Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Som du sa. Såhär ska det ju inte kännas. Jag ska inte ens behöva tänka såhär. Inte längre. Det är ju nu det ska vara lugnt. Borde va lugnt kanske. Men vem äre som bestämmer att man borde? Blir bara rädd för det. Om det inte är såhär det borde kännas, betyder det att det är dåligt då? Är det fel? Känns bara som mina tankar går runt sig själva och kommer tillbaka till varför. Varför? Hur? Kan du. Skulle vara skönt att bara inte kunna tänka så mycket. Men varför? Det är bara det jag undrar. Och jag borde inte undra för jag vet väl egentligen men jag undrar ändå. Och hur? Och jag orkar inte och ju mer trött jag blir på mig själv desto mer undrar jag hur det kan gå. Desto jobbigare jag känner mig desto mer förstår jag inte hur. Det är nu jag vill kunna tänka som du, du, du eller du. Ni tänker inte som jag och det verkar så skönt. Ska jag våga visa allt? Känns som att jag måste ifall jag vill bryta tankefällorna som jag tydligen har. Önskar bara att kunde gilla läget och acceptera att jag är krångligare än många andra. Att jag inte är så enkelspårig liksom. Som du sa att vi är ju inte enkla och det får vi bara acceptera. Vi är bra ändå och folk får ta oss som vi är. För man kommer ingen vart genom att känna sig ivägen, jobbig och fånig för att man är komplicerad. Då blir det ju bara en ond cirkel. Men du bryr dig ju inte om ifall jag är det har du ju sagt men det går typ inte in. Och där kände jag mig jobbig igen. För att saker och ting inte går in så lätt i min hjärna. Upprepning kanske hjälper något men jag vet inte. För det här handlar ju inte om något specifikt som har hänt heller, det vet jag. Det är bara jag som skapar problem där det egentligen inte borde finnas. Så då äre bara jag som kan lösa dom. För det är jag som skapar dom. Eller? Och åh jag blir bara snurrig av mig själv så nu ska jag sluta.
Snällatyckintejagärjobbigbara.