. Om han inte kunde spela någon av sina låtar istället. Men... sanningen står fortfarande framför oss: JAG PRATADE MED HONOM!
Och då sprakade det verkligen till i Daniels och mitt kompis-törstande hjärtan och man kunde riktigt se hur starkt bandet mellan oss blev. Som ett halvgenomskinligt rött band såg det ut. True story.
Bildbevis nr. 1:
Bildbevis nr. 2:
Fast nu när jag tänker efter och ska vara ärlig så kan jag säga att vi inte blev bästisar med honom.
Mer som BFF's. BestFriendsForever ni vet. Ni vet på den där "För dig ska jag göra det tusen gånger om"-nivån.
Ska uppdatera mer om vår spännande nya relation!
För det är jag som talar.
HAHAHA, vad kul om jag skulle avsluta ALLA mina inlägg med det. Kaxiga tjejen bah!
Grotesco!
Haha, får inte missas:
Hihi! Ja det är roligt!
Jag satt dock och undrade under hela sången: "Men... lesbiska då? Eller kanske bi-sexuella?"
De lesbiska och vi som är bi kanske också vill bli nämnda...?!?! VAVAVA?!?!? Varför får inget vara vårt fel?!
Vilket förtryck.
Vet hut!
Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant
I mitt huvud. Undrar om någon faktiskt förstår.
Jag hoppas på att allt ska kännas bättre imorn. Eller kanske till helgen.
Eller åtminstone att jag är stark nog. Att jag ska våga.
Inte låta mig förstöra mer för mig själv. Om det är en själv som skapar det så är det en själv som tar bort det.
Vet liksom inte hur jag ska känna om något. Uppochned känns det bara.
Eller så ska jag bara sluta lägga ut såna här inlägg kanske. De har vart för många på sista tiden.
Men nu känner jag faktiskt något positivt inom mig om jag koncentrerar riktigt hårt. Det finns ju där. Fast det är gömt och undanskuffat. Och det är svårt att hitta det. Men det är där iaf. Ska hålla fast vid den känslan nu så bra jag kan.
Och sluta skriva.
Kryptisk_tjej.
Jag orkar inte med min ambition
Vad gör jag av mitt liv?
Här sitter jag. Bara sitter och stirrar in i datorn.
När jag har en projektlogg att skriva. När jag har en natur-uppgift att göra klart fort som attans (som jag inte ens riktigt förstår vad det är jag ska jobba med). När jag har ett matteprov på torsdag som jag seriöst inte vet vad det ska handla om.
Och här bara sitter jag. Chattar lite. Tittar lite på south park. Facebook:ar lite. Stirrar lite. Svettas lite (laptop=varmt). När jag skulle kunna göra alla dessa läxor. Eller varför kanske inte sova lite? Om jag ändå inte gör något vettigare liksom.
Nä, tydligen inte. För här sitter jag bara och stirrar...
Jag joinar hysterin
Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter Harry Potter och Dödsrelikerna del 1!!! GAAAAAAAH!!!
Vet inte riktigt vad med jag ska säga.
Så. Jävla. Grym. Film.
Jag är ställd. Jag är glad. Den var bra. Sjukt bra. Stört bra. Åh. Så. Bra!
Muy fantastico upphöjt i femtioelva!
Ja, SÅ bra var den!
Parry Hotter
Hellströms + Strand i fredags.
Harry Potter-minimaraton igår (plus matchande spontanutklädnader. hehehe).
Harry Potter och Dödsrelikerna del 1 ikväll!!!!!!!!!
FINALLY!! (I KNOW WHAT TRUE LOVE MEANS TO ME, IT'S BREAKING UP MY HEART TO SEE, THAT SOMEHOW YOU ARE LEAVING ME, THE LOVE I TRIED TO HIDE IS BURNING FROM INSIDE! I KNOW I DO, YEAH, FINALLY WITH YOU! Kände mig tvungen att fortsätta på schlagerdängan. Så. Ja. Hej.)
Jag har världens snyggaste bakgrund på min mobil:
HAHAHAHAHAH!
Så jääävla underbar bild!! Jag dööör!!!
