Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Är det bara mitt facebook som fuckar?
Skitsamma.
Facebook är så jäääävla trååååkiiiigt.

Och såg ni alla min fina alliteration i rubriken på förra inlägget?
YEAH YOU DID!
Alliteration + Att man aldrig skriver "att" efter "eftersom" (Det räcker med eftersom, skit i att:et) är de enda två saker som Fröydis faktiskt har lärt mig efter att ha haft henne i två år i svenska.

Och jag har tråkigt.
Och jag vägrar plugga, hihihi busigt.
Men jag har inga skuldkänslor för det faktiskt, för just nu känner jag mig som de där coolingarna som säger att de är "2 cool 4 school"!
Ni vet såna där coola badasses som är skiter i skolan och bah "Jag bryr mig inte, I'm just chillin, whatevvaah!"
Jag har blivit en sån megaball, cool, awesome, DUDE!

BLÄ vad söndagskvällar är trååååkiggaaaaa.
Jag vill inte, vill inte, vill inte bara sitta här.
För jag vet att om jag gör det kommer jag bara sitta och titta på massa youtube-klipp som jag hittat där en skitsöt kille videobloggar skojigt, men det känns inte så värst skojigt längre. Dock kanske det beror på att jag har tittat på honom i två timmar nu. Men bara kanske.

BUHUUÄÄ!

NÄ! Nu ska jag ringa och terra någon som kan tänkas vilja leka lite: Jojo?

Toodles!

Jag älskar att hitta look-alikes åt alla i min närhet!
Där har jag något att skriva på CV:t!
Hobby: Hitta look-alikes åt alla.

Jag anstränger mig seriöst för att hitta likheter i alla jag ser och blir typ besviken när jag inser att de inte är lik någon jag vet om.

SÅ!
Idag tänkte jag visa upp massa look-alikes i min lille blogg!


     
Hanapee                 &                Jag


    
Mischa Barton            &                             Elli


    
(Serena) Blake Lively       &                             Siri


    
(Noras kompis) Ilio        &                                 Joel



Snori                       &            La Roux


Men HÖRRNI!
Nu orkar jag inte leta look-alikes längre.
Detta har fan tagit mig typ en timme bara för att jag var tvungen att leta upp bilder.
Inte kul.

MEN TITTA!
TITTA SÅ LIKA ALLA ÄR!

Palla att min bror precis sa: Är det där nyttigt? när han såg att jag tog fram en chipspåse medan han själv knaprade på ett äpple.
Vafan!
Det är gott och jag är hungrig och det är inte mat förrän om jäääätte länge!
MUMSI!

Idag halvt improviserade jag fram ett tal på engelskan om hur man gör flätor. NICE!

Sen kom jag också på hur långt mitt hår faktiskt har blivit! STÖRT! Och jag har fan alltid dilemma om vad jag ska göra med mitt hår... men nu äre långt och då fåre va det! Jag har fan inte haft såhär långt hår sen... ja.. typ sexan skulle jag tro!

Aja, måste bara avsluta med att länka en klok sångare och ståupp-artist till er coola kids med spotify:
Emil Jensen – Grå Tinningarnas Charm

Ni vet när man kan en väg så bra att benen bara leder en utan att man tänker på att tiden har gått och att man själv faktiskt är vid destinationen redan?
Den känslan fick jag idag. Bara det att jag inte alls kom dit jag skulle...
En resa fram och tillbaka till gamla stan för att byta en stannad klocka tar, med bytet av klockan inräknat, kanske runt 35-40 minuter.
Min resa tog 1 timme och 15 minuter.

