Bara vara
Att fråga sig själv, "Är det jag att vara/göra såhär?" men aldrig ha ett bra svar då man inte riktigt vet vem jag är.
Att vara för medveten om sitt eget beteende och inte kunna släppa denna konstanta uppmärksamhet kring... ja, allt.
Att ovetandet kring frågan gör den ännu svårare att kunna sluta fokusera på.
Tänk om man istället bara skulle kunna vara. Att alltid bara vara. Utan någon anstränging.
Det är det jag vill.
Att inte ifrågasätta vem jag är och istället bara vara.
Det är det jag vill, men mest av allt är det vad jag behöver. Det vi alla behöver.
Jag är inne i en period av personlighetsförvirrning. Det är lite jobbigt och lite filosofiskt.
/Magda
such a prettyyyy little picture!
Nu är jag ju gammal och klok men jag ÖNSKAR att någon kunde talat om för mig lite tidigare att det är skitsvårt att "bara vara den man är" därför att man utvecklar en identitet och inte FÖDS med en. Det är ok att känna att man inte vet vem man är, det är meningen att man inte ska veta det, det är meningen att man ska vara en idag och en annan i morgon och testa olika identiteter för att tillslut, kanske, förhoppningsvis hitta något som faktiskt känns bra. Strax innan man dör, eller nåt. Men en identitet är aldrig klar, en peronlighet är aldrig färdigutvecklad. Det är det som är grejen. Om man fattade det lite mer, verkligen förstod och tillät sig att rinna ut över kanterna så kanske man kunde minska på identiteskriserna, ångesten och bara, typ, leva lite enklare.