Vår närmsta släkting
Undrar hur shimpanser ser på oss människor. De har ju 99% exakt samma DNA som vi har. Och det finns ju massa studier som tyder på att deras beteende är väldigt likt vårt beteende. Som att de kramas, känner skuld, känner empati osv. Men hur tänker de egentligen? Hur likt är egentligen deras tankesätt vårt tankesätt? De kan ju inte prata på samma sätt som vi kan och därför inte heller tänka i ord på samma sätt som vi, men som sagt, vi har ändå 99% likhet. Så hur tänker egentligen aporna? Som när alla dessa studier görs då människor är ute och umgås i samma miljö som dom, det finns till och med personer som har levt ihop med shimpanser och på så vis blivit som en del av deras flock. Vad tänker shimpanser om den människan som bara kommer in och helt plötsligt ska bo med dom? De måste ju se någon sorts likhet, men förstår dom att vi är släkt? Förstår dom att vårt DNA är till 99% exakt lika? Förstår dom oss? Ser dom oss som konstiga, stora, hårlösa, upprättgående apor med konstiga stycken av tyg på sig som dessutom har med sig massa konstig utrustning? Eller tänker dom inte så långt, utan ser oss bara som de ser på alla andra djurarter? Hur tänker dom egentligen överhuvudtaget? Kan de känna att deras liv är meningslöst om de inte finner sin egen väg i livet? Kan de ha livskriser och ställa sig frågan "vem är jag"? Kan de vara kära? Kan de få ångestsjukdomar? Eller är de bara som vilket annat djur som helst, som nästan bara bryr sig om mat, förökning och sömn?
Jag vill verkligen veta! Men det är inte som att jag kan knalla ut i djungeln och bah "Tjena, apor! Hur tänker ni egentligen? Och hur känner ni? Vad försigår i era små huvuden då?" och sedan förvänta mig att få ett konkret svar. Eller något svar överhuvudtaget. De kan kommunicera med oss lika dåligt som vi kan med dom. Dom kommer aldrig få veta hur invecklade våra hjärnor är och vi kommer aldrig få reda på hur pass invecklade eller enkla hjärnor de har. Det finns ju inget sätt att få reda på exakt.
Men jag vill verkligen veta! Vad är skillnaden på oss? Vad innehåller den där 1% skillnaden som gör att det faktiskt ÄR en så stor skillnad? Eller är det så att skillnaden inte alls är stor utan att vi faktiskt nästan är helt lika varandra i hur vi tänker och känner? För hur stor betydelse kan egentligen 1% ha?
Morgondagens upptåg
Jag är fan nervös!
Han verkar ju vara hur klok som helst! Kommer säkert få mindervärdeskomplex. Fast nä det tror jag inte, för våra kontakter säger att han är världens snällaste.
Så jag litar på det.
Men jag är ändå nervös. Jag menar. Vi ska INTERVJUA en känd FÖRFATTARE!
Galet värre.
Stefan 
Einhorn
Coolt.
Rationalisering
Planen för kvällen var ju egentligen att plugga till NaturB-provet jag ska ha imorn. Men så blev icke fallet.
Varför inte då?
Jo, det ska ni minsann få väldigt rättfärdigade och konkreta svar på:
Först och främst: Motivationsbrist. Vi ska ju ändå gå kursen i ett helt år. Om jag failar totalt på detta prov har jag ju alltid fler chanser på mig till grymt betyg, om jag nu väljer att satsa på det i den avlägsna framtiden. Plus att boken inte är inom räckhåll just nu. Jobbigt läge. Dessutom vet jag jättemånga andra som har tappat motivationen för att plugga och allt känns alltid mindre jobbigt om man är flera om det. Dvs, om ingen annan pluggar behöver jag inte känna mig dålig för att jag inte pluggar. Vi är alla lika dåliga. Woho! Sen tror jag att jag kan det mesta. Jag borde åtminstone hamna på ett VG på provet. Tror jag. Sen känner jag mer ångest över uppgifter och prov som jag borde gjort eller borde tänka mer på, där jag kan mindre än till detta prov. Då försvinner liksom motivationen för pluggandet inför detta prov, samtidigt som jag inte gör någon av de andra sakerna jag skjutit upp/missat/smitit undan ifrån osv. Och den sista anledningen: Nu känns det för sent för att börja plugga... Klockan är ju typ tjugo i tolv! Jag hade min chans och jag sumpade den. Kanske orkar skumma igenom några frågor för att upptäcka hur lost jag är eller något, men allt förutom det är det för sent för att börja med. Väldigt logiskt och hållbart tänkande.
(Och juste. En till anledning: För att ha tid till egofotning. Kvalité tid med sig själv är viktigt. Eller nåt.)
Fred ut.
Han har gjort det igen
Jag har kanske lagt upp lite för många av hans klipp här i min lilla blogg.
Fast det struntar vi i nu. För han är söt. Jag kan ha nämnt det sistnämnda förut någon gång. Sådär i förbifarten. Inte sådär hela tiden och med besatthet. Nej veeeerkligen inte! Nämnt att han är söt alltså. Han är sööööt! Supermycket till och med. SÖTSÖTSÖT. Som sagt, kan kanske ha kommit på tal förut......
