Skolkatalog-stalking vs. Internet-stalking
Körde precis en gammal hederlig bilddagboken-stalking.
Ni vet. Efterträdaren till playahead-stalking och företrädaren till facebook-stalking.
Det var najs.
Annars så saknar jag den andra gamla hederliga stalkingen: SKOLKATALOGEN.
Den betyder idag inte samma sak som den gjorde för en innan hela detta internätet blommade upp. Om man ville titta på de jättesötaste i skolan så kunde man inte bara logga in på facebook och skriva in namnet. Nej! Detta krävde ansträngning och planering!
Det enklaste skolkatalog-stalkeriet gick till så att man tog reda på vilken klass han den supersöta gick i. Om det inte gick, då tog man reda på vilken årskurs han gick i iaf så att man kunde ögna igenom alla klasser i den årskullen tills man hittade honom. Annars var man tvungen att titta igenom hela skolkatalogen. Lusläsa den. Men det var oftast ingen större förlust, med tanke på att man ändå gjorde det för skoj skull. Sen kunde man sitta där och undra över vilka han var kompisar med i klassen osv. Annars fick man ju bara se dom i skolan. Och så hade vi en lek där vi pekade ut den sötaste killen respektive tjejen i varje klass. Sen satt man och önskade att man en dag skulle våga säga hej när man såg han den allra sötaste på skolgården. Eller iaf le lite.
Åh, jag kan verkligen se mig själv som typ 9-åring just nu. Nostalgiiii!!!!
Okey. Hoppas någon känner igen sig i detta så att jag inte precis har outat mig som ett besatt freak.
Godnatt!!!!!!
Kanske ska man ta upp trenden igen........?
Ni vet. Efterträdaren till playahead-stalking och företrädaren till facebook-stalking.
Det var najs.
Annars så saknar jag den andra gamla hederliga stalkingen: SKOLKATALOGEN.
Den betyder idag inte samma sak som den gjorde för en innan hela detta internätet blommade upp. Om man ville titta på de jättesötaste i skolan så kunde man inte bara logga in på facebook och skriva in namnet. Nej! Detta krävde ansträngning och planering!
Det enklaste skolkatalog-stalkeriet gick till så att man tog reda på vilken klass han den supersöta gick i. Om det inte gick, då tog man reda på vilken årskurs han gick i iaf så att man kunde ögna igenom alla klasser i den årskullen tills man hittade honom. Annars var man tvungen att titta igenom hela skolkatalogen. Lusläsa den. Men det var oftast ingen större förlust, med tanke på att man ändå gjorde det för skoj skull. Sen kunde man sitta där och undra över vilka han var kompisar med i klassen osv. Annars fick man ju bara se dom i skolan. Och så hade vi en lek där vi pekade ut den sötaste killen respektive tjejen i varje klass. Sen satt man och önskade att man en dag skulle våga säga hej när man såg han den allra sötaste på skolgården. Eller iaf le lite.
Åh, jag kan verkligen se mig själv som typ 9-åring just nu. Nostalgiiii!!!!
Okey. Hoppas någon känner igen sig i detta så att jag inte precis har outat mig som ett besatt freak.
Godnatt!!!!!!
Kanske ska man ta upp trenden igen........?
Kommentarer
Trackback
