Ordbajsning
Följande saker sa jag om min blogg när jag precis hade gjort den: Jag tänker skriva lättsamt och roligt. Jag tänker inte hänga ut mig själv på bloggen. Jag tänker inte hänga ut någon annan på bloggen. Jag tänker vara personlig, men inte för personlig. Jag tänker inte skriva om allvarliga problem och saker som gör mig ledsen. Jag tänker inte langa ut alla mina överanalyserade tankar här. Jag ska inte vara en martyr. Jag tänker INTEINTEINTE bli en bloggare som enbart detaljerat berättar exakt hur deras dag varit från morgon till kväll (Dvs: Idag gick jag upp då och då och åt frukost och jag åt blablabla och sen gick jag fort till skolan kom tio minuter försent och hade det och det som lektioner osv...) för det är så sjukt jävla ointressant att läsa om. Jag tänker inte skriva om vad jag gör särskilt mycket alls, för det skulle kännas som att folk trodde att jag enbart skrev om det för att poängtera att jag har ett liv och kompisar och det vill jag inte. Kortfattat kan man väl förklara alla mina tankar om min blogg som att jag inte ville använda den som min dagbok. Jag har dock, vid några särskilda tillfällen, tillåtit mig att bryta lite mot vissa punkter. Men det sa jag även innan att jag garanterat skulle göra. Och jag vet egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget. Jag vill bara skriva om en liten tanke som kanske bryter lite mot en regel igen. Eller kanske inte. Hursomhelst. Jag kom på häromdagen att jag inte gillar någon. Inte ens lite grann. Och det känns konstigt för jag har haft så jävla många crushes på sista tiden. Jag har haft kosmiskt horn deluxe. Men nu känner jag verkligen inte något för någon. Jag är fan inte van, lite förvirrad och det känns lite tråkigt alltihop. Men nu tycker jag att mina pms-tankar har fått härja tillräckligt länge. Så nu ska jag äntligen stänga av hjärnan och läsa lite harry potter.
