Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Det blir som en ond cirkel. En tröttsam gammal sliten cirkel.
Det känns liksom för bra för att jag ska kunna tro på det. Det känns liksom inte som att det får kännas såhär på något vis. Om man är högt uppe i glädjen kan man trilla ned så lätt igen. Trots allt fint jag får höra. Trots att jag blir så glad i stunden. Min glädje trycker jag, som på automatik, bort. Tänker att detta inte kan hända mig. Varför skulle det kunna göra det? Hur kan jag vara omtyckt och glad? Så tänker jag. Sen blir jag arg för att jag inte kan låta mig själv tro på saker och vara glad. Då blir jag ännu mer osäker. Sen för den osäkerheten med sig mer ilska och då mer osäkerhet, sen ilska, osäkerhet osv. En ond cirkel alltså. En ond cirkel som skapar agg och som då alltså bara bygger på cirkeln. Jag vet ju hur jag bara förstör genom att känna såhär. För mig själv alltså. Att jag genom denna onda cirkel kommer förlora allt fint och alla fina. Att jag genom att tänka att jag kommer förlora allt om jag ifrågasätter mig själv och mina känslor, faktiskt gör så att jag blir så osäker och rädd att den onda cirkeln gör så att det blir så tillslut. Att jag förstör allt genom att tro att jag ska förstöra allt. 
Jag hör själv att jag låter helt tokig och invecklad här. Men sån är jag.
Självdestruktivitet på hög nivå denna natt.