Dåliga första intryck kan bli bra tillslut
Det är lite knäppt hur man kan älska en låt som man inte förstod sig på alls i början.
Man tänker att den är konstig. Man förstår inte beatet, melodin, ingenting.
Låten är inte någonting man tänker bry sig om. Den är ju inte bra.
Sen hör man den någon mer gång av en slump och känner fortfarande starkt att den inte är någonting i ens smak.
Och sen ännu en gång.
Och en gång till och den är alltid lika konstig.
Det går några dagar eller veckor kanske.
Sen helt plötsligt kommer man på sig själv med att nynna på den, så lite trallvänlig var den kanske ändå.
Eller? Bäst att lyssna på den en gång till för att testa.
Och den där gången, ja, då är det som att det är en helt annan låt.
Bra, fin, mysig. Nice, helt enkelt.
Jag tycker det är fint att man kan ändra sig helt och hållet om vad man tycker om låtar.
Och om saker och personer. Sånt är fint det. Och storsint. Och mysigt.
Det är verkligen fint att kunna ändra åsikter om folk, speciellt.
FIIIIIIIIIIIIIIINT var ordet.