Jag undrar vart min hjärna höll hus idag.
Först åkte jag förbi gamla stan, trots att jag på bron mellan slussen och gamla stan hade tänkt "Här ska jag gå av" och när tunnelbanan stannade tänkte jag att det skulle vara jobbigt att resa mig upp. Men alla de här tankarna var liksom långt, långt bak i huvudet. Inget jag reflekterade över. Jag tänkte typ på 15 saker samtidigt, kändes det som. Iaf, så kom jag på när tunnelbane-rösten talade om att vi var i T-centralen att "Vafan, gick jag inte av i gamla stan?". Så då fick jag byta tunnelbana och åka tillbaka till Gamla stan. Väl där, gick bytet av klockan snabbt och galant och jag gick tillbaka till tunnelbanestationen och ställde mig och väntade på Skarpnäck-tåget. Det stod att den skulle komma om 6 minuter. Jag undrade, efter en tid som hade kännts längre än 6 minuter, om jag hade missat tåget, trots att jag inte kunde komma ihåg att det hade åkte något tåg förbi. Jag lutade mig fram lite och såg bara några siffror som sa att ett tåg skulle komma om 3 min, och det var ju bra, tänkte jag. Efter att jag hade klivit på tåget och åkt lite mer än halva vägen tittade jag ut och såg att tåget åkte förbi dalen. Jag hade då inte märkt att jag precis åkt förbi Blåsut och att jag uppenbarligen satt på Farsta Strand. Jag hoppade av vid Sandsborg för att åka de två stationerna tillbaka till Skärmarbrink för att där byta till Skarpnäck. Tåget mot Skärmarbrink skulle inte komma förrän om 10 min. Det var 10- grader ute.
Trevligt.

Jag är så trött, så trött och så virrig och så tankspridd.
Seriöst,
where is my mind?

Asså, vad tänkte jag med när jag var liten?
Jag älskade böcker som Skuggor över Goldie Court, Blodsystrar och Flickan i kistan som alla tre räknas in till genren Fantasy då de handlar om spöken, vampyrer och tidsresor.
Trots detta hade jag fått för mig att jag hatade fantasy.
Därav hade jag bestämt mig för att jag hatade Harry Potter.
Punkt slut.
Det kan ju iofs ha varit för samma anledning Linnéa hade för att hata den som jag hatade den: För att alla andra älskade den.
Det var faktiskt jävligt provocerande att alla älskade den, när jag inte ens tyckte om fantasy liksom hallå.
Dock behövde vi inte ha kompis-samtal i min klass om att jag blev arg för att alla pratade för mycket om Harry Potter som en viss waldorf-klass behövde ha... HIHI.
Men missta er inte, jag tyckte INTE om Harry Potter.
Det var faktiskt inte förrän i somras som jag för första gången i mitt liv ens öppnade den första boken... Efter bara nån sida vart jag fast och nu har jag snart läst ut den femte.
Så underbara! Fatta vad jag har missat!

Och idag har jag läst Harry Potter typ hela dagen.
Därför är den boken det enda jag vill skriva om just nu.
Men detta får räcka.
Jag ska istället bege mig bort från mitt fagra hem och ut i vida världen.

Adjö.

Har ni tänkt på hur mycket av det vi tycker egentligen bara är en reflektion av vad andra i vår närhet tycker?
Jag kommer ihåg en gång, för länge sen, då jag hörde att det var svårt att säga att vi alla har en egen vilja. För vad vi vill är baserat på så mycket mer än oss själva, därav väljer vi inte enbart på egen hand. Att alla runt omrking oss påverkar oss så mycket att man inte säkert kan veta vad som faktiskt kommer från våra egna hjärtan. Att det är väldigt svårt att se skillnaderna på sig själv och bilden som andra har av en själv.
Jag vill gärna, på något vis, bevisa att detta är fel. Att vi faktiskt väljer själva utan påverkan. Jag vill säga att jag är självständig på det planet.
Men jag måste erkänna att jag kommer på mig själv hela tiden med att t.ex. inte riktigt veta vad jag känner om ett foto/klädesplagg/film osv. förrän jag har hört andras åsikter om det. Först då kan jag bestämma mig för om jag håller med dem eller ej.
Och jag som har fått höra att jag har starka åsikter, man kan ju undra om de verkligen är mina.
Sånt här är knäppt.
Hjärnan är knäpp.
Människan är knäpp.
Fast bra. Knäpp och bra.

... och jag är farligt kattig!

 
 

Men det är inte okey hur mycket jag överanvänder den här kameran. Och det är bloggen som får lida av alla b-bilder.
Jag ber om ursäkt.

