Uppgiven och maktlös sitter jag här hopplöst.
Läste på en hemsida som skrev att genusvetenskap inte var en vetenskap utan en ideologi, en onödig sådan med felaktiga "sanningar", och att den borde läggas ned. Och jag blev inte riktigt arg. Kände mig bara maktlös och sårad. Svårt att förklara, men jag känner mig liksom träffad i hjärtat när någon påstår att det jag sysslar med och brinner för är onödigt för världen.
En kommentar på artikeln kom dock från en genusvetare som beskrev typ exakt mina känslor. Bland annat om att det är befängt att de kan förneka könsmaktsordningen och allt som har med den att göra när det finns så solklara bevis, såsom mäns våld mot kvinnor osv. Då blev jag först gladare, lättad osv. Sen såg jag ett svar svar på kommentaren där en hade hittad fram fakta, sade den sig, om saker som män var missgynnade i samhället på... Och alltså HELT missförstått hela kommentaren till att genusvetenskap inte forskar kring sådana ämnen, utan uteslutande fokuserar på kvinnors missgynnanden. Den hade också helt missat att nästan alla grejer den radade upp som bevis för att män var missgynnade också handlade om könsmaktsordningen och negativa könsroller.
Och då blir jag bara så less och allt känns så himla hopplöst.
Känns liksom inte som att de negativa rösterna kring genusvetenskap och feminism någonsin kommer att ändras, för de vägrar ju höra på vad genusvetarna och feministerna har att säga. De slår till dövörat och slänger fram biologiska argument som inte går att bevisa och säger att vi är fåniga och att det minsann är mest synd om männen osv. Och jag orkar inge mer. Det känns så jävla hopplöst.
Jag önskar nästan att jag inte var så djupt inrotad i såna här frågor. Tänk att vara en sån person som var för genusvetenskap och feminism, men som inte tyckte att det var det viktigaste att kämpa för. Det hade varit så jäääävla skönt.
Men nu är jag här med mitt genushjärta och nu blir jag bara så ledsen. Orkar liksom inte argumentera lugnt och faktaenligt längre, för det går ju ändå inte in. Det är som att de tror dödsäkert på faktan där män missgynnas men helt utesluter faktan om att kvinnor missgynnas. Och det är som att de bara inte vill förstå att genusvetenskap forskar kring båda ämnena. Eller inte vill förstå/acceptera någon av faktan som kommit från genusforskning där kvinnor missgynnas men förstår/accepterar den där män missgynnas.
Det är som att de vill missförstå oss.
Och jag vet verkligen inte vad jag ska göra åt saken, för information biter inte på dom. Och är så himla trött på att behöva förklara för femtioelfte gången att "nej, jag hatar inte män" och "ja, jag ser också att män blir diskriminerade, så jag utesluter ingen." osv. FÖR DET GÅR ÄNDÅ INTE IN.
Orkar typ inte mer. Inte heller härskarteknikerna som härjar fritt kring sådana här diskussioner.
Äh, jävla bajs. Min kämparglöd kommer väl tillbaka imorn eller någon dag snart, men tills dess känns allt förgäves.
We have a looooong way to go.
Hej! Jag tycker inte att du ska vara ledsen eller känna dig maktlös. Det är inte hopplöst! Du kommer träffa på flera murar och hinder, men om du har viljan kan du komma över de! Det här borde bara få dig att vilja kämpa ännu mer! Vi behöver sånna som du som kämpar för att upplysa folk som är okunnigt inom genusvetenskap! Kämpa på! :)
vet du? jag är så jävla imponerad av sådana personer som du som verkligen brinner för vissa frågor. Det är så häftigt och även om jag inte alltid fattar vad du pratar om och inte hänger med i konstiga historiska fakta som du och katten ibland diskuterar så är det megacoolt. Jag var ju på sösakuten och fick en föreläsning om bla att varje vecka DÖR en kvinna till följden av våld från en pojkvän/expojkvän eller man och jag mådde så dåligt. Ville inte vara en människa längre. Men jag orkar eller vill inte ta mig in i den värld där du nu är (liksom att du inte ville lära dig allt om mina ägg…), men du orkar, och alla andra som orkar behövs verkligen. Tänk en värld där inga skulle forska på nya mediciner, hjälpa folk som mår dåligt, eller bry sig om hur samhället fungerar. Vad vore det för vits att leva där?... Så medan jag sitter ute i skogen och studerar räkor (och gud vet vad man kan upptäcka då!) så vet jag att du kommer göra skillnad med din vilja och dina grymma tankar. Och om inte har du i alla fall fått mig att tänka till! Puss på kinden
Tack hörrni! Ni är för snälla! Min kämparglöd är lite mer tillbaka nu iaf. Jag diskuterar på liksom :)
