minst sagt omtumlad

Första gången jag haft den här känslan så starkt. Att något lifechanging har skett. Att jag har kommit till en ny milstolpe. Vågar inte riktigt tro på att det är lifechanging än. Men känslan inom hela mig säger mig att det är det. Och jag känner typ som att jag är i sorg. Sörjande. Jag sörjer just nu. Extremt mycket. I hela kroppen. Kan liksom inte likna det vid något som jag nånsin känt. Jovisst har jag sörjt på något snarliknande sätt förut, men inte såhär starkt. Såhär äkta och fullt ut. Inte ångest. Bara sorg och det gör ont. På samma gång som jag är stolt. Och jag känner mig sjukt vuxen på riktigt. Jag känner mig fri, typ. Stark. Men fortfarande så gör det ont och jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare helt. Jag vet inte vad som kommer hända nu. Men det känns definitivt som en milstolpe. Känns som att detta kan ha varit det bästa och värsta som nånsin hänt mig. Men sorg brukar ju bli bättre med tiden. Tills dess så får det vara okej att jag sörjer och är ledsen. Det är en frihetskänsla i sig att känna att det är okej att vara ledsen och att det är okej att tro på att det inte är mitt fel på något vis. Sjuk känsla det här bara. Ny känsla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0