Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Anställningsintervjuer känns så konstiga. Man sitter där och försöker sälja sig själv typ. Och jag har alltid svårt för att beskriva mig som social, glad och energisk även om det kanske stämmer. Spelar liksom ingen roll att det är så för det känns bara så otroligt fånigt att säga istället för att visa. Som på anställningensintervjun jag var på idag. Då fick vi ett papper med massa olika positiva egenskaper och så skulle man pricka i 30 stycken som man tyckte passade in på sig själv. De sista rutorna jag kryssade i var charmig, rolig, omtyckt. Den absolut sista var populär. Känns så töntigt att kryssa i såna rutor för de är så olika beroende på vem man frågar. Och det är klart jag själv tycker att jag har bra humor för det är ju min egen, men hur vet jag att jag är rolig egentligen. Och charmig, omtyckt, ja det är bara sånt man kan gissa sig till kring vad folk har sagt. Och populär. Ja. Vet. Inte. Så fort jag kryssat i den rutan räckte jag fort fort fram det till dom som intervjuade. Populär känns antingen lite Eric Saade att säga eller så känns det som något man strävade efter/önskade att man var när man gick i typ femman. Jag vet knappt vad som menas med populär nuförtiden. Att man har många kompisar? Att folk tycker man är cool? Att man har "rätt" kompisar? Fast jag är inte opopulär ändå. Men det beror ju på vem man jämför med. Varför känner jag att jag måste rättfärdiga min ikryssning? Nä nu får jag sluta. Hursomhelst känns det alltid konstigt att beskriva sig själv jättepositivt för andra. Det känns som att man typ försöker bevisa sig själv för folk och bah "jag är faktiskt bra, hör bara här:" och så säger man att man är glad, positiv och så himla bra anpassad för detta jobbet! Det passar en som handen i handsken osv. Vill bara att folk ska tycka om och se mig för den jag är utan att jag ska behöva säga till hurdan jag är. Blir bara så obekväm annars när jag sitter där i stolen och ler och säger att jag är glad och tänker "ja jag ler ju så dom fattar väl redan att jag är glad?" och "men jag är ju inte alltid glad. Ljuger jag nu?" och massa blajs. Nä. Arbetsintervjuer är svåra. Det är mitt slutgiltiga konstaterande.