Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Hej. Bered er på ordbajs: Känner mig så rastlös på livet. Vill bara bort. För jaha. Nudå liksom? Nu tar kursen slut och jag vet inte alls vad jag ska göra. Vill bara ut i världen typ. Eller åtminstonde ut i Sverige. Känns lite som att det finns fler saker som jag vill lämna bakom mig än vad det finns saker som håller mig kvar. Låter typ lite sorgligt, men det är sant. Efter februari har jag inga förpliktelser kvar i Stockholm och jag vill inte vara kvar här längre då. De jag kommer sakna och som betyder något kommer jag ju inte tappa kontakten med för det. Och sen är jag medveten om att vissa bekanta/halvnära kompisar som också gör mig glada kanske inte skulle finnas kvar på samma sätt om jag bara åkte iväg fett länge, vilket skulle vara jättetråkigt. Men får försöka hålla kontakten med alla som får mig att må bra bara och hoppas på det bästa. För det känns som att jag behöver komma bort från typ allt som har med mitt liv att göra för ett tag. Börja om lite på nytt och bara spara det som gör mig glad från hur jag lever nu. Men jag är rädd också för att bara byta spår på ny ort. Men jag vet inte vad som är värst: att stanna i Stockholm och känna att jag inte gör något vettigt/uppfyllande här eller att åka iväg och kanske känna mig ensam och osäker. Dock kan jag ju ibland känna mig ensam och osäker här hemma också. Äsch jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, eller vart jag ska ta vägen i sen. Blir så rastlös över att inte göra något. Sen gör jag ju saker iofs. Roliga saker. Och jag har pluggat. Men nu är jag arbetslös och efter 9:e är jag även studielös och det är inför det jag våndas typ. Sådär i förväg. Jag vet inte. Jag vill bara bort från mitt gamla jag. Får försöka skaffa jobb. Eller se till att göra det. Och sedan söka in till någon sång-grej på folkhögskolor till nästa höst. Eller bli aupair i England eller Irland typ. Kanske kan börja i kör i vår också. Eller NÅGOT bara... något som får mig att känna mig mer uppfylld typ. Hejdå.