*Bästisar*
Tycker det är lite intressant det här med bästisar. Det där med att stämpla kompisar så fast i rangordning. Jag själv har ju gjort så när jag var yngre, men ändå. Det är lite knäppt egentligen. Och ännu mer intressant tycker jag att det är när folk gör det i åldern vi är i nu. Asså, ja kul för alla som känner att dom har en specifik bästa vän som de står så mycket närmre än vad de gör med någon annan. Absolut. Så inget ont. Bara lite förundran. Detta med att rangordna kompisar. Hört flera stycken som på sista tiden pratat om folk/presenterat folk som "hej det här är min bästa vän blablabla" och varje gång så blir jag lika förundrad. För även om jag skulle haft en bästa vän av mina vänner så tror jag inte att jag skulle presentera den som min bästa vän. Jag menar, tänk på ens andra vänner. De kanske blir ledsna ifall man är ett gäng på typ fem pers. Eller om man står flera personer nära och så bah "aa fast blabla är ju faktiskt min BÄSTA vän"... Kul att få den slängd på sig. Sen att man när man är ensam med den personen kan säga att den är ens bästa vän, fine. Go nuts med kärleken då. Men att hålla på att deklarera det till världen hela tiden känns så himla titta-jag-har-faktiskt-kompizar. Typ.
asså kulle lätt köpt den här utklädnaden om jag haft en BFF. Så att HELA VÄRLDEN kan se att vi är vänner <3<3<3<3<3<3
Ps. Ja, jag vet. Bittert inlägg.
asså kulle lätt köpt den här utklädnaden om jag haft en BFF. Så att HELA VÄRLDEN kan se att vi är vänner <3<3<3<3<3<3
Ps. Ja, jag vet. Bittert inlägg.
Here comes the sun, för tusan
Sitter och funderar på vad för musikal eller pjäs som vore rolig att göra härnäst. Såg precis också filmen Chocolat. Så bra! SE DEN om ni inte gjort det! Vill typ spela upp den, för den var så grym. Men den är ju inte en musikal. Men man kanske kan skriva lite låtar/ta några redan skrivna som skulle passa. Lite jobbigt dock. Hur som helst vill jag verkligen inte köra Nightmare before christmas som vissa ville. Usch. Hatar stop-motion-filmer med lerfigurer och ännu mer när det handlar om halloween och obehagliga saker. Lerfigurer är obehagligt nog. Kommer ihåg att jag gillade den filmen när jag var liten dock. Men tror mest att det var för att jag var aLtErNaTiV och då skulle man gilla såna filmer. Döskallar och skelett och grejer. Men egentligen så gillar jag den inte, men insåg det nog inte då. Intalade mig själv att jag gillade den. Vilken confession va. Frida som till och med köpte en plånbok med han skelettet på till mig. Och jag hade den plånboken i flera år. Jaja, han är creepy. Gillar inte. Gillar snälla och fina saker. Hur vårigt och fint är det inte ute förresten?! SJUKT härligt!
ojojoj
Ibland kan jag inte avgöra ifall jag är självdestruktiv eller bara brutalt ärlig mot mig själv. Eller om jag är brutalt ärlig mot mig själv och det är det självdestruktiva.
Hår-nostalgi
Hej. Såhär vill jag se ut igen:
Är trött på mitt krull. Eller asså jag älskar det samtidigt som jag bara vill kunna ha lugg och ha denna frilla med kort i nacken och längre fram. Men samtidigt så kommer jag ihåg att jag var sjuuukt trött på denna frilla när jag hade den. Den passade bara till halva min garderob typ. Och den var typ bara snygg ibland. Och det var då jag passade på att egofota. Ibland kan jag titta på foton från den här tiden och bara känna att vad fan hände med att jag var söt och smal? Och varför förstod jag inte att jag var det då? Jaja.
Jag klarar inte av att ha samma frisyr för länge. Alltid när jag är trött på mitt utseende så byter jag frisyr. Men vill egentligen bara kunna ha olika frisyrer varje dag. Och nu har jag inte bytt frisyr på sjuuuuukt länge känns det som.
Men jag vet iaf frisyrer jag inte vill gå tillbaks till igen:
Lillgammal till vänster. Frisyren till höger var fin i tre veckor. Sen blev det halvlångt och fult.
Kort rufs med snelugg körde jag typ i flera år. Och rakt axellångt med mittbena kan ju vara den tråkigaste frisyren på mig nånsin.
Saknar min lugg. Fast jag känner mig så liten i lugg. Och man blir begränsad i den frisyren som jag sa att jag ville ha igen. Men jag var ju så söt. Jajajajaja. Kanske främst saknar hur jag såg ut i helhet på den tiden. Hittade en annan cool bild runt däromkring:
Igen: vad hände med josse på den här bilden va?