Jag känner ett starkt behov av att köpa skivan.
cRaZy_ObSeSsEd_StAlKeR_gIrL verkar vara tillbaka!
Vi får hoppas att jag återfår mitt förstånd och förnuft (som om jag har något i vanliga fall) snart igen.
Godnatt!
Gosiga
Mormor-Moster-Kusin-Mamma-Bror-Frida&Alice-dag idag.
Fan vad jag letade efter en bild på bara oss tre. Tänkte att vi någon gång måste lyckats klämma in oss i ett och samma foto där man ser hela våra ansikten och där det bara var vi tre. Men nepp. Det var bara detta. (och då var jag tvungen att klippa bort Ella. Stackars Ella)
Men söta. Det är vi utan tvekan!
Ps. Funtade på om jag skulle lägga upp bilder på oss alla då vi var mitt uppe i våra cRaZy-stil perioder.
Men jag vågade inte. Har en känsla av att Frida skulle döda mig. Inte värt risken.
Cirkeln
Det känns liksom för bra för att jag ska kunna tro på det. Det känns liksom inte som att det får kännas såhär på något vis. Om man är högt uppe i glädjen kan man trilla ned så lätt igen. Trots allt fint jag får höra. Trots att jag blir så glad i stunden. Min glädje trycker jag, som på automatik, bort. Tänker att detta inte kan hända mig. Varför skulle det kunna göra det? Hur kan jag vara omtyckt och glad? Så tänker jag. Sen blir jag arg för att jag inte kan låta mig själv tro på saker och vara glad. Då blir jag ännu mer osäker. Sen för den osäkerheten med sig mer ilska och då mer osäkerhet, sen ilska, osäkerhet osv. En ond cirkel alltså. En ond cirkel som skapar agg och som då alltså bara bygger på cirkeln. Jag vet ju hur jag bara förstör genom att känna såhär. För mig själv alltså. Att jag genom denna onda cirkel kommer förlora allt fint och alla fina. Att jag genom att tänka att jag kommer förlora allt om jag ifrågasätter mig själv och mina känslor, faktiskt gör så att jag blir så osäker och rädd att den onda cirkeln gör så att det blir så tillslut. Att jag förstör allt genom att tro att jag ska förstöra allt.
Jag hör själv att jag låter helt tokig och invecklad här. Men sån är jag.
Självdestruktivitet på hög nivå denna natt.
Jag vill bara dela med mig
MUSIKALEN var jätterolig!!
Åh, jag blir så glaad! Man kände sig liksom avslappnad i gruppen på stört.
Så kul med speciellt teatern och sången och så sköna människor!
Detta känns så rätt och behövligt. Ofta jag inte har tänkt på att börja på musikal förut?
Galet.
Kör på tisdagar och Musikal på torsdagar.
Det är typ inget stopp i min estetiska ådra för tillfället.
Sjukt najs!
/Glaaaaad och nöjd tjej!
För att vi är söta samt musikal
Snart ska jag gå till musikalgruppen som... eller vänta... jag har ju för tusan inte ens skrivit något om det här i bloggen förut..? Galet!
Jag har kommit med i en musikalgrupp!
Och... det kanske inte var så mycket mer att säga om det kom jag på.
Jag kom MED! WOHO! Det var en liten audition och jag KOM MED! YAY! Med i gruppen, kom jag!
Idag är första gången jag ska dit.
Det är lite nervöst.
Men det känns också spännande och roligt!
Nu ska jag tagga till med att lyssna på en låt man blir glad av:
Kate Nash – Paris
(Jag vet att ni vet att ni vill klicka på länken)
I think I'll have your company
En konstant trötthet.
Måste sluta dregla efter dig. Och dig. Och dig. Och dig.
Jag får däremot dregla efter dig. Och dig. Och kanske dig.
Det får bli så.
Och så kommer det därför att bli?
S to the N to the Ö
Idag passade vår luciaövning på kören in jättebra! Snöandet skapade julkänsla.
Om ni kanske missat det? Har ni det? Vavava?
HALLÅ, hörrni! Det snöade idag!!! Det är snö på våra vägar! På allt annat utomhus också för den delen! Och SL-trafiken strulade! Och det var kallt! Och blött! Och vitt! Och det blåste som bara den! FATTAR NI?! SNÖ och VINTER!
Men vet ni vad?
Jag tycker inte att det gör så mycket. Det känns fint och lite mysigt! Iofs var inte min promenad hem idag alls trevlig och jag svor och beklagade mig som bara den över situationen. Därför kommer jag kanske inte hålla med detta inlägg imorn när jag ska ut i det igen. Men just nu så känns det bara lite mysigt. Just nu. Innan jag behöver ge mig ut i kommunaltrafiken...
