Iiiih!

NU har jag varit duktig och skrivit en fet text till imorn!
Det är liksom bara att ta tag i det och köra gärnet (måste ändå vänja mig för vi kommer ha en text till varje vecka lixxx) och det känns bra i själen nu. Känns till och med lite spännande att vi ska diskutera kring våra texter imorn och sånt! Det första gruppsessionen på terminen! Iiih!



Lets analysera bilden btw.
Något smutsiga strumpor, men benen har ändå något Britney över sig-->
Sötleendet på plats med bara lite mosat fejs. Posen ser också ytterst onaturlig ut, som om jag fixade och trixade med min ställning så att jag skulle ligga sådär.

Och det gjorde jag ju också.
Låg egentligen såhär:



Men det var ju inte lika sött...

nu börjas det igen

Tänker det om och om igen. Tror jag alltid gjort så i liknande situationer. Bara ordet tänker jag. Nästan som till varje hjärtslag. Så fort liksom. Det är väldigt distraherande. Men jag kan alltid sluta tänka på det. Det gör jag också för det mesta. Nästan alltid skulle jag säga. Det är bara när jag är stressad eller pressad över något som ordet börjar ta form i huvudet igen. Som för att hitta någon trygg punkt att lugna mig själv i. Som att det inte ens är ihopkopplat till någon specifik egentligen, även om en utomstående skulle kunna tro det. Jag kan bli förvirrad av det själv också. Men just nu förstår jag att det är universitetsstarten som påverkar mig. Två dagar in och jag känner redan pressen. Ja, jag tycker ämnet är jätteintressant och det känns som att jag läser något jag brinner för typ, men skoltrött är jag ändå. Hade totalt glömt bort det faktumet. Pressen på att prestera. Nä. Nu ska jag sluta mala runt i huvudet mitt och gå tillbaka till kvinnopolitiska nyckeltexter istället. Börjar bara inse att detta kommer vara mer krävande, både tid och tanke, än vad jag trodde när jag sökte. Hoppas jag vänjer mig snabbt iaf! Då blir det nog lättare.

Framtidsplaner

Tänk om jag skulle vara proffsvindsurfare. Känner att det skulle kunna vara jag! Kan se mig själv flyga fram över vattnet på brädan med seglet helt under kontroll och vinden på min sida. Gud så jag skulle surfa. I en frän våtdräkt. Och vinna alla tävlingar. Kan se det framför mig. Jag som proffsvindsurfare.

Önskar mig härmed en kurs i vindsurfning i födelsedagspresent!

det är nåt med sommar


it makes me do what Tyra told me!
poZer 4 lajf

lite mer trash än high fashion bara,
men jag gillare

De bästa sakerna i livet

  • Att göra saker för att man vill, inte för att man måste.
  • Att skratta ihop med en vän
  • Att skratta med familjen
  • Att skratta överhuvudtaget.
  • Att bli kysst i nacken av någon man tycker om.
  • Att inte bry sig om något annat än nuet
  • Att sitta hemma en fredagkväll och att det känns bra
  • Att känna sig tillfreds i sitt eget sällskap.
  • Att tro på sig själv.
  • Att lita på människor.
  • Att tycka om sig själv på riktigt.
  • Att bli så tagen av en låt att man börjar gråta.
  • Att klämma i allt man har när man sjunger.
  • Att spela gitarr och sjunga samtidigt.
  • Att skapa musik med andra.
  • Att göra andra människor glada.
  • Att se de man bryr sig om vara glada.
  • Att känna sig älskad precis som man är.
  • Att träffa nya människor.
  • Att känna att man funkar bra ihop med folk.
  • Att hitta likheter mellan varandra.
  • Att bara vara utan påverkan utifrån.
  • Att kunna känna så mycket inuti att det känns utanpå.
  • MAT
  • Att bli skedad av någon man tycker om.
  • KRAMAR!
  • Pussar med för den delen
  • När munnarna bara avlöser varandra och man bara pratar utan stopp med nån och allt bara känns enkelt
  • Att shoppa (hehhh)
  • Att vara lite lagom full och dansa runt
  • Att känna sig busig hihi
  • När man står upp för det som känns rätt, den känslan
  • Att vara freaky sistaaah i freaky famlyyh
  • Okey jag är typ alltid lite freaky and I'm lovin' it
  • När folk lyssnar på en och förstår
  • Att lyssna på när andra pratar om sig själva och försöka förstå hur dom fungerar
  • Att bara få säga precis det som faller en in i det ögonblicket, inget filter liksom
  • Att känna att man ändå har ett hum om vem man är
  • Får man ens skriva sex såhär officiellt? Aja, försent.
  • Att ha varit riktigt riktigt bajsnödig och sedan gå på toa, känslan efteråt.
  • Samma sak med kissnödig. Åh, befrielsen!
  • Att bara överhuvudtaget känna en börda eller ångest släppa, kontrasten där!
  • Adrenalinet av att veta att det är sekunder kvar tills man ska sjunga solo
  • Att vara nervös och lite smårädd, det kan va mysigt att känslor blir fysiska ändå
  • Att känna att hela kroppen håller på att sprängas av kärlek och känslor
  • När man inte kan sluta le
  • Att vi växer och lär oss mer desto äldre vi blir. Att bli mognare alltså.
  • Snälla människor, godhjärtade, omtänksamma som bryr sig på riktigt
  • Att känna att man är lite speciell ändå
  • Att få sova ut
  • Att känna att allting nog ändå kommer ordna sig i livet

