Stora skådespelsdrömmar
Jag och jojo har kommit på världens bästa filmidé!
Okey, kanske inte världens bästa. Världens bästa filmidé var den idé som jag och jojo kom på över ett år sen! Kruxet är bara att vi aldrig skrev ner den och nu har vi glömt bort den. Aldrig kommer världen få uppleva vår fantastiska film! Så därför har vi kommit på en ny filmidé! Dock vill jag inte avslöja den här, heheheheh. Mystiska kvinnan, det är jag det. Men jag kan avslöja att vi båda två vill skådespela i den. Surprise...
ÅH, vad jag önskar att jag ska vara typ gudarnas gåva i skådespeleri! Jag önskar att jag skulle kliva upp på scenen och bara briljera!
Detta är inte bara en liten mesig önskning om att typ "ja men det skulle ju vara lite kul att kunna" utan detta är verkligen en hardcore önskning djupare än djupast.
Denna förhoppning om att jag skulle vara en naturbegåvning har varit närvarande i min hjärna i flera månader nu och jag hade nästan lyckats övertala mig själv att det ju var självklart att jag skulle briljera, tills när jag ikväll insåg sanningen: jag är antagligen en riktig jävla medelmåtta på teater. Lets face it, jag gick på vår-teater i ettan till femman, men förutom det har jag absolut ingen erfarenhet av det. Vad är då chanserna på att jag helt plötsligt skulle vara awesome? Inte stora kan jag gissa.
Fan. Jag som hade kokat ihop bombsäkra argument till min självklara talang. Nu känns de bara så veka.
Nä, blä på det.
Jag önskar bara att jag ska vara så grymt jävla bra att folk inte kan göra annat än gapa!
Så jag tänker vänta på den ljusa skådespelframtiden samtidigt som jag spanar upp i skyn efter flygande grisar, för det är väl ungefär då jag vet att det är min chans att glänsa.
Okey, kanske inte världens bästa. Världens bästa filmidé var den idé som jag och jojo kom på över ett år sen! Kruxet är bara att vi aldrig skrev ner den och nu har vi glömt bort den. Aldrig kommer världen få uppleva vår fantastiska film! Så därför har vi kommit på en ny filmidé! Dock vill jag inte avslöja den här, heheheheh. Mystiska kvinnan, det är jag det. Men jag kan avslöja att vi båda två vill skådespela i den. Surprise...
ÅH, vad jag önskar att jag ska vara typ gudarnas gåva i skådespeleri! Jag önskar att jag skulle kliva upp på scenen och bara briljera!
Detta är inte bara en liten mesig önskning om att typ "ja men det skulle ju vara lite kul att kunna" utan detta är verkligen en hardcore önskning djupare än djupast.
Denna förhoppning om att jag skulle vara en naturbegåvning har varit närvarande i min hjärna i flera månader nu och jag hade nästan lyckats övertala mig själv att det ju var självklart att jag skulle briljera, tills när jag ikväll insåg sanningen: jag är antagligen en riktig jävla medelmåtta på teater. Lets face it, jag gick på vår-teater i ettan till femman, men förutom det har jag absolut ingen erfarenhet av det. Vad är då chanserna på att jag helt plötsligt skulle vara awesome? Inte stora kan jag gissa.
Fan. Jag som hade kokat ihop bombsäkra argument till min självklara talang. Nu känns de bara så veka.
Nä, blä på det.
Jag önskar bara att jag ska vara så grymt jävla bra att folk inte kan göra annat än gapa!
Så jag tänker vänta på den ljusa skådespelframtiden samtidigt som jag spanar upp i skyn efter flygande grisar, för det är väl ungefär då jag vet att det är min chans att glänsa.
Kommentarer
Trackback
