Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

ÅÅÅH, jag känner mig så full av kärlek!
Men jag är rädd för det. Det tar i att känna mig lycklig, typ. "För ingen lycka varar förevigt."
Jag har svårt med att känna känslor fullt ut. Vågar typ inte känna, varken sorg eller lycka. Det är på något sätt skönare och mindre smärtsamt att bara simma runt i något mellanting hela tiden. Att aldrig vara helt och fullkomligt lycklig och aldrig fullkomligt ledsen.
Men jag vill kunna känna fullt ut. Och det är det jag gör just nu.
Jag är så GLAAAD bara. Jag känner mig så stark och glad och jag tror på att allting kommer bli bra, vad det än handlar om.
Jag orkar inte vara efterklok i förväg. Jag vill vara naiv, även om det innebär missöden också. Känslor är bra, vare sig de är negativa eller positiva. De är underbara och fina.
Och jag är bara så glaaaad för att du finns JOJO! Du gjorde mig så sjukt stark och glad idag, min älskade vän!
Jag inser nu att jag är puttinuttig och sånt som du ibland har svårt för att man är, men jag bryr mig inte om det för jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill inte hålla tillbaka några känslor längre. Jag kan inte heller hålla tillbaka några just nu.
De bara svämmar över, så att säga.
Jag är glad för att alla ni därute finns! Jag är bara så glad! Och jag vill bara att ni ska vara så glada!
Jag vill bara att vi alla ska springa genom blommiga sommarängar i lätta sommartyger och bara vara så underbart glada. Fast om någon vill gråta så får den det. Bara den känner det den känner fullt ut. Det är det allra viktigaste: att vi inte har några små känslor i oss. Att ALLTING är stort stort STORT! Sorg och smärta och glädje och lycka och skratt och allt. Så länge allting är stort klarar vi oss fantastiskt!

Fan vad det känns gött i magen just nu.
Livsomvändande insikter när man egentligen borde sova är NAJS!!!