Men det är ju så kul!
HIHI

Idag blev vår skola mordhotad.
Polisen var här.
Det verkar som att det var en väldigt skojfrisk person från värmdö gymnasium som har gått in på en kärrtorpares  fronter för att skoja lite sådär va.
Mycket skojigt.

Magdas lärare kom in gråtandes i klassrummet och  skrämde upp eleverna med att säga saker om att de skulle bli en skottlossning i skolan och att alla var tvungna att gå hem, eller nåt sånt. Och flera andra klasser blev hemskickade också. Men senare, när hotet visade sig vara tomma ord, var vi andra tvungna att stanna kvar.

Men skolmassakern kom aldrig. WEI!!!
Dock har han ju imorn, torsdag och  fredag på sig också...
Höhö, kul.

Men det som faktiskt ändå skrämmer mig med allt detta är att alla tar det så lugnt.
Det känns som att ifall vi tar det för lugnt, att skolmassakern skulle komma då. Bara för att, liksom.
Ja, jag är lättskrämd.
Men det känns bara så osannolikt att någon skulle ha skämtat om något sånt här för det är SÅ inte roligt.
Aja, det är typ 100% säkert att det faktiskt är ett skämt men jag kan ändå inte låta bli att tänka på vad som hände i USA och Finnland.

Och bilder från filmen Elephant spelas framför mina ögon:



MEN nu ska jag istället ta och skriva ett tal på engelska om hur man gör en inbakad fläta. Very exiting!

Okey.
Nu orkar jag inte längre.
Jag tycker jag har varit jätteduktig och kämpat med att vara positiv mot vintern.
För jag kan tolerera kylan och jag tycker snön är mysig.
Men jag ORKAR inte med mörkret längre!
JAG VILL HA LJUS!
En person behöver runt 2 000 lux per dag för att må som bäst.
På en varm sommardag kan man få upp till 200 000 lux.
På en vinterdag får man runt 500 lux...
Och nu har vi levt i en värld där vi får 75% för lite lux i flera månader.
Inte okey, världen.
SÅ OM DU HÖR MIG, DU ALLSMÄKTIGE ÅRSTIDSGUD:
Skynda hit våren! Gör ett undantag, bara för i år!
Vi förtjänar dagar av 200 000 lux nu!
Eller gör iaf så att vi hittar till det där ljus-caféet som snora har pratat om, men som vi inte vet vart det ligger.
Så där har du det: Vägbeskrivningarna eller vår.
DE E BAH Å VÄLJA!

 

IDAG hade jag bara fotolektion, sen var skolan kaputt.
Såklart hade jag en speciel dag planerad framför mig tacke vare detta:
Sova
Läsa
Sova
Äta ananas
Åka in och kolla på jacka

Vad jag dock inte hade med i beräkningarna var att min bror och hans kompis skulle komma hem till oss på lunchen för att äta och spela guitarhero worldtour. Dvs, guitarhero med trummor och gitarr.
Jag, som är väldigt känslig för ljud, kan alltså glömma tanken på att kunna sova eller läsa.
BUHU!
Jag satt seriöst hela fotolektionen och längtade efter min tupplur.
Och jag vill läsa hur det går för parry hotter så att jag kan fokusera på mina egna äventyr igen.

But, what's a girl gonna do about it?
Jomen självklart!
Hon får la joina guitarhero spelandet!
Det är hennes enda utväg om hon vill omvända trummandet till ljuuuv musik.
A girl's gotta do what a girl's gotta do.
OH
YEAH


Peace out

Usch.
Jag tycker inte om såna här dagar då jag känner mig dålig.
Jag tycker inte om att erkänna för mig själv att jag kan ha dåligt självförtroende. Fortfarande.
Jag försöker alltid övertala mig själv om att jag alltid tycker om mig. Vilket jag oftast gör nu för tiden!
Och så fort jag känner av mitt gamla dåliga självförtroende förtränger jag det.
Men idag gick det dock inte att förneka det.
Vilket SUGER.
Det är surt när universum slänger in för många saker på samma gång att känna sig dålig över.
När glädjeropen mot sig själv inuti ens huvud hela tiden översvämmas av motsägelser.
Jag vet dock att medicinen mot dåligt självförtroende bara är att påminna sig själv om hur bra man är och inte bry sig om vad andra tycker om en. För vi är bra. Jag är bra. Och jag vet det. Egentligen.
Vissa dagar känns det bara som att de orden inte riktigt stämmer.
Men jag vet att de kommer stämma perfekt snart igen, kanske redan imorgon om jag har tur.