jag måste börja ta kort i nyktert tillstånd också

men roligt är det hihi

that's just never gonna happen for me

idag har jag lagat pannkakor hos cili på dagen och myst och haft det bra och nu ikväll satt jag på baltazar med frida, alice och company och det var verkligen mysigt, kul och allt det med. jag har haft en toppendag med toppenmänniskor, helt ärligt. men jag kan ändå inte sluta känna lite sådär va och det är synd att jag alltid sträcker mig ut efter mer istället för att vara nöjd med det jag har. för det är faktiskt väldigt fint det som redan finns inom räckhåll. nu får jag alltså sluta falla tillbaka i gamla vanor. vet inte om jag är realistisk eller pessimistisk bara. oj vad osammanhängande jag känner mig. hejdå.

ta det lugnt, tjejen, ta det lugnt

idag är en dag av trötthet. jag är trött på alkohol. jag är trött på att mitt rum är så stökigt. jag är trött på relationer. men mest av allt är jag trött på neurotiska personer. och jag är trött på att jag kan vara neurotisk som fasen ibland. såg precis på sex and the city (ja det är en till referens dit ja jag vet jag är besatt) och störde mig jättejättejättemycket på carrie. hur hon liksom överanalyserade allt i hennes och bigs relation och bara totalförstorade allt. överdramatiserade är rätta ordet här. hur hon freakade ur över att de inte hade haft sex på tre dagar i rad och gick runt och frågade om det var normalt och bara inte kunde släppa det. och de gånger hon var med big i avsnittet så var hon helt knäpp och dramatisk mot honom. och hon verkade tro att de skulle göra slut typ. alla andra gånger jag har sett detta avsnittet har jag tyckt att det varit skönt att känna igen mig i hennes irrationella dramatiska beteende men nu såg jag det ur ett annat perspektiv. bigs perspektiv för att vara mer exakt. hur lugn han var i det hela. och förvirrad. för han tyckte väl att allt var som vanligt och att carrie utan förvarning flippade. asså vet inte riktigt hur jag ska formulera mig idag för jag är också trött i huvudet men det kändes bara frustrerande att se henne typ gräva sin egen grav i relationen genom att förstora upp allt. och att veta att det där lika gärna kunde ha varit jag, för jag är ju likadan själv. eller var det iaf. nu är jag inte sån. just nu. och jag ska göra mitt bästa för att påminna mig om i framtiden, när jag känner för att göra en carrie, om hur mycket bättre man mår av att inte låta småsaker komma åt en.