Jaja, nostalgitripp för mig down hår-lane.
VI ÄRO TUSENDEEEEN
Intensivföreställningarna är nu klara. Har varit sjukt kul!
Och förstår nu vad de andra gamla musikalarna kände för sammansvetsning och intimitet och kärlek till varandra. För guuud vad det bara flödar kärlek till alla fina underbara bästa musikalare efter denna upplevelse ihop. Blir typ helt rörd och känslosam av att tänka på er.
Och förstår nu vad de andra gamla musikalarna kände för sammansvetsning och intimitet och kärlek till varandra. För guuud vad det bara flödar kärlek till alla fina underbara bästa musikalare efter denna upplevelse ihop. Blir typ helt rörd och känslosam av att tänka på er.
Mitt uppe i föreställningsveckan
Igen: jag älskar min musikalgrupp och vår pjäs och publiken och alla musikalare. Blir alldeles varm i hjärtat. Älskar älskar älskar. Alla är så underbara! Är lite orolig nu dock. Ligger här och känner mig konstig i magen och illamående. Imorn ska vi ha föreställning klockan halv nio på morgonen. Tänk om jag fått kräksjukan??????! Det lär morgondagen visa. Nu hoppas jag bara på att jag ska lyckas somna trots illamåendet. Hejdå och inga pussar eller kramar får ni för jag kanske smittar
Imorn smäller det
Nu har jag gjort en ingefära, citron, jordgubbs och honungs smoothie samt käkat en brödbit med två vitlöksklyftor på... NU TYCKER JAG ATT JAG KAN BLI HELT FRISK TILL IMORN. Sådeså.
För imorn är det genrep. Omg.
Och så gav de mig en ny replik idag............................. Jag är inte bra på repliker......... Men ok.
Jag är förvånandsvärt orädd just nu dock. Tror inte det har slagit mig än att det faktiskt är IMORN som det sker. För vi kommer ju ha publik då också. HerreGUUUUUUD. Känneh meh inteh redoooo. Men ok. Ok. Ok. Det kommer gå så bra sååååååååå. Aaah. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte kunna somna ikväll utan att ha läst igenom alla mina repliker tills jag kan repetera dom i sömnen.
"när zäta höglund dömdes så blev han och ungdomspartiet uteslutna ur socialdemokraterna. och de skapade då ett kommunistiskt parti som de kallar för sveriges socialdemokratiska vänsterparti."
Där fick ni min krångligaste mening. Eller den är väl inte så krånglig men så mycket mumbojumbo. Om ni fattar.
OJOJOJOJOJOJOJOJOJOJOJJJJ.
Detta känns W.I.E.R.D.
För imorn är det genrep. Omg.
Och så gav de mig en ny replik idag............................. Jag är inte bra på repliker......... Men ok.
Jag är förvånandsvärt orädd just nu dock. Tror inte det har slagit mig än att det faktiskt är IMORN som det sker. För vi kommer ju ha publik då också. HerreGUUUUUUD. Känneh meh inteh redoooo. Men ok. Ok. Ok. Det kommer gå så bra sååååååååå. Aaah. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte kunna somna ikväll utan att ha läst igenom alla mina repliker tills jag kan repetera dom i sömnen.
"när zäta höglund dömdes så blev han och ungdomspartiet uteslutna ur socialdemokraterna. och de skapade då ett kommunistiskt parti som de kallar för sveriges socialdemokratiska vänsterparti."
Där fick ni min krångligaste mening. Eller den är väl inte så krånglig men så mycket mumbojumbo. Om ni fattar.
OJOJOJOJOJOJOJOJOJOJOJJJJ.
Detta känns W.I.E.R.D.
haha älskar honom
Dagens ordbajs. Varsågoooo
Asså. Saker känns konstiga. Saker är konstiga. Alla människor. Jag saknar folk som jag inte tror saknar mig och jag vet inte ens varför jag saknar dom. Känns mest som att det är för att de inte saknar mig som jag saknar dom. Vill ha det jag inte kan få typ. Kan inte ens se framför mig hur det skulle vara att träffa dom. Wierd. Är ordet. Blä tycker inte om att släppa folk ur mitt liv. Inte alls. Drömde om min lågstadiebästis häromnatten. Drömde att vi var små och att hon sa att vi skulle vara bästisar förevigt. Best friends forever ni vet. Bff. Och typ något om att jag skulle lita på henne. Men i det verkliga livet så splittrade vi ju på oss i typ... ja femman/sexan någon gång. Så den drömmen kändes som mitt undermedvetnas sätt att skrämma/varna mig för relationer till folk. Typ att moralen är att man inte ska lita på någon. Relationer tar ändå slut. Eller nåt. Har verkligen inget konstruktivt tänkande när jag glider ifrån folk heller. Inget åh men vi hade det fint eller så. Utan mest bara förträngning och intalning om att "jaha, de gillade väl inte mig då". Och så fort jag känner att de inte bryr sig längre så saknar jag och vill tillbaka. Spelar ingen roll om det var jag som drog mig bort eller tvärtom. Eller nu ska jag inte låta för neggo. Det har blivit bättre, får jag komma ihåg. Hade större problem med det här förut. Men det är svårt ändå. Äh, ska gå och sova nu. Ligger och halvsover på datorn. Gonatt.
