Vilja våga tro
Jag vill bara kunna säga som det är men jag vill inte göra en självuppfyllande profetia. Att jag genom mina känslor som säger att det är på detta vis och att jag faktiskt säger känslorna rakt ut också, att det kommer göra det till sanning. För att jag då skulle plantera ett frö i din hjärna om det som oroar mig. Ett frö som tillslut kommer få dig att tro på min oro. Eller att du reagerar på min oro på det viset som jag mest av allt oroar mig för. Att jag eggar upp tankarna så att de typ blir sanning tillslut. Vet inte om det ens är möjligt att skapa sin egen självuppfyllande destruktiva profetia men det känns som så. Allt jag vet är att det är enklare att tänka som jag redan gör och alltid gjort än att våga tro annorlunda. Det där med att våga tro är ju en riktig knepig en. Genom att tro så kan man ju både vinna massa fint och samtidigt så gör det att man också kan förlora allt det fina som man fått. Sånt är läskigt. Att förlora något fint, ni vet. Så då kan det kännas lättare att liksom bara inte tro. Inget vunnet inget förlorat. Men med inget vunnet så känns det ju inte bra heller. Nu är jag för trött för att reda ut dessa tankar. Men det kanske vore något det där med att faktiskt våga tro för en gångs skull.