föreställa sig själv på sitt eget bröllop

ojojoj nu tittas det på ally mcbeal igen. det äger. men iaf. det pratas så himla mycket om äktenskap i denna serie. om hur ally verkligen vill gifta sig och hon säger det så självklart. att det är något hon vill och jag antar att hon kan se det framför sig att hon en dag ska stå där framme vid altaret med sin man och bli gift, så att säga. och så råkade jag trycka in på en bild på fejjan på ett gift par. och där stod dom helt kära och nygifta. inte i någon amerikansk grande bröllop och smörighet, utan bara svensk anda i enkelhet. kan jag iofs bara gissa, men det var den känslan bilden gav. och hon hade en jättefin klänning och han en jättesöt fluga. och då slog det mig: jag har aldrig föreställt mig mitt eget bröllop eller att jag ens en dag kommer gifta mig. kanske inte jättechockerande nuförtiden. men det kändes ändå jättekonstigt att se det där paret och känna att det där aldrig kommer hända mig och att jag aldrig ens föreställt mig det. inte som en sorglig sak, utan bara som en självklar tanke. för äktenskap är inget jag drömmer om. jag kan verkligen inte se mig själv på mitt eget bröllop med en vit klänning och en bukett i handen och fixat hår och nä. jag hade ju inte ens vit klänning på studenten. kanske är det hela tanken på att man ska spendera resten av sitt liv med en och samma person. eller så är det att jag inte tror att jag någonsin kommer hitta någon att vilja göra det med. och någon som kommer vilja göra det med mig. eller så är det hela bröllopsgrejen. att göra kärleken officiell via staten. eller formaliteten i det hela. jag kanske bättre skulle passa som en sambo. eller så klarar jag mig själv ifall jag inte finner någon, för jag tycker inte att man är en halva tills man hittar en andra halva att bli hel med. jag tycker man kan vara hel med bara sig själv också. fast de såg väldigt glada ut det nygifta paret, hoppas det går bra för dom. vill skriva mazel tov, men tror det är judiskt. äsch då. mazel tov, till dom! och alla andra kära!

and we're singing "oh, oh"


shnöggt



tycker om boken jag läser just nu

"Det var en sån dag då jag tar abonnenten
du söker kan inte nås för tillfället
personligt och
längtar efter en kille jag träffat en gång på fyllan."

H-C-F-POWAH


Hörry (jag) Cörry (frida) Flörry (agnes)

Vi var the dreamteam i sjuan. BFF's.
Sen tog dom bort studsmattan, den bärande länken i vår relation.
Då sprack allt.
Men igår.
Igår var teamet back on track for real man.
HÖRRY CÖRRY FLÖRRY-POWER!


Okey bilden är ett montage.
Tog inga kort igår.
Men det hände faktiskt jag lovar.
Och det var awesommme!


Tycker förresten att det är kul att jag faktiskt har döpt en av bilderna där uppe till just hörrcörryflörrypower i sjuan. SÅ jävla c00l and powerful!!!

Realistisk tjej

Har börjat titta på Ally Mcbeal som handlar om en neurotisk, stark tjej som verkligen tror på kärleken och romantik. Känner mig lik henne på många vis, men detta med kärlek är inte en av dom likheterna. Känner mig bara så cynisk till det nuförtiden. Eller nej, jag känner mig inte cynisk, jag känner mig realistisk (men jag tror kanske att det bara är ett annat sätt att säga cynisk) Det märks så väl på texterna på mina favvolåtar för tillfället. "it's not like I believe in everlasting love" och "now i look at love like being stabbed in the heart, you torture eachother from day to day and then one day you part" och "if love is just a game, then howcome it's no fun? If love is just a game, howcome I've never won?" osv. Önskar att jag kunde tro lite mer på det och jag försöker, men det är ganska få par som jag tycker borde vara ihop och passar ihop. Asså oj bara jag ser mig själv skriva det blir jag lite förnärmad av mig själv, men det är tyvärr sant. För det känns som att så många bråkar och så. Nä hörrni, nu får jag sluta. Jag vet egentligen någonstans i mitt lilla hjärta att kärlek kan vara underbart och allt sånt där. Men just nu i min realistiska anda känner jag bara att all kärlek ändå tar slut, trots att det kan vara ett av de finaste sätt att spendera sin tid på. Att vara kär alltså. Men vänskap känns så mycket mer värt nu. På riktigt faktiskt, även om det är största klyschan i boken.



Vart tar kärleken vägen?

