Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Ni vet när man kan en väg så bra att benen bara leder en utan att man tänker på att tiden har gått och att man själv faktiskt är vid destinationen redan?
Den känslan fick jag idag. Bara det att jag inte alls kom dit jag skulle...
En resa fram och tillbaka till gamla stan för att byta en stannad klocka tar, med bytet av klockan inräknat, kanske runt 35-40 minuter.
Min resa tog 1 timme och 15 minuter.

Jag undrar vart min hjärna höll hus idag.
Först åkte jag förbi gamla stan, trots att jag på bron mellan slussen och gamla stan hade tänkt "Här ska jag gå av" och när tunnelbanan stannade tänkte jag att det skulle vara jobbigt att resa mig upp. Men alla de här tankarna var liksom långt, långt bak i huvudet. Inget jag reflekterade över. Jag tänkte typ på 15 saker samtidigt, kändes det som. Iaf, så kom jag på när tunnelbane-rösten talade om att vi var i T-centralen att "Vafan, gick jag inte av i gamla stan?". Så då fick jag byta tunnelbana och åka tillbaka till Gamla stan. Väl där, gick bytet av klockan snabbt och galant och jag gick tillbaka till tunnelbanestationen och ställde mig och väntade på Skarpnäck-tåget. Det stod att den skulle komma om 6 minuter. Jag undrade, efter en tid som hade kännts längre än 6 minuter, om jag hade missat tåget, trots att jag inte kunde komma ihåg att det hade åkte något tåg förbi. Jag lutade mig fram lite och såg bara några siffror som sa att ett tåg skulle komma om 3 min, och det var ju bra, tänkte jag. Efter att jag hade klivit på tåget och åkt lite mer än halva vägen tittade jag ut och såg att tåget åkte förbi dalen. Jag hade då inte märkt att jag precis åkt förbi Blåsut och att jag uppenbarligen satt på Farsta Strand. Jag hoppade av vid Sandsborg för att åka de två stationerna tillbaka till Skärmarbrink för att där byta till Skarpnäck. Tåget mot Skärmarbrink skulle inte komma förrän om 10 min. Det var 10- grader ute.
Trevligt.

Jag är så trött, så trött och så virrig och så tankspridd.
Seriöst,
where is my mind?