Försenad aggroattack mot hultan
Jag kollade precis igenom siris och lisas bilder från peace and love och drabbades precis av en bitter deppattack. Det såg jääätterooliiigt ut och jag kunde ha varit där men jag var inte där. Jag hatar att inte ha ett jobb. Det mest sura är dock att jag kunde fått låna pengar av mamma, men jag fick skuldkänslor över att jag frågade om så pass mycket pengar på så kort varsel. Det är anledningen till varför jag inte åkte: att det var dyrt och att jag inte kunde besluta om jag skulle punga ut med runt 2000 spänn på typ 20 minuter. Men nu i efterhand blir jag sur på mina dumma skuldkänslor och mina svåra beslutsångest-problem. Fatta att jag kunde ha varit där om jag bara hade bestämt mig på stört...
Åååååååh! Jag hatar Hultsfredsfestivalen för att den gick i konkurs. Eller att jag inte köpe biljett till Peace and love istället för hultan. ÅÅÅÅÅÅH!!!! JÄVLA BALLE! Kunde de inte sagt att de skulle gå i konkurs bara några dagar tidigare så att jag hade fått mer betänketid kring peace?!?!?! JÄVLA SKIIITSKITKUK!!!!
Tänk om peace var den roligaste festivalen i år och jag missade den?! Jag är nästan helt säker på att jag ska till emmaboda nu, men tänk om peace skulle varit roligare.
Ja, det är lätt att säga nu, när jag, från vad jag hört och sett, faktiskt redan VET att peace var sjukt roligt, medan emmabodis ligger långt inne i den ovissa framtiden.
Men tänk om. Dumma tänk om. Jag kommer aldrig ha chansen att jämföra så jag vet att jag inte borde waina. Jag borde egentligen bara vara glad att jag får åka på emmaboda där jag med största sannolikhet kommer ha skitroligt, men. Men. Det är just det. Att jag aldrig kommer få veta om jag skulle haft roligare eller tråkigare på peace. Det var ju dit nästan alla mina konkurs-hultsfred-vänner skulle. Alla dom som jag hade taggat och sett fram emot att resa med. Dom som jag lääängtade efter att festivala järnet med.
Nu måste jag vända om helt. Jag ska åka med andra fina människor som jag vet att jag kommer ha skitkul med. Men. Det är en helt ny omtaggning som jag inte var beredd på. En helt ny omtaggning på en ny festival, nya artister, nya kompisar och bitandes i mig sitter fortfarande den där ovissheten om hur det kunde ha blivit och hur jag kunde ha haft det.
Jag hatar hultsfred.
Pga dom är min sommar inte som jag från början ville och den känns så besultsångestframkallande.
Pga dom kommer jag aldrig få uppleva vad jag hade planerat att uppleva.
Jag hatar att jag aldrig kommer få veta. Liksom.
Åååååååh! Jag hatar Hultsfredsfestivalen för att den gick i konkurs. Eller att jag inte köpe biljett till Peace and love istället för hultan. ÅÅÅÅÅÅH!!!! JÄVLA BALLE! Kunde de inte sagt att de skulle gå i konkurs bara några dagar tidigare så att jag hade fått mer betänketid kring peace?!?!?! JÄVLA SKIIITSKITKUK!!!!
Tänk om peace var den roligaste festivalen i år och jag missade den?! Jag är nästan helt säker på att jag ska till emmaboda nu, men tänk om peace skulle varit roligare.
Ja, det är lätt att säga nu, när jag, från vad jag hört och sett, faktiskt redan VET att peace var sjukt roligt, medan emmabodis ligger långt inne i den ovissa framtiden.
Men tänk om. Dumma tänk om. Jag kommer aldrig ha chansen att jämföra så jag vet att jag inte borde waina. Jag borde egentligen bara vara glad att jag får åka på emmaboda där jag med största sannolikhet kommer ha skitroligt, men. Men. Det är just det. Att jag aldrig kommer få veta om jag skulle haft roligare eller tråkigare på peace. Det var ju dit nästan alla mina konkurs-hultsfred-vänner skulle. Alla dom som jag hade taggat och sett fram emot att resa med. Dom som jag lääängtade efter att festivala järnet med.
Nu måste jag vända om helt. Jag ska åka med andra fina människor som jag vet att jag kommer ha skitkul med. Men. Det är en helt ny omtaggning som jag inte var beredd på. En helt ny omtaggning på en ny festival, nya artister, nya kompisar och bitandes i mig sitter fortfarande den där ovissheten om hur det kunde ha blivit och hur jag kunde ha haft det.
Jag hatar hultsfred.
Pga dom är min sommar inte som jag från början ville och den känns så besultsångestframkallande.
Pga dom kommer jag aldrig få uppleva vad jag hade planerat att uppleva.
Jag hatar att jag aldrig kommer få veta. Liksom.
Kommentarer
Trackback
