Vår närmsta släkting
Undrar hur shimpanser ser på oss människor. De har ju 99% exakt samma DNA som vi har. Och det finns ju massa studier som tyder på att deras beteende är väldigt likt vårt beteende. Som att de kramas, känner skuld, känner empati osv. Men hur tänker de egentligen? Hur likt är egentligen deras tankesätt vårt tankesätt? De kan ju inte prata på samma sätt som vi kan och därför inte heller tänka i ord på samma sätt som vi, men som sagt, vi har ändå 99% likhet. Så hur tänker egentligen aporna? Som när alla dessa studier görs då människor är ute och umgås i samma miljö som dom, det finns till och med personer som har levt ihop med shimpanser och på så vis blivit som en del av deras flock. Vad tänker shimpanser om den människan som bara kommer in och helt plötsligt ska bo med dom? De måste ju se någon sorts likhet, men förstår dom att vi är släkt? Förstår dom att vårt DNA är till 99% exakt lika? Förstår dom oss? Ser dom oss som konstiga, stora, hårlösa, upprättgående apor med konstiga stycken av tyg på sig som dessutom har med sig massa konstig utrustning? Eller tänker dom inte så långt, utan ser oss bara som de ser på alla andra djurarter? Hur tänker dom egentligen överhuvudtaget? Kan de känna att deras liv är meningslöst om de inte finner sin egen väg i livet? Kan de ha livskriser och ställa sig frågan "vem är jag"? Kan de vara kära? Kan de få ångestsjukdomar? Eller är de bara som vilket annat djur som helst, som nästan bara bryr sig om mat, förökning och sömn?
Jag vill verkligen veta! Men det är inte som att jag kan knalla ut i djungeln och bah "Tjena, apor! Hur tänker ni egentligen? Och hur känner ni? Vad försigår i era små huvuden då?" och sedan förvänta mig att få ett konkret svar. Eller något svar överhuvudtaget. De kan kommunicera med oss lika dåligt som vi kan med dom. Dom kommer aldrig få veta hur invecklade våra hjärnor är och vi kommer aldrig få reda på hur pass invecklade eller enkla hjärnor de har. Det finns ju inget sätt att få reda på exakt.
Men jag vill verkligen veta! Vad är skillnaden på oss? Vad innehåller den där 1% skillnaden som gör att det faktiskt ÄR en så stor skillnad? Eller är det så att skillnaden inte alls är stor utan att vi faktiskt nästan är helt lika varandra i hur vi tänker och känner? För hur stor betydelse kan egentligen 1% ha?
