Nä usch gillar verkligen inte att knipa käft
Känner mig pratsjuk. Eller kanske motsatsen.
Äh, vart jag vill komma är att idag har jag pluggat hela dagen. Vilket innebär att jag inte har haft några längre samtal med någon. Iofs pluggade jag och Alva från meine klass bredvid varandra men vi satt i en tyst miljö i biblioteket så vi fick chatta på facebook om vi ville kommunicera. Så förutom någon timme på kvällen vid matbordet och lite efteråt har jag bara varit tyst. Nu med. Aaah.
Kan alltid märka på kvällen en dag då jag inte har fått utlopp för mitt prat. Känner mig typ... asså svårt att beskriva men typ överfull på något vis. Rastlös. Fullproppad. Plus alltid lite extra överanalyserande av saker. Kvävd. Otillfredställd i allmänt. Funkar verkligen inte för mig att inte få prata ordentligt. Spelar ingen roll hur meningsfullt samtal egentligen. Alla samtal är ju givande på sitt sätt. Bara att man kan bolla tankar ordentligt med andra människor så att ens egna tankar inte bara fastnar i huvudet. Osagda. Plus att få nya intryck av det personerna säger till en. Och sen svara på det. Jajaja ni vet hur det går till när man pratar.
Tänk liksom. Det är som att man bygger upp massa tankar och intryck och åsikter och känslor under en dag som åker genom hela ens kropp för att tillsist komma till munnen där de bara vill uuuut. Men så håller något [läs: en hemtenta] för munnen på en. Så man får liksom hålla sig från att prata. Anstränga sig för att inte prata. Så känns det. Som att jag bara vill få säga allt ifrån onödiga småsaker till stora saker men att jag måste hålla mig. Och nu är jag pratnödig. Där satt ordet!
Jag är så himla pratnödig!!!
Note to self: Måste skaffa mig ett jobb där jag får prata massa.
Äh, vart jag vill komma är att idag har jag pluggat hela dagen. Vilket innebär att jag inte har haft några längre samtal med någon. Iofs pluggade jag och Alva från meine klass bredvid varandra men vi satt i en tyst miljö i biblioteket så vi fick chatta på facebook om vi ville kommunicera. Så förutom någon timme på kvällen vid matbordet och lite efteråt har jag bara varit tyst. Nu med. Aaah.
Kan alltid märka på kvällen en dag då jag inte har fått utlopp för mitt prat. Känner mig typ... asså svårt att beskriva men typ överfull på något vis. Rastlös. Fullproppad. Plus alltid lite extra överanalyserande av saker. Kvävd. Otillfredställd i allmänt. Funkar verkligen inte för mig att inte få prata ordentligt. Spelar ingen roll hur meningsfullt samtal egentligen. Alla samtal är ju givande på sitt sätt. Bara att man kan bolla tankar ordentligt med andra människor så att ens egna tankar inte bara fastnar i huvudet. Osagda. Plus att få nya intryck av det personerna säger till en. Och sen svara på det. Jajaja ni vet hur det går till när man pratar.
Tänk liksom. Det är som att man bygger upp massa tankar och intryck och åsikter och känslor under en dag som åker genom hela ens kropp för att tillsist komma till munnen där de bara vill uuuut. Men så håller något [läs: en hemtenta] för munnen på en. Så man får liksom hålla sig från att prata. Anstränga sig för att inte prata. Så känns det. Som att jag bara vill få säga allt ifrån onödiga småsaker till stora saker men att jag måste hålla mig. Och nu är jag pratnödig. Där satt ordet!
Jag är så himla pratnödig!!!
Note to self: Måste skaffa mig ett jobb där jag får prata massa.
Kommentarer
Trackback
