Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Det närmaste till mänsklig fysisk närhet jag får nuförtiden är min katt Måne. Hon är tjock, söt och kramgo. Och hon är världsbäst på mysa och att bli kramad. Men måste ju säga att det inte riktigt är samma sak. Det är ju inte som att hon sträcker ut sina tassar åt olika håll och bjuder in mig på en riktig omfamning. Men hon finns alltid där när jag behöver någon att krama eller är på myshumör. Och ibland när jag bär henne och hon då är precis mot min bröstkorg och mitt hjärta så tänker jag att jag verkligen älskar den här lilla krabaten. Hon får mig att bli lite orolig över att jag kommer bli en sån där crazy cat lady när jag är stor. SÅ fin är hon. För förutom den oron så gör hon mig bara glad och trygg. Myskatt. Go och världsbäst är hon. Min katt är bättre än din, är alltså det jag vill komma fram till.