Det är så konstigt hur saker och ting förändras. Sitter återigen här och läser igenom gamla inlägg jag skrivit varav ett handlade om att inte hänga med i sitt liv. Och så är jag fortfarande. Jag fortsätter att bli chockad och förundrad över att allt bara förändras hela tiden. Det är så konstigt det här med att vara kär t.ex. Att känslor bara kan försvinna sådär, speciellt när det handlar om starka känslor. Tänker bara på ett Sex and the city-avsnitt som handlar om att de aldrig lyckas vara kompisar med sina ex då Carrie säger "If you love someone, but it didn't work out, where does the love go?" Och det undrar jag med lite. För det är lite som att känslor bara försvinner. Eller inte bara försvinner sådär poff paff så är man glad och allt är frid och fröjd, men efter ett tag av nedstämdhet då man stannar upp sig själv så märker man hur saker och ting förändrats. Att då har känslor försvunnit. Jag skrev också i ett gammalt inlägg om att det fortfarande är lätt att leva sig in i hur man var som person förut och då känna samma känslor och tänka samma tankar som man gjorde för flera år sedan i minnet. Vilket var det som hände när jag tittade tillbaks på kärleksfulla inlägg från förr nu för en stund sedan. Men det gjorde inte så att känslor kom tillbaka, mer bara att minnet av dom gjorde det och det fick mig att inse att jag inte kände så längre. Att jag var kär då men inte längre. Att det gjorde mig glad då men idag så är det andra personer och saker som gör mig glad. För man slutar vara kär, även om man fortfarande bryr sig om. Konstigt det där med känslor. Att en person man inte kunde tänka sig ett liv utan nu faktiskt har försvunnit, nästan helt. Men vart har då kärleken man kände för varandra tagit vägen? Säkert till någon annan fling. Eller bara lite utströdd över vänner och familj. Men jag undrar hur många gånger ens kärlek kommer bytas ut i livet. Och om man någonsin kommer hitta en person som aldrig byts ut. För känslor förändras ju, det är mycket sällan de stannar på samma ställe. Cynisk som jag är undrar jag faktiskt om det ens går för mina känslor att stanna på ett ställe. Men det kan ju också va trevligt. Att vara ombytlig alltså.


Nutte says: whaaAAT?


Jag är slut

Så jag langar tröttfejset:


Nu har jag jobbat 6 dagar i sträck. Jag har även hittat på någonting efter jobbet varenda en av dom dagarna och därav inte kommit i säng i ens någorlunda ordentliga tider. Alla dagar utom idag. Redan i Onsdags kände jag mig för trött för att göra något. Men två gratis drinkar som lockbete kunde jag ju bara inte dizza. Och igår var jag sjuuukligt trött efter jobbet. Men då hade jag ju gått och bokat in mig ändå och kunde inte bara avboka sådär ju! Men idaaag. Åååh idag. Ikväll rättare sagt. Hela min kropp gör ont och mitt huvud känns så tungt och benen likaså. Ikväll har jag bara låtit kroppen och knoppen vila upp sig. Vila upp sig för morgondagensarbete. Plus utgång. Hehe.
Hade storartade planer om att jag skulle spela gitarr och sjunga och lära klart mig en låt jag ännu bara kan halva av men till och med den planen var för ansträngande. Har inte orkat annat att ligga ned. Så nu blire alldeles strax sleepytime istället.
Så. Nedrans. Skönt.


