Dit tankar kommer för att rensas. Nej. Ordbajsas.

Vill nästan ta tillbaka min kärleksförklaring från häromdagen. Börjar nämligen tvivla på om den är besvarad längre... För vet ni vad. Måne har börjat LÅTA! Hon har inte låtit under hela sitt liv typ. Inte Nutte heller för den delen. De har varit tysta som möss. Och nu på senare år har det på sin högst kommit ett ytterst ynkligt litet "pip" från dom. En gång om året. Max. Men nu... Både igår och idag skrek hon till riktigt ordentligt när jag skulle lyfta upp henne. Och idag. Då strök hon även bak öronen (= inte glad katt) under skriket! Hallååå? Vad har hänt? Såhär har hon aldrig betett sig mot mig förut? Hon som alltid brukar vilja mysa! Önskar hon ville prata om vad som var fel istället för att ryta. För om det ska fortsätta på det här viset kommer hon väl snart äta upp mig. Dumma Måne. Jag som bara ville gosa.
Tjocksmock.