Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

asså. detta har inte varit en glad helg. eller jag hade kul i fredags men sen blev jag mer sjuk och har legat hemma hela tiden typ. och ältat. vilket jävla ord. och vilket jävla sätt. nu har jag ältat för flera månaders normalältningsstatistik under bara dessa två dagar. känns typ som att jag är tillbaka i ettan-tvåan på gymnasiet. har läst så mycket i min dagbok från den tiden. och jag skriver bara dagbok när jag är ledsen typ. tror att jag är rädd för att allt gammalt ska komma tillbaka. att det är därför jag läser för att påminna mig själv om hur jag mådde och försöka fatta att det inte är så jag känner längre men att jag istället lever mig in för mycket i texten och bara blir ledsen. tror jag är mest rädd för att känna mig ensam. och jag vill inte tillbaka till att känna mig ensam och misslyckad. inte efter att jag i sommar har mått så sjukt bra. jag saknar sommaren. allt känns så konstigt och nytt. alla gör olika saker, jag med. fastän det är något jättekul och intressant så blir jag rädd för det nya. att allt det nya som känns bra hela sommaren och nu i början av hösten bara ska försvinna och att jag då ska falla tillbaks i gamla mönster. jag är inte bra på att vara lycklig. känner mig tryggare i att förbereda mig för det värsta så att fallet inte ska bli lika jobbigt om det skulle skita sig. men det är ju inte en kul livsstil. jag vill kunna vara trygg i glädjen men för mig känns den typ.. osäker. riskfylld. bara det att jag för en vecka sen kände att jag var så himla nöjd med mitt liv, att jag bara gjorde grejer jag brann för i skolan och på musikalen, bara träffade människor som fick mig att må bra och som jag har roligt med och att jag inte känner någon stress för framtiden osv. bara det att jag sa det till andra och erkände för mig själv att jag mådde bra, så gjorde det mig genast rädd för att jag egentligen bara missat någonting ohållbart i min lycka. komplicerad_tjej känner jag mig som nu, men ska inte gömma det under stolen. kan inte göra annat än att hoppas på att det hela ska kännas lättare när jag imorn och i veckan kommer ut ur mitt hus på riktigt. tills dess får det väl vara okej att jag inte är mitt gladaste jag för tillfället.