Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Jag tänker ofta på vad folk säger att de gillar för sorts bloggar. Vad folk säger att de tycker är roligt att läsa om. Sen märker jag att jag själv försöker lägga mig på ett sådant plan som mixar in lite av allt de säger plus mina egna förväntningar på vad som kan va kul att läsa om. Jag tänker att jag måste hålla en viss standard och att varje inlägg måste ha en slutkläm. Tänker: jag kan väl inte bara skriva om en händelse som ingen bryr sig om, för hur kul är det? Samtidigt som jag tänker på det tänker jag hela tiden på att man bara kan ha ett tema på bloggen. Att alla inlägg på något sätt ska vara liknande. Men människor är inte enbart på ett sätt, så hur ska då det gå till att bara skriva på ett och samma sätt hela tiden? Sen kommer jag på mig själv med detta överanalyserande och blir lite putt. Att det ska vara så jäkla svårt att hålla i något, tex en blogg, som egentligen bara ska vara ens egna ordbajsningsplats. Att det alltid ska finnas så sjukt många möjliga orsaker och vägar att gå. Visst vore det tråkigare om allting alltid bara hade en utväg, men jävlarns vad min hjärna skulle kurra nöjt. Sen tänker jag att det ju bara är att skriva det jag vill, trots att det efter analyserandet är svårt att se skillnad på min egen vilja och de framanalyserande tankarna hos andra. Jag sitter och analyserar detta inlägg medan jag skriver det också. Sitter och undrar om någon kommer bry sig. Blir sedan sur för att jag inte borde bry mig om någon annan bryr sig. Och sådär fortsätter det. Men när jag har kommit så pass långt i mitt analyserande att jag börjar analysera mitt analyserande, det är då jag äntligen skärper till mig något, och skriver det jag ville skriva från början i det där jävla blogginlägget som kanske bara slutar på några rader iaf.
Dock har överanalyserandet sina fördelar enligt mig. Flera nackdelar också, men så är det ju med allt.
Men det mest krävande, inte jobbigaste men mest krävande, med det är iaf all tid som går åt att analysera ett sketet blogginlägg istället för att lägga min energi på saker som gör mig glad istället. Som Jonas Gardell! Han gör mig glad, den mannen!