Genustankar
Kollade precis på en dokumentär om pixar och insåg att ingen av huvudrollerna någonsin har varit tjejer och de har gjort 12 stycken filmer... Usch på sånt. Det är vanligare med manliga huvudroller i alla filmer som görs överhuvudtaget faktiskt. I många av disneys filmer då det faktiskt varit tjejer som varit huvudrollen så är hon en kvinna i nöd av något slag, tex. snövit, törnrosa, askungen osv. Jag blir verkligen trött på sånt där.
Hittade för nån månad sen en gammal pärm från dagis där fröknarna hade frågat mig om jag visste några superhjältar, varpå jag hade svarat: Batman, Spindelmannen, Stålmannen, Bamse, Fantomen osv. Då hade fröknarna frågat om jag visste några kvinnliga hjältar. I pärmen hade fröknarna skrivit Catwoman följt av ett citat av mig:
"Tjejer är fångar som killar måste rädda"
Det är fan hemskt att tänka sig att jag sa så och faktiskt trodde så när jag var en plutt. Men sånt här påverkar ju verkligen som mest när man är barn, så borde inte det göra att barnfilmerna görs med ett större genustänk? Tycker sånt här bara bevisar att vi trots allt inte lever i ett jämställt samhälle. Därför är jag jeeetetaggad på filmen "Kyss mig" som handlar om en kvinna som blir kär i en annan kvinna trots att hon är förlovad till en man. En bisexuell (tror jag) kvinna som huvudroll alltså. Woohoo!
Jag tror den filmen är ett viktigt steg i rätt riktning iaf. Att visa kärleken mellan två kvinnor där de inte blir mystiska sexobjekt. Eller pryda, försiktiga, överkänslosamma, ömtåliga prinsessor. För det är ju de mallar som finns att välja på tyyyyp. Sånt gör mig ledsen att tänka på. Att vi har "kommit så långt" i jämställdhetsfrågor i dagens samhälle men att vi fortfarande har en så lång väg kvar att gå, och det gäller ju även den frustrerande macho-man-könstereotypen som finns också. På ett sätt vill jag nästan bara sluta bry mig för att det ändå känns lönlöst men å andra sidan så måste man ju ändå kämpa för det på något vis. De mest frustrerande stoppelarna som finns idag är ju dock dom som säger att vi redan har det jämställt. Att allt är frid och fröjd i jämställdhetslandet. Att de blundar för könstereotyperna. Sånt gör mig ledsen för om folk fortsätter leva i den bubblan så känns det som att det kommer ta ännu längre tid för samhället att bli jämställt på riktigt. Och jag vill inte att min dotter ska tro att hon måste bli räddad av en kille som liten flicka. Jag vill att mina barn ska förstå att de är bra som individer. Att deras kön inte har någonting att göra med hur dom är som personer. Att de kan göra precis vad dom vill bara för att dom är awesome. För jag orkar inte att könet ska vara så viktigt hela tiden. Jag vill ju bara kunna få vara jag och bli uppskattad som individ och inte dömd efter någon mall som sätts på mitt kön.
Skulle kunna skriva om detta ett bra tag till men tänkte avrunda med att skriva att jag gjorde lite research om pixar efter att ha sett programmet och de ska tydligen göra en film där en flicka har huvudrollen som kommer om något år. Så nu håller vi tummarna på att hon är cool och stark och bryter könstereotypen! Då skulle jag bli go o gla!
Hittade för nån månad sen en gammal pärm från dagis där fröknarna hade frågat mig om jag visste några superhjältar, varpå jag hade svarat: Batman, Spindelmannen, Stålmannen, Bamse, Fantomen osv. Då hade fröknarna frågat om jag visste några kvinnliga hjältar. I pärmen hade fröknarna skrivit Catwoman följt av ett citat av mig:
"Tjejer är fångar som killar måste rädda"
Det är fan hemskt att tänka sig att jag sa så och faktiskt trodde så när jag var en plutt. Men sånt här påverkar ju verkligen som mest när man är barn, så borde inte det göra att barnfilmerna görs med ett större genustänk? Tycker sånt här bara bevisar att vi trots allt inte lever i ett jämställt samhälle. Därför är jag jeeetetaggad på filmen "Kyss mig" som handlar om en kvinna som blir kär i en annan kvinna trots att hon är förlovad till en man. En bisexuell (tror jag) kvinna som huvudroll alltså. Woohoo!
Jag tror den filmen är ett viktigt steg i rätt riktning iaf. Att visa kärleken mellan två kvinnor där de inte blir mystiska sexobjekt. Eller pryda, försiktiga, överkänslosamma, ömtåliga prinsessor. För det är ju de mallar som finns att välja på tyyyyp. Sånt gör mig ledsen att tänka på. Att vi har "kommit så långt" i jämställdhetsfrågor i dagens samhälle men att vi fortfarande har en så lång väg kvar att gå, och det gäller ju även den frustrerande macho-man-könstereotypen som finns också. På ett sätt vill jag nästan bara sluta bry mig för att det ändå känns lönlöst men å andra sidan så måste man ju ändå kämpa för det på något vis. De mest frustrerande stoppelarna som finns idag är ju dock dom som säger att vi redan har det jämställt. Att allt är frid och fröjd i jämställdhetslandet. Att de blundar för könstereotyperna. Sånt gör mig ledsen för om folk fortsätter leva i den bubblan så känns det som att det kommer ta ännu längre tid för samhället att bli jämställt på riktigt. Och jag vill inte att min dotter ska tro att hon måste bli räddad av en kille som liten flicka. Jag vill att mina barn ska förstå att de är bra som individer. Att deras kön inte har någonting att göra med hur dom är som personer. Att de kan göra precis vad dom vill bara för att dom är awesome. För jag orkar inte att könet ska vara så viktigt hela tiden. Jag vill ju bara kunna få vara jag och bli uppskattad som individ och inte dömd efter någon mall som sätts på mitt kön.
Skulle kunna skriva om detta ett bra tag till men tänkte avrunda med att skriva att jag gjorde lite research om pixar efter att ha sett programmet och de ska tydligen göra en film där en flicka har huvudrollen som kommer om något år. Så nu håller vi tummarna på att hon är cool och stark och bryter könstereotypen! Då skulle jag bli go o gla!
Kommentarer
Trackback
