Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Tänker det om och om igen. Tror jag alltid gjort så i liknande situationer. Bara ordet tänker jag. Nästan som till varje hjärtslag. Så fort liksom. Det är väldigt distraherande. Men jag kan alltid sluta tänka på det. Det gör jag också för det mesta. Nästan alltid skulle jag säga. Det är bara när jag är stressad eller pressad över något som ordet börjar ta form i huvudet igen. Som för att hitta någon trygg punkt att lugna mig själv i. Som att det inte ens är ihopkopplat till någon specifik egentligen, även om en utomstående skulle kunna tro det. Jag kan bli förvirrad av det själv också. Men just nu förstår jag att det är universitetsstarten som påverkar mig. Två dagar in och jag känner redan pressen. Ja, jag tycker ämnet är jätteintressant och det känns som att jag läser något jag brinner för typ, men skoltrött är jag ändå. Hade totalt glömt bort det faktumet. Pressen på att prestera. Nä. Nu ska jag sluta mala runt i huvudet mitt och gå tillbaka till kvinnopolitiska nyckeltexter istället. Börjar bara inse att detta kommer vara mer krävande, både tid och tanke, än vad jag trodde när jag sökte. Hoppas jag vänjer mig snabbt iaf! Då blir det nog lättare.