Tankar efter en jätterolig helg
Jag tycker det är komiskt när folk sätter stämplar baserat på utseende på mig. Hehe. Är kul att motbevisa dom. Som häromdagen fick jag höra att jag var en sån typisk söderbrud. Typ hipster antar jag. Men jag tycker liksom inte att klädstil eller utseende i allmänhet har något med personlighet att göra. Alla är fina. Iaf om de är snälla. Alla som är snälla gillar jag. Hipsters förknippas ju med pretantiöshet och överlägsenhet typ. Vilket inte är min filosofi. Så det var kul att bah motbevisa fördomar genom att bara vara mig själv. Man skola icke döma!
Förresten. Har tänkt på en sak ganska länge nu. På hur det är att känna någon så länge att det inte känns som att man känner den längre. Att man har känt varandra för bra för att helt kunna känna varandra nu. Man förändras ju hela tiden som person, men samtidigt så ramlar man så himla lätt in i gamla grupproller med folk som man känt länge. Så då kan det ibland kännas som att man egentligen inte känner deras nya jag. Utan mer deras gamla jag. Ganska wierd det där.
Och jag älskar min musikalgrupp! SÅ HIMLA MYCKET.
Förresten. Har tänkt på en sak ganska länge nu. På hur det är att känna någon så länge att det inte känns som att man känner den längre. Att man har känt varandra för bra för att helt kunna känna varandra nu. Man förändras ju hela tiden som person, men samtidigt så ramlar man så himla lätt in i gamla grupproller med folk som man känt länge. Så då kan det ibland kännas som att man egentligen inte känner deras nya jag. Utan mer deras gamla jag. Ganska wierd det där.
Och jag älskar min musikalgrupp! SÅ HIMLA MYCKET.
Godernatt
Jahaja. Jag har vänt på dygnet. Ska upp vid åtta imorn. Har seriöst inte varit uppe så tidigt sedan... Ja. Sjukt länge. Men det är såhär det är att ha ett jobb antar jag.
Idag hade vi musikalrep och i helgen ska vi ha två heldagar av repande! Yay! Var jättekul på musikalen både idag och förra gången. Blir så glad av alla! Alla är så fina och roliga. Sen är det faktum att vi spelar upp om typ en vecka mindre rolig utan mest skrämmande. Teater asså. Hjälp. Men det tänker vi inte på nu. Lalalalalaaaa. Kommer gå så bra så. Lalalalalalaaa.
Hejdå.
En djup stund
Och från och meeeeed........ NU ska jag sluta bry mig om vad andra tycker.
Så.
Så ja. Är fortfarande inte nöjd med min livssituation riktigt. Och det är okej. Men I'm getting there förhoppningsvis. Går liksom framåt med några små bumpar bakåt hela tiden i omväxling. Oftast med bara några dagar fram och tillbaka. Ena dagen: happiiiihappiiiIII! Andra dagen: sadface. Men tror mest att det beror på min vana i att se negativt på saker och att det är där jag känner mig trygg. I negativiteten. Och old habbits die hard. Men jag försöker. Jag känner mig ganska hoppfull. Var inte det för någon timme sen då negativiteten tog över ett tag. Men i skrivande stund så känns det mysigt i bröstet. Vet inte vad mer jag ska skriva. Tycker det känns lite jobbigt att skriva sånt här. Men vill samtidigt inte hymla med att jag... ja, inte mår så bra just nu. Känner mig alltid dum när jag skriver något sånt. Känns liksom som att jaha, vad har jag att klaga på egentligen? Har ju verkligen bara i-landsproblem. Eller inte ens konkreta problem. Mest känslosamma grejer. Svårigheter. Och existensiella saker. Men de är ändå jobbiga. Så ja. Nu lättade jag på trycket lite bara. Men okej, måste erkänna att jag ändå är rädd för vad folk kommer tro om mig ifall någon läser detta. Men försöker pusha bort det. Känner mig ärlig och sårbar. Nä nu får det vara nog.
Joseph Arthurs låt Tiny Echoes förklarar också ganska bra hur det känns ibland. Eller typ på pricken. Den är så sann. Sorglig. Men den gör så att jag känner mig starkare. Därför älskar jag den.
