Full av ord
Ja, två timmar senare... och Ipoden är fortfarande fuckad.
Vad mer är fuckat nurå?
Jo, tiden. Klockan är typ halv 4 och jag ska upp typ... 7 imorn.
Men jag ska inte klaga så mycket. Jag är ändå glad faktiskt. Känner mig lite småmysig sådär. Får väl vara trött imorn då. Vad ska jag göra åt saken likkkkssssoom? Inget. För jag kan inte åka tillbaka i tiden. Och om jag kunde det skulle jag nog snarare åka till dinosaurietiden, eller kanske åka och se om jesus faktiskt fanns, eller kanske när de byggde pyramiderna, eller till antiken, eller vikingatiden, eller typ nåt sånt. Inte skulle jag åka tillbaka så att jag kunde gå och lägga mig någon timme tidigare den 10/1-11. Känns ju ganska... ovärt.
2011 förresten. Nu har det gått över en vecka på det nya året och jag har inte ens kommenterat något om det gamla. Vet aldrig vad jag ska säga när ett nytt år har kommit. Känner mest ett "Jahaja". Det är inte som om dessa dagar år 2011 har känts så annorlunda än de senaste dagarna år 2010. Kan inte heller skriva att jag varit gladare eller ledsnare eller nåt för det går ju så himla mycket upp och ned med sånt. Är det meningen att man ska räkna ut procentmässigt hur mycket glädje och ledsamhet man känt i jämförelse med andra år då eller? Jag kan knappt vara enbart glad/ledsen en dag utan att ha pendlat upp och ned en massa, ännu mindre då hålla mig till mer av det ena eller andra på ett år. Jag har mått rent utsagt piss på riktigt och jag har varit glad på riktigt. Det var najs att fylla 18 år 2010, det kan jag iaf säga. Känns som om det öppnade dörrar typ. (Trots att jag på min 18-års dag först var ledsen för att min syrra åkte, sen glad, sen ledsen igen, sen hade jag typ en av de bästa kvällarna någonsin.) Och jag utvidgade mitt musikaliska intresse ännu mer förra året och det gör mig väldigt glad. T.ex. med musikalen. Och det känns konstigt att tänka på vad jullovet för ett år sen bestod av för tankar och känslor. Det är så inte jag längre. Jag vet så mycket mer nu om hur jag fungerar. Självinsikter och sådant. Mognad. Ja ni vet, allt sånt där. Blir glad av att tänka på hur mycket mer positiva tankar jag har nu i jämfört med för bara typ ett halvår sen. Och blir stolt för att det är jag själv som gör mig själv gladare och mindre orolig. Och att jag trots allt känner mig betydligt mer trygg än förr. Jag klarar av mer saker nu typ. Hmm... Blir det inte lite väl mycket press att skriva att 2010 var "det bästa året evvah" eller typ att 2011 ska BLI "det bästa året evvah"? År känns ganska oviktigt för mig, vill jag gärna tro iaf. Dagar, veckor, månader, datum. De känns viktigare för de är kortare och lättare att tänka konkret på. Eller varför ska man tänka konkret? Det bästa är egentligen att bara helst inte tänka på någonting annat än nuet. Klyschigt ja, men så himla underbart skönt när man inser att det är det man gör. Bara är i stunden. Utan oro. Oro suger.
Oj vad orbajsning det blev när man är trött fast inte sovtrött.