Men nu ska jag inte vara den som är den som klagar på SL (blev så jävulskt trött på alla hat-facebookgrupper och agg som riktades mot dem förra vintern). De gör ju så gott de kan! Sen räcker uppenbarligen inte det, men det är en annan femma.
Sammanfattning:
SNÖ = ganska trevligt. Minus allt otrevligt med det. Japp.
Glöm inte nu!!!
http://tackaalliansen.se/
Haha! Så underbar sida!
Lilla lovet, du bara försvann
Två fina bilder från i Lördags.
Men vet ni vad gjorde jag igår då? Jo! Nu ska ni få höra! Jag var på eldkväll i skogen!!!! Arvid och Fabian hade tänt massa ljus och placerat ut dom i skogen, samt gjort eldfacklor som de ställt upp lite här och där. Fabian sprutade eld och Arvid jonglerade med eldpinnar och vi satt flera i en liten ruin med en brasa i mitten och drack varm choklad. SJUKT ambitiöst och AWESOME!
Tänk vilken ambition som bor inom de pojkarna.
Sen såg jag på Bridget Jones med Linnéa vännen.
Och idag började skolan igen. Woho.
Men... det är väl inte så långt kvar tills jullovet?
Nä. Bra.
Hejdå.
Tankar från natten
The Black Keys - Tighten up
Paris och tillbaka
Friendly Fires
Ladyhawke
Jag och Alice åkte till Paris igår! KOLLA eiffeltornet!
"SAS tappar passagerare i Sverige"
Torsdags. Vi var hos Agnes. Läste lite roliga böcker. En om roliga saker de skrivit i tidningar. En om Snorre Säl. Osv. Det var kul. Faktiskt! Trots mitt väldigt stammande skrivande nu.
Hejhopp!
BABA...
Förgrejs hos Lajnaja + Babasonic i Onsdags.
Åh vad det är fint att kunna skylla ifrån sig saker på att man är ung och dum och att man bara lever en gång och vad har man egentligen att förlora? osv. Det hör kanske inte helt till sammanhanget fastän det gör det väldigt mycket. Snurrigt det där.
Gillade kvällen, det gjorde jag minsann!
Sätter lite kvalité på tillvaron
Ostbågar och Paradise Hotel-reprisen.
Hur mycket mer kvalité kan det bli liksom?
Inte mycket.
/glammig_tjej_92
Virrvarr
Jag är 1,67 m lång.
Jag har en väldigt normal vikt.
Jag är ju alltså inte så stor. Snarare ganska liten.
Men ändå finns det så mycket stort i mig. Kaos. Känslor. Och sånt.
Men jag är ganska liten.
Ibland undrar jag hur allt stort verkligen kan få plats därinne.
Undrar hur det kan få plats så väldigt många tankar och känslor i min lilla kropp.
Att fira en Catt och sånt
Lördag - Crattans "riktiga" firande. Middag + Utgång + allt vad det innebär.
Förövrigt så träffade jag mormor och så firade vi mamma i söndags (många firanden på sista tiden) och igår var jag med finaste Linnéa på dagen och hade en liten släktträff med kusin och farbror med flera på kvällen.
Idag ska jag snart träffa Nora och jag tror Agnes och Jojo skulle med också, men det får dagen utvisa ifall jag tror rätt eller fel.
Ja hörrni. Höstlovet är här!
Vad hände med det som är (var?) jag?
Vad har jag för frisyr nuförtiden? Vad hände med att den var cool?
Vart har alla mina jättefärgstarka kläder tagit vägen? De var coola!
Och mina färgstarka accessoarer, har de försvunnit?
Hur kommer det sig att jag kollade igenom alla bilder jag var taggad i på facebook och ju längre fram i albumet (alltså desto närmare nutiden jag kom), desto mer missnöjd blev jag med bilderna?
När halkade jag in i hur jag ser ut idag?
Hur ser jag ut egentligen?
Hur VILL jag se ut egentligen?
När tänjdes min "vägra mainstream"-trend jag haft sedan sjuan?
Vad är jag att ha på mig?
Vem är jag?
Att överraska en Catt
I Fredags överraskade vi Crattan med en överraskningsmiddag för hennes artonårsdag som var i torsdags! Vilken överraskning vår överraskning förde med sig! Faktiskt. Crattan trodde att hon skulle hem till sin morbror och äta, när de dagen innan redan hade firat henne där. Hoho. Hihi.
Vi lyckades faktiskt lura henne med ord som "vi ses på LÖÖÖRDAG crattan! Ha det så kul hos din morbror ikväll då! Och TAGGA för LÖRDAG!!!"
HAHA, ASKUL!
Detta gjorde vi bra, folket!