Genustankar

Kollade precis på en dokumentär om pixar och insåg att ingen av huvudrollerna någonsin har varit tjejer och de har gjort 12 stycken filmer... Usch på sånt. Det är vanligare med manliga huvudroller i alla filmer som görs överhuvudtaget faktiskt. I många av disneys filmer då det faktiskt varit tjejer som varit huvudrollen så är hon en kvinna i nöd av något slag, tex. snövit, törnrosa, askungen osv. Jag blir verkligen trött på sånt där.
Hittade för nån månad sen en gammal pärm från dagis där fröknarna hade frågat mig om jag visste några superhjältar, varpå jag hade svarat: Batman, Spindelmannen, Stålmannen, Bamse, Fantomen osv. Då hade fröknarna frågat om jag visste några kvinnliga hjältar. I pärmen hade fröknarna skrivit Catwoman följt av ett citat av mig:
"Tjejer är fångar som killar måste rädda"
Det är fan hemskt att tänka sig att jag sa så och faktiskt trodde så när jag var en plutt. Men sånt här påverkar ju verkligen som mest när man är barn, så borde inte det göra att barnfilmerna görs med ett större genustänk? Tycker sånt här bara bevisar att vi trots allt inte lever i ett jämställt samhälle. Därför är jag jeeetetaggad på filmen "Kyss mig" som handlar om en kvinna som blir kär i en annan kvinna trots att hon är förlovad till en man. En bisexuell (tror jag) kvinna som huvudroll alltså. Woohoo!
Jag tror den filmen är ett viktigt steg i rätt riktning iaf. Att visa kärleken mellan två kvinnor där de inte blir mystiska sexobjekt. Eller pryda, försiktiga, överkänslosamma, ömtåliga prinsessor. För det är ju de mallar som finns att välja på tyyyyp. Sånt gör mig ledsen att tänka på. Att vi har "kommit så långt" i jämställdhetsfrågor i dagens samhälle men att vi fortfarande har en så lång väg kvar att gå, och det gäller ju även den frustrerande macho-man-könstereotypen som finns också. På ett sätt vill jag nästan bara sluta bry mig för att det ändå känns lönlöst men å andra sidan så måste man ju ändå kämpa för det på något vis. De mest frustrerande stoppelarna som finns idag är ju dock dom som säger att vi redan har det jämställt. Att allt är frid och fröjd i jämställdhetslandet. Att de blundar för könstereotyperna. Sånt gör mig ledsen för om folk fortsätter leva i den bubblan så känns det som att det kommer ta ännu längre tid för samhället att bli jämställt på riktigt. Och jag vill inte att min dotter ska tro att hon måste bli räddad av en kille som liten flicka. Jag vill att mina barn ska förstå att de är bra som individer. Att deras kön inte har någonting att göra med hur dom är som personer. Att de kan göra precis vad dom vill bara för att dom är awesome. För jag orkar inte att könet ska vara så viktigt hela tiden. Jag vill ju bara kunna få vara jag och bli uppskattad som individ och inte dömd efter någon mall som sätts på mitt kön.

Skulle kunna skriva om detta ett bra tag till men tänkte avrunda med att skriva att jag gjorde lite research om pixar efter att ha sett programmet och de ska tydligen göra en film där en flicka har huvudrollen som kommer om något år. Så nu håller vi tummarna på att hon är cool och stark och bryter könstereotypen! Då skulle jag bli go o gla!

I feel. I feel. I feel happy of myself.

Kan man ens säga så? Aja, han är så söt så han kan säga så. Pojken i videon jag la upp förut alltså. SÅ SÖT!!! Iaf nu kom jag bort mig. Just nu känner jag mig happy of myself, hihi. Var bara det. Åh jag vill skriva mer men det går ju inte. Ibland gör människor ens dag, livet är oförutsägbart och allt sånt blahej. Nä så kan jag ju inte skriva. Jag tar till den fina texten istället: I feel happy of myself (ekot: so happyyy).

THUMBS UP EVERYBODY,
FOR ROCK & ROLL


Och jag får äta hur mycket jag vill!!!

Äre bara jag eller är det typ kul att jobba? Jag känner mig nyttig! Jag bidrar med glassar och korvar och toasts! Man har en bra anledning att inte sova bort halva dagen! Blir så lätt att jag blir ett nattdjur annars som inte går utanför dörren förrän på kvällen för att socialisera mig med mina nattdjurskompisar in på småtimmarna (haha på det uttrycket förresten) och som sover tills eftermiddagen. Och jag kan fortfarande vara uppe ganska länge för jag börjar ju inte förrän vid 11! Jättebra ju! Och det är gulliga kunder och gulliga kollegor och ja, jag gillare'!

Iofs har jag bara jobbat tre dagar hittills för att det regnat de dagar jag egentligen skulle jobbat... Såatteeh, jag kanske inte ska ropa hej förrän jag kommit över ån...


SÅ SÖT JAG DÖR

Bästa pep-talket evvah.


RSS 2.0