Så ja. Är fortfarande inte nöjd med min livssituation riktigt. Och det är okej. Men I'm getting there förhoppningsvis. Går liksom framåt med några små bumpar bakåt hela tiden i omväxling. Oftast med bara några dagar fram och tillbaka. Ena dagen: happiiiihappiiiIII! Andra dagen: sadface. Men tror mest att det beror på min vana i att se negativt på saker och att det är där jag känner mig trygg. I negativiteten. Och old habbits die hard. Men jag försöker. Jag känner mig ganska hoppfull. Var inte det för någon timme sen då negativiteten tog över ett tag. Men i skrivande stund så känns det mysigt i bröstet. Vet inte vad mer jag ska skriva. Tycker det känns lite jobbigt att skriva sånt här. Men vill samtidigt inte hymla med att jag... ja, inte mår så bra just nu. Känner mig alltid dum när jag skriver något sånt. Känns liksom som att jaha, vad har jag att klaga på egentligen? Har ju verkligen bara i-landsproblem. Eller inte ens konkreta problem. Mest känslosamma grejer. Svårigheter. Och existensiella saker. Men de är ändå jobbiga. Så ja. Nu lättade jag på trycket lite bara. Men okej, måste erkänna att jag ändå är rädd för vad folk kommer tro om mig ifall någon läser detta. Men försöker pusha bort det. Känner mig ärlig och sårbar. Nä nu får det vara nog.
Joseph Arthurs låt Tiny Echoes förklarar också ganska bra hur det känns ibland. Eller typ på pricken. Den är så sann. Sorglig. Men den gör så att jag känner mig starkare. Därför älskar jag den.
Tankar i natten, ack och ve
Kännä mä litä lost.
(skrivet i norrlänsk dialekt)
Lite mycket vad ska det bli av mig och mitt liv-tankar.
Misstänker starkt pms.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH jag orkar inte.
Jag vill liksom komma framåt i livet. Ta massa stora kliv framåt. Eller typ gömma mig under täcket och sova tills snön har smält och jag inte längre är ny på max. Är inge kul att göra småfel och känna mig långsam. Eller åtminstone sova tills jag och mamma ska till London! Kommer bli AWESOME!
Men aa. Känner lite att jag står och trampar på samma fläck nu bara. Eller inte helt. Men på några plan.
Och det var verkligen länge sen jag gick i gymnasiet nu känner jag. Kom att tänka på det här om dagen. Att nu börjar det bli länge sen jag tog studenten. Och hur mycket som är annorlunda från då till nu. Knäppt.
Lite mycket vad ska det bli av mig och mitt liv-tankar.
Misstänker starkt pms.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH jag orkar inte.
Jag vill liksom komma framåt i livet. Ta massa stora kliv framåt. Eller typ gömma mig under täcket och sova tills snön har smält och jag inte längre är ny på max. Är inge kul att göra småfel och känna mig långsam. Eller åtminstone sova tills jag och mamma ska till London! Kommer bli AWESOME!
Men aa. Känner lite att jag står och trampar på samma fläck nu bara. Eller inte helt. Men på några plan.
Och det var verkligen länge sen jag gick i gymnasiet nu känner jag. Kom att tänka på det här om dagen. Att nu börjar det bli länge sen jag tog studenten. Och hur mycket som är annorlunda från då till nu. Knäppt.
Kylan biter aj
Kom hem för inte så länge sen och asså GUD VAD KALLT DET ÄR?! Men vackert. Men mest förjävligt jävla pisskallt.
Tänker på att folk som inte är uppvuxna i länder där temperaturen kan bli typ -20 eller kallare, eller kanske minusgrader överhuvudtaget. Att det måste vara svårt att förstå sån kyla som vi utsätts för. Och ändå knallar vi vidare till jobben och skolan och sånt. För man kan ju inte stoppas av kylan. För då skulle man ju bara sitta inne i ett halvår typ. Men det är typ painful att vara ute just nu. Bokstavligt talat. Det gör ont. Skulle vara mysigt att vara en pungdjursbebis nu. Bara krypa in i pungen och mysa och värma sig. Eller typ gå omkring invirad i ett duntäcke. MYYYYYS.
Aja.
Tänker på att folk som inte är uppvuxna i länder där temperaturen kan bli typ -20 eller kallare, eller kanske minusgrader överhuvudtaget. Att det måste vara svårt att förstå sån kyla som vi utsätts för. Och ändå knallar vi vidare till jobben och skolan och sånt. För man kan ju inte stoppas av kylan. För då skulle man ju bara sitta inne i ett halvår typ. Men det är typ painful att vara ute just nu. Bokstavligt talat. Det gör ont. Skulle vara mysigt att vara en pungdjursbebis nu. Bara krypa in i pungen och mysa och värma sig. Eller typ gå omkring invirad i ett duntäcke. MYYYYYS.
Aja.