Tills dess upprepar jag Grynets ord som ett mantra i mina tankar:
Ta ingen skit!

Tjofaderuttanlej!
Jag tycks vara fylld på tankar men inga av de vill sippra ur min mun.
Så jag håller den stängd.
Yeahyeah.

Jag låter en av männen i mitt liv sjunga för er istället:

Åhmingud vad trött jag är.
Kan bero på att jag sov typ fyra timmar i natt. Men bara kanske.

Idag fick jag också för mig att egofota och det gjorde mig ännu mer trött! Att leka söt framför kameran tar på krafterna. Och jag vart uttråkad ganska fort. Vad har hänt med mig? Vart är glädjen? Vart är rushen? Vart är viljan av att visa upp mitt söta nylle? Det är inte lika roligt längre, helt enkelt.
Aja, jag har ju ändå inget annat att göra med de nu när de väl är tagna.
So here you go:
 
 


ENJOY mitt sockersötafejs!!!
PUTTINUTTGULL!

SKOLA IMORRRN, 8:10!!!!!!!
TAGGAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

Och ett litet HAH! på mig:
Jag hade ETT mål med hela lovet! ETT enda litet.
Jag skulle fixa till mitt rum.
Dvs, jag skulle plocka undan några julklappar som står och.. ja, bara står faktiskt, och sen städa lite grann och damsuga och sånt där smått som typ tar max en halvtimme-timme att göra.
Har jag gjort det?
NAAAE!
Är jag förvånad?
Nee.
Dock vill jag skratta lite åt min lathet men också vill jag sparka lite på mig själv pga den.
Jag förstår inte varför jag drar ut på det hela tiden.

Jag ska fan börja med arvids trick:
10 minuter direkt efter jag kommit hem från skolan ska jag ägna åt att plocka undan och städa och göra sånt som behövs göras i mitt rum.

Dock höll han den regeln i en dag... förhoppningsvis håller jag den längre än honom.
Eller vad säger jag? DET KOMMER GÅ ASNAJS!
STÄD-JOSSE HAR ÄNTLIGEN KLIVIT UR STÄDGARDEROBEN!!!
10 min om dagen är hon iaf ute... OCH DÅ ÄR DET ANDRA BULLAR SOM GÄLLER!

Alldeles strax ska jag åka för att se på avatar 3D med lollofisa, agyness and joe.

Asså, om inte den här filmen är bra nu blir jag besviken!
Dels för att alla har hyllat den med kommentarer som "årets bästa film" och "den bästa film jag någonsin sett".
Men mest för att jag väldigt mycket på grund av bokningen till denna film dissade en resa till catrines landställe.
Fatta hur mycket jag vill se den då! haha

So it better be good!

En annan grej som jag tycker var skitcool är att olle och felix också ska gå på samma biograf, samma salong, samma film, samma tid, hela köret. UTAN att vi visste om det!
FETT COOLT!
Vad är oddsen för det??????

Men hejdåååå nuuuuuu

Följande saker sa jag om min blogg när jag precis hade gjort den: Jag tänker skriva lättsamt och roligt. Jag tänker inte hänga ut mig själv på bloggen. Jag tänker inte hänga ut någon annan på bloggen. Jag tänker vara personlig, men inte för personlig. Jag tänker inte skriva om allvarliga problem och saker som gör mig ledsen. Jag tänker inte langa ut alla mina överanalyserade tankar här. Jag ska inte vara en martyr. Jag tänker INTEINTEINTE bli en bloggare som enbart detaljerat berättar exakt hur deras dag varit från morgon till kväll (Dvs: Idag gick jag upp då och då och åt frukost och jag åt blablabla och sen gick jag fort till skolan kom tio minuter försent och hade det och det som lektioner osv...) för det är så sjukt jävla ointressant att läsa om. Jag tänker inte skriva om vad jag gör särskilt mycket alls, för det skulle kännas som att folk trodde att jag enbart skrev om det för att poängtera att jag har ett liv och kompisar och det vill jag inte. Kortfattat kan man väl förklara alla mina tankar om min blogg som att jag inte ville använda den som min dagbok. Jag har dock, vid några särskilda tillfällen, tillåtit mig att bryta lite mot vissa punkter. Men det sa jag även innan att jag garanterat skulle göra. Och jag vet egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget. Jag vill bara skriva om en liten tanke som kanske bryter lite mot en regel igen. Eller kanske inte. Hursomhelst. Jag kom på häromdagen att jag inte gillar någon. Inte ens lite grann. Och det känns konstigt för jag har haft så jävla många crushes på sista tiden. Jag har haft kosmiskt horn deluxe. Men nu känner jag verkligen inte något för någon. Jag är fan inte van, lite förvirrad och det känns lite tråkigt alltihop. Men nu tycker jag att mina pms-tankar har fått härja tillräckligt länge. Så nu ska jag äntligen stänga av hjärnan och läsa lite harry potter.

Jag vill se avatar i 3D!!!
Men man var tvungen att åka in och köpa för det gick inte att boka.
Och på en halvtimme tog biljetterna slut!!!
Så vi fick inga biljetter.
Och jag vill se den!
Bläbläblä!

Nog klagande.
Eller nä.
Jag känner mig så sur idag.
Jag skyller det på pms, för det är faktiskt sant.
Hatar att mitt humör har damp en gång i månaden.
Men NU är det nog med klagandet på riktigt!

HAHA, jag hade en dröm inatt om att jag var tillsammans med killen i min skola som ser ut som edward cullen... Han var exakt som edward är, minus att han var vampyr. Jag tyckte om det i drömmen, men i vaket tillstånd stör jag mig. Varför jag drömde om honom är dock ett mysterium som bara stjärnorna vet! Tänkte dock att ni såklaaart var tvungna att höra om detta. Viktig information.


Nu ska jag ringa jojo i hopp om att hon har duschat klart än... vilket man aldrig kan vara säker på med den tösen.
Också bara något sånt där som var viktigt att dokumentera likssom assååå.
Tråk.

HEJDÅ

 
 
 

Jag hade en rolig och mysig nyårsafton!
Trots att en borttappad ring gjorde så att min kväll avslutades på ett annat ställe än som var tänkt.
Jag är så jävla otursbenägen(/klantig?) med att tappa bort saker nu för tiden.

Och idag såg jag filmen Sliding doors på TV som handlar om vad som händer en tjej om hon hinner med en tunnelbana eller om hon missar den. Och så får man följa parallellhistorierna hela filmen ut.
Det fick mig att tänka lite på min ring som jag tappade.
På att om jag inte hade tappat den hade jag hunnit med bussen.
Och då skulle nog ganska mycket blivit annorlunda.

Men skitsamma, det blev awesome som det blev!
"Tänk om" tankar är onödiga tankar (som jag tyvärr har alltför ofta)


BYEBYEBYEBYE

GOTT NYTT ÅÅÅÅÅÅÅR, mina kära och trogna bloggläsare!

Det står en man och spyr utanför mitt fönster.
NAAJS!
Jag bor på markhöjd och nu vågar jag inte öppna fönstret i rädsla för lukt.
MEGANAAJS!


En liten tanke om 2010.
Hur fan ska man förkorta det i talspråk?
Förut har man ju alltid kunnat säga nollnio eller nollåtta osv.
Men nu, ska man säga nolltio eller bara tio?
"Hörru! Kommer du ihåg sommaren tio?"
"Hörru! Kommer du ihåg sommaren nolltio?"
Det funkar ju inte alls!!!!!!!
Båda låter helt cp.
INGEN hållbarutveckling skulle jag vilja påstå.

Herrejävlar!
Ett världsligt problem har uppstått.