SLÄPP UT MIG!
Asså. Alla är typ jättekritiska mot att jag ska få lämna min lägenhet idag.
"Du hade 39 graders feber igår! Du borde verkligen inte hitta på något! Du är inte helt frisk än! Jag vill träffa dig, men är det verkligen en så bra idé, lille vän? Jag tänker bara på DITT bästa!"
Men BULLSHIT!
Jag har ingen feber idag. Jag har bara lite hosta men nästan all smärta i min hals har försvunnit nu. Vad mer krävs för att jag ska få bege mig ut i civilisationen hallå?
När man är sjuk så behandlar verkligen folk en som:
- Pesten
- En ömtålig liten docka
Typ antingen bah "Åhnej! RÖR INTE DEN DÄR! KOM INTE FÖR NÄRA! NEJ du får INTE låna lypsyl! AKTA MIG! Tänk på SMITTAN!" eller "Nu äre du som vilar upp dig ordentligt och inte gör något annat än sitta och rulla tummarna på ditt rum." Eller en blandning av de två: "Sitt på ditt rum nu och ta det lugnt, lilla gumman. Akta så att du inte blir mer sjuk! Och håll andan så mycket som möjligt när du, gud förbjude, måste lämna rummet... För VÅR skull liksom."
Jag klaaaarar mig! Tvinga mig inte att vara hemma. ÄNNU. En. Jävla. Dag.
Och jag smittar inte ens längre! Man smittar bara precis innan man blivit sjuk och typ första, möjligtsvis andra dagen, under sjukdom. Inte tredje. Och speciellt inte tredje när man tyyyyyp är frisk. Och om jag nu har fel och skulle vara en smittorisk så är det ju ändå lugnt så länge jag typ inte hostar/spottar i någons mun vilket jag inte direkt hade planer på att göra.
Så kan alla bara chilla och låta mig göra något! Det är inte som om jag tänkte springa ett maratonlopp, bada i en isvak eller ens gå ut på krogen. Jag vill bara ha en kopp te, mysigt sällskap och en mysig film. Det är ju ändå bara det jag kommer underhålla mig med här hemma om jag nu skulle varit megasjuk. Men visst. Jag kommer nog svimma av sjukhet för att jag ser på film och myser. Nog. Verkligen.
Så ikväll slipper ni mig inte! Minsann!
Here I come, kompisar!
